Så var det dags igen…

Jaha, så blir man uttagen i strejk igen, då. Från och med torsdag och på obestämd framtid ska jag alltså strejka från busskörandet. Det är inte lätt att planera sin sommar här, inte…

Fast jag saknar ju ett krav från Kommunal när de förhandlar, och det är att det vore trevligt att få veta lite tidigare än bara två dagar innan, vilka tider man har under en viss arbetsdag. Men det verkar funka för de flesta andra, eftersom ingen säger något om det, så då får väl jag också rätta mig i ledet.

Nu vet jag ju i alla fall vilka dagar jag kommer att vara helt ledig under juli, oavsett strejk eller ej, eftersom jag häromdagen lyckades komma in på det ordinarie arbetsschema som jag skulle haft sedan 9 juni. Alltid något.

Ta nu inte detta som att jag är enbart missnöjd med bussjobbet, för det är jag inte. Jag gillar fortfarande skarpt det faktum att jag kan skriva ut ett A4, gå dit och göra exakt som det står på papperet, och sedan bara gå hem igen utan att behöva städa, tanka eller tänka på morgondagen. Dessutom får man vara “ute” när det är soligt, men man håller sig ändå torr inne i bussen om det regnar. Plus att man får träffa en massa folk hela dagarna.

Hoppas nu bara att folk inte är alltför otrevliga under de här två dagarna som är kvar innan strejken återupptas, för det är ju trots allt lätt för dem att se oss förare som en naturlig klagomur när det gäller deras frustration över att inte kunna komma dit de ska. Så tänk på det när du åker buss i dag eller i morgon: det är högst sannolikt inte den förare som kör bussen du ska åka med som personligen har bestämt att det ska strejkas, så skäll inte på honom eller henne.

Det var ett tag sedan man hörde uttrycket “fridens liljor”, men häromdagen fick jag det som fullt allvarlig avskedsfras när jag hade pratat med en kille med utpräglad stockholmsdialekt. Lite småcharmigt, faktiskt.

Skriv ett svar