Blött och trevligt

Man kan väl sammanfatta min födelsedagsfest ungefär med rubriken. Plus lite till. De sista gick hem vid strax före fyra på natten – vilket var en stor framgång eftersom det alltid brukar vara sista Roslagsbanetåget som styr när folk går, och det går vid strax efter ett. Men nattbussen funkar ju alltid, om man inte är för lat för att gå till den…

Minnena från festen handlar bland annat om ”grön lampa”, att jag hade betydligt bättre koll på exakta förhållandedatum än vad jag borde som kille, frozen strawberry margaritas, ostbågar i behån, dyr tårta, colgate-shots, att jag och A ägde på sångspelet, och en hel del ytterligare. Kort sagt, en bra kväll.

Nu är det dags att börja planera för den 13 mars, när Melodifestivalfinalen avgörs.

För övrigt fick jag en hett efterlängtad grej alldeles nyss: den tredje nyckeln till lägenheten! När jag flyttade in här var husen alldeles nybyggda, så hyresvärden sa att de skulle behålla allas tredje nyckel 2-3 veckor för att kunna göra klart det sista som de inte hunnit färdigt med. Sen skulle vi få ut dem.

Det var 2003.

Tydligen var de färdiga nu, då… Nu blev ju det här bostadsrätter i somras, så det var väl på tiden, kan man tycka.

Jaha, så var det dags igen

Okej, allihopa tillsammans nu:

”Ja må han leva, ja må han leva, ja må han leva uti hundrade ååår…”

I kväll blir det fest! Jag har lime, jag har is och snart ska jag bygga en bardisk – nej, det är inte så komplicerat som det låter. Eller, jag menar OJ vad komplicerat det är! Det kräver en riktigt händig och fokuserad kille.

Ehm.

Men hur som helst ska det förhoppningsvis bli en bra och trevlig födelsedag. Nu ska jag skriva glada tack till de som grattat mig på fejjan.

One-track-minded

Just nu kan jag inte få den här ur skallen:

En tillfällig comeback

I dag gjorde jag en tillfällig comeback som volleybollspeaker i Tellushallen, i matchen mellan Elverket och Örebro. Den numera ordinarie speakern, min efterträdare Jörgen, var på en ”högeligen oförtjänt semester på sydligare breddgrader” (som jag själv uttryckte det under matchen, som förklaring till publiken varför jag var där), och då hade klubben frågat mig om jag ville vikariera. ”Egentligen har jag inte tid, men okej då”, sa jag som svar på frågan. För jag hade egentligen planerat att filma matchen och publicera den på Volleykanalen istället, men nu fick jag omprioritera lite och åka till Katrineholm i går och bevaka deras match mot Gislaved istället. Och då blev ju Katrineholmssupportrarna glada att Volleyakanalen var där och filmade, så i princip kan man ju konstatera att jag ägnat både lördagen och söndagen åt att göra folk glada.

”Det var nog tack vare dig”, sa Elverkets passare Dewi Surjadi efter matchen, som förklaring till att de överraskande vann matchen mot Örebro. Och så kan det mycket väl vara. Det var ju inte tack vare publiken i alla fall; De dokumenterat diskreta Vallentunaborna är säkerligen stulna från närmaste golftävling, så extremt tystlåtna som de är under varje match, trots att hemmalaget spelar bra och skrällvinner. Högst märkligt.

Men jag kan ju inte ta åt mig för mycket av äran för Elverkets seger, med tanke på att jag ju numera är en i högsta grad opartisk tv-kommentator, som inte kan ha något favoritlag alls. Så jag ska väl kanske försöka låta bli att lägga mig i, i fortsättningen… Så länge jag själv tar mig till SM-final för både damer och herrar, så är jag nöjd.

Vilken tid det tar

Jag har fortfarande inte fått nåt svar på mitt mejl till Gud. Kanske tyckte han att mitt förslag på ett sladdbarn som skulle heta Greta var dumt, och blev förnärmad?

Jag skulle kanske ha föreslagit att hon skulle heta Amalia istället? Folk (läs=gamla tanter) utropar ju ändå ”jisses amalia” ibland, så då kanske man äntligen kunde få lite substans i det?

