Och ja, nörderi är ett ord. Nu.
I samband med att jag var ute på Värmdö en sväng och grejade med stugan och satte på värmen inför vintern, så passade jag på att ta vägen om min hovleverantör Scandinavian Photo och hämta ut DV-bandspelaren jag beställde till Volleykanalen för hur länge sen som helst. Äntligen kan vi öka kvaliteten på produktionerna ett snäpp, och det är jag den förste att välkomna. Ska man kunna sälja reklamplats så måste man ha en produkt som inte ser ut att vara filmad med hemvideokamera… Dessutom är det ju kul med nya elektronikprylar; man är ju en tekniknörd också (förutom sportnörden som nämndes i förra inlägget).
Apropå sälja reklam, så hade jag i dag ett lunchmöte med en säljare som kom med en massa bra tips om vad som är viktigt och mindre viktigt när man ska få in reklamintäkter i miljonklassen (okej, siffran en miljon nämndes aldrig, men alla fattar ju att det är där det måste börja, eller hur?). Alltid nyttigt med lite tips och råd, för once again: jag är ju ingen säljare. Det står tveklöst producent på mina visitkort, men i den lilla organisationen får man vara beredd att bredda sig.
Tyvärr verkar min beredvillighet att bredda mig även innebära rent fysiskt. Jag är nämligen en sucker för pepparkaksdeg, vilket gör att det från och med nu och sex veckor framöver kommer att bli en hel del av den varan. Och nej, inte i gräddad pepparkakskonsistens, utan ogräddad deg direkt ur plastförpackningen. Enda problemet är att det är kalorier i en sån där förpackning motsvarande ungefär en chipspåse, och det känns ju så där nyttigt, va… Men det är ju bara jul i två månader om året. *hrm*
Men jag verkar i alla fall ha klarat mig från sambo-Jennys förkylning (stackarn har legat döende i soffan och kvidit i flera dar), så jag får väl ta några extra krafttag med träningen istället. Men det är ju tur att man inte ska ligga på stranden och sola just i dag, om jag säger så…