Det här var ju inte meningen

Min klocka är 03:11 nu. Jag gick och la mig för två timmar sedan. Ser det ut som om jag lyckades somna? Nope, istället sitter jag här och dricker varm choklad – vilket i och för sig är mysigt, men inte kvart över tre på natten när man borde sova.

Jag var ju på gymet och sprang på löpbandet i kväll (i går kväll?) och grejade mina planerade tio kilometer utan några allvarligare problem. Jag skrev ju tidigare om Isabellah Andersson och hennes nya svenska maratonrekord, och när jag var klar med mitt ordinarie pass kände jag att jag var tvungen att testa hennes snittfart. Så jag tryckte upp löpbandet i 17,1 km/h, och sprang så länge jag orkade.

Vilket var ungefär 500 meter…

Alltså en åttiofjärdedels maraton. Inte speciellt imponerande ur den synvinkeln. Som sagt: det är en bit kvar när det gäller träningen… Men det var jul att testa (även om jag fick en lång hostattack efteråt), så nu ska det nog bli min nya måttstock på min kondition. Hur långt orkar jag om en månad?

Sen är det ju ytterligare en bit kvar till svenska herrekordfarten, där Kjell-Erik Ståhl sprang maraton på 2:10.38 (vilket faktiskt gav honom en fjärdeplats i friidrotts-VM år 1983), alltså en snittfart på 19,38 km/h…

Det är en bit kvar

Läser just om maratonlöparen Isabellah Andersson, som slagit nytt svenskt maraton-rekord med 2:26.52, och jag inser att för egen del är det en bit kvar på träningen, kan man säga… Hon sprang alltså med en snittfart på ungefär 3.30 min/km.

I fyrtiotvå jävla kilometer!

Själv skulle jag nog inte ens klara det i en kilometer. Det är 17,14 km/tim, och det är… rätt snabbt. Själv siktar jag på att greja maran på fyra timmar, vilket är en snittfart på 10,5 km/tim.

Några dagens…

 

Dagens ”överraskning”:

Faksimil ur Stadium Magasin 1/2010

Dagens yrke: Företagsledare.

Dagens alias: Företagsledare a.k.a pappersvändare och siffernisse. Så här års är det inte roligt att ha två företag när man ska sköta bokföringen och tala om för Skatteverket hur mycket man har tjänat under det gångna året. Jag tänkte vara ute i lite god tid i år (egentligen är det märkligt att det tar till maj innan man ska lämna in deklarationen), men det blir ju inte roligare för det. Bara mindre papper på skrivbordet, och det är ju bra.

Dagens förväntansfulla väntan: På den nya stationära datorn jag beställde i går. Förhoppningsvis träffas vi och kan lära känna varandra redan på måndag eller tisdag. När den gamla är så trött så man inte ens kan spela Sims 3 på den, då är det dags att låta den få lite andra arbetsuppgifter…

Dagens lunch: Överbliven fläskfilé från i lördags. Med ett par champinjoner. Mums.

Dagens kvällsplaner: Tio svettiga kilometer på löpbandet. I så fall kommer jag upp i 27 kilometer totalt den här veckan. Hyfsat för att vara träningsvecka 2, i alla fall.

Ett litet opretentiöst e-mail

From: TalkBack [mailto:speakpower@hotmail.com]
Sent: Sunday, January 17, 2010 10:26 PM
To: gud@himlen.org
Subject: Ang. framtiden
————————————————————————————-

Halloj, Gud!

Hur är läget? Mycket att stå i, kan jag tänka mig? Själv mår jag ganska hyfsat – men det vet du säkert redan. Jag har också en del att stå i, men mycket av det är ju rätt okej, trots allt.

Det är ju ett nytt år nu – men det vet du säkert också redan. Tänk att det är 2 010 år sedan du fick en liten grabb! Jäklar vad tiden går fort! Du har inte funderat på en liten sladdis? Eller det kanske skulle bli lite krångligt med tideräkningen då? Men visst vore det lite mysigt med en dotter, också? En Greta, kanske?

Nåväl, jag skriver väl inte till dig för att prata barnalstring (även om jag inser att du har koll på att jag har gått emot dina rekommendationer och övat på den processen innan jag gift mig, men det kan vi snacka om vid ett annat tillfälle, om det är okej). Jag har en annan fundering. Nu när det är nytt år och allt, skulle vi inte kunna göra en liten deal, du och jag? Du gillar ju folk som är fromma och glada och skötsamma, och så där. Jag skulle kunna tänka mig att ägna 2010 åt att rensa bort all negativ energi ur mitt liv, och ägna mig åt att vara tydligare gentemot min omgivning med mina egna goda egenskaper, och göra mig själv till en gladare, mer välmående och trevligare människa, om du i gengäld lovar att hjälpa mig med att fixa så jag får ett schyst jobb under det här året. Vad tror du om det?

Jag har inga jättehöga pretentioner, till att börja med. Jag vill ju, precis som du, omge mig med glada och positiva människor, som är ödmjuka och lätta att umgås med. Och jag vill ju vara sån, jag också, så om du fixar ett jobb som jag trivs med – låt säga ett med vettiga arbetstider, vettig lön, vettiga kollegor och arbetsuppgifter som ger positiv energi – så lovar jag att sprida glädje och trivsamhet bland mina nya arbetskamrater.

Det vore allra bäst om jag kunde börja på det där jobbet så snart som möjligt, så att våra ansträngningar så att säga matchar varandra i starttid, om du fattar hur jag menar.

Ha det så bra!

/TalkBack

Är det så jäkla länge sedan!?

För tio år sedan var det årsskiftet 1999-2000. Då gjorde man det här:

På nätet
Man chattar på javachat-sajter som man själv inte behöver uppdatera för att se nya inlägg. Själv hänger jag mest på Torgets Supertjatt, och ibland på Passagen och Everyday, när Supertjatten inte fungerar. Den vanligaste frågan är har du icq?, och ingen har nån aning om vad man heter i verkligheten om man inte känner varandra väldigt väl. ”Alla” har en personlig hemsida, som ofta innehåller animerade gif-bilder på dansande bebisar eller blinkande julgranar.

I verkligheten
Göran Persson är statsminister, sammanslagningen mellan Telia och Telenor spricker (och mitt fantastiska namnförslag, Scanditel, får aldrig användas), Bamses ”pappa”, Rune Andréasson och Q i James Bond-filmerna, Desmond Llewllyn, dör, men världen överlever trots Y2K-hysteri.
    Folk döper helst sina nyfödda pojkar till Filip, istället för Magnus, som av oklar anledning inte ens finns med på topp 100.
    Tv-tittarna börjar kunna titta på digital-tv i marknätet. SVT 24 har precis börjat sända, medan många killar nog sitter och är lite småkära i Jennifer Love Hewitt i Ensamma hemma och Ebba Hultqvist i Skärgårdsdoktorn.

Personligen
Tillbringar millennieskiftet som en del av organisationen Stockholm 2000 som har hand om firandet i Gamla Stan. Själv står jag i cafeterian för alla de frivilliga, flirtar – inte helt resultatlöst – med alla söta tjejer och serverar dem mat och officiella kläder.
    Jag pluggar journalistik på JMK i Stockholm, och gör mig klar att flytta till Örebro för att under våren 2000 göra praktik på Tvärsnytt som ”allmänreporter med inriktning på sport”, som jag själv definierar mina arbetsuppgifter.
    Internet-alter egot TalkBack har fötts ett halvår tidigare, och formulerar sina tankar och upplevelser i en så kallad ”dagbok” på den än så länge inte överdrivet snuttepluttiga sajten Lunarstorm, där han också lär känna ett antal människor som fortfarande utgör merparten av min bekantskapskrets.
    Speakerkarriären står i zenit; jag gör min första säsong som speaker för Djurgården Hockey, en säsong som kommer att krönas av ett SM-guld och min bild på framsidan av Metro, från medaljutdelningen efter matchen. I volleyboll blir det ”bara” SM-silver, plus ett antal europacupmatcher, där jag vid ett tillfälle introduceras för internationella besökare som ”number one in Sweden” av en välmeriterad svensk domare.
    Jag lär också känna den tjej som ett antal år senare ska presentera mig (dock av en… hm, helt annan anledning) för min blivande sambo.

Tänk att allt detta var tio år sedan! Helt galet!