Att göra rent hus

Nu är operation storstädning klar. Jag ska väl i och för sig erkänna att ambitionsnivån har sjunkit marginellt ju längre jag kommit i lägenheten, men jag tror inte att så många skulle märka skillnaden, ändå. Men i hallen skrubbade jag verkligen väggarna med kökssvamp, medan jag inte ens har svabbat golvet i sovrummet. Än, ska väl tilläggas, för snart får jag väl ångest för att jag sitter stilla, och måste hitta nåt att göra igen, och då åker nog svabben fram.

Men det blev fint, i alla fall. Och en bieffekt är dessutom en alldeles för lång önskelista på grejer som jag behöver, alltifrån matsalsstolar till ny kudde. Det kommer bli dyyyrt, är jag rädd. Dessutom behöver jag en tv eller en projektor, och det är ju inte direkt gratis, det heller… Hjälper inte ens att jag verkar ha en köpare på mina lite för stora cykelskor här i eftermiddag.

Nåja, jag får väl proritera lite.

Tips från chauffören, #2

1. På hållplatsen
När bussen kommer åkande, res dig gärna i tid och visa tydligt att du ska med för att undvika missförstånd. Ska du inte åka med bussen, visa gärna även det lika tydligt genom att skaka på huvudet eller vifta avvärjande, så behöver inte bussen stanna.

Plocka gärna fram ditt busskort eller ditt sms innan du kliver upp i bussen, så du slipper fippla med det i dörren medan fem andra passagerare står bakom dig och suckar teatraliskt.

Stå inte för nära trottoarkanten när bussen kör in till hållplatsen. Särskilt viktigt med nya bussar, som på höger sida har en arm med backspegeln på, som man inte behöver vara särskilt lång för att få i huvudet om man står för nära.

Backspegeln är hårdare än ditt huvud.

2. På väg in i bussen
Fråga gärna inte om bussen går till den destination som står på skylten ovanför vindrutan. Den gör högst sannolikt det.

Du behöver heller inte berätta för föraren att han är sen, för det vet han sannolikt redan. Och förmodligen vet han bättre än du exakt hur många minuter.

Skäll heller inte på föraren för att förra bussen på samma linje bara körde förbi, för eftersom föraren sitter i den här bussen är det uppenbarligen inte han som körde även den förra bussen och har således ingen skuld i frågan.

Visa dock gärna ditt busskort för föraren. Vifta eller fladdra inte med det, visa det inte för taket eller den lilla dörren framför föraren, och snärta inte fram det och slit undan det lika snabbt. Bussföraren har förvisso tvingats lära sig läsa upp och ner tack vare alla som håller sina kort upp och ner, men han är ingen streckkodsläsare och behöver mer än en hundradels sekund på sig för att se att datumet är rätt. Visar du dessutom inte kortet tydligt är det större risk att du antas vara en smitare och blir tillbakaropad av föraren.

Har du bussremsa med fortfarande giltig stämpel som du bara ska visa upp, är ovanstående råd ännu viktigare. Prova själv hemma! Be mamma eller någon annan som bor hos dig, att snabbt vifta med en remsa och försök samtidigt att läsa nio siffror som är fyra millimeter höga, och se hur många av dem du uppfattar.

Har du bussremsa som ska stämplas av föraren, berätta gärna vart du vill åka – speciellt på linjer som passerar zongränser. Titta heller inte på föraren som om han vore dum i huvudet när han frågar vart du ska när du själv inte sagt något.

Om du ska skicka sms-biljett och inte vet säkert vad du ska skriva, fråga hellre föraren innan du skickar sms:et istället för att bli arg när han inte vill godkänna din felaktiga biljett.

Om du inte har någon biljett, tjata inte på föraren att han ska låta dig få åka med ändå ”bara för att vara schyst”. Hur ofta ber du att få mjölken på Ica gratis för att du glömt pengarna?

3. Inne i bussen
Tvätta gärna både dig själv och dina kläder tidigast en vecka innan planerad bussresa. Detta gäller speciellt om du ska sitta längst fram, för om föraren svimmar och kör i diket vet du annars vems fel det är.

Om du pratar i telefon, skrik inte till personen i andra änden. Telefoner är till för att man ska slippa skrika till varandra för att kommunicera. Dessutom överröstar du förarens radio (som säkert ändå har ganska dåligt ljud).

Du som har en tidning med dig ombord på bussen, släng inte tidningen på golvet när du läst den. Riv den heller inte i småbitar eller försök gömma den mellan sätena. Använd istället papperskorgarna vid bussens utgångar eller på busshållplatserna, så att föraren slipper tillbringa nio minuter av sin tiominuters fikarast till att städa upp din och de andra passagerarnas tidningar.

4. På väg ur bussen
Plinga gärna i god tid innan hållplatsen, istället för att skrika ”hallå, jag ska av här”, när bussen är i jämnhöjd med din hållplats. Få förare, om ens någon, är tankeläsare.

Du behöver däremot inte plinga om du ska kliva av vid ändhållplatsen. Bussen kommer garanterat att stanna och föraren kommer tveklöst att se till så att du kliver av innan han parkerar bussen och går på rast.

Om du ska kliva av vid en hållplats, och dörren är på väg att stängas innan du hunnit av, så beror det inte på att föraren är ondskefull och medvetet försöker tvinga dig att åka en hållplats till, utan det beror bara på dörrens automatiska öppnings- och stängningselektronik som inte registrerat att fotocellen brutits på några sekunder. Du behöver således inte heller nu skrika ”hallå, jag ska av här” eller ”ushekta, kan du öppna!?”.

Föraren heter förmodligen inte vare sig Hallå eller Ushekta.

Starten för mitt nya liv går… nu!

Jaha, nu är man rent praktiskt singel, också. De senaste två veckorna har jag egentligen varit det enbart teoretiskt, eftersom ex-J har bott kvar. Men i går morse flyttade hon och katterna, och det känns… tomt. Såklart. Både mentalt och rent fysiskt, eftersom det försvann en himla massa grejer. ”Jag har ju nästan inga saker” sa hon innan vi hade börjat packa. Men det var innan, det, för när allt var packat och färdigt att lasta in, så var det helt plötsligt ett halvt rum med kartonger och säckar och diverse annat.

Hon flyttade i går morse och när allting var packat i släpet och katterna var instuvade i sina burar i bilen så var det dags att säga hej då. Och det kändes ju förstås lite konstigt, bara så där. Nog hade man en liten tår i ögonvrån när de åkte iväg, för det är ju trots allt en period på några år som just i det ögonblicket var officiellt slut.

Ändå tror jag att det är det bästa vi kan göra, för det hade varit betydligt jobbigare om vi hade skilts som ovänner.

Dessutom har jag tandvärk.

Jo, så är det. Jag verkar vara på väg att få en visdomstand i höger överkäke, och den pressar ihop de andra tänderna framför så att det gör jätteont så fort jag tuggar. Jag har ätit värktabletter, och jag köpte både tandtråd och munskölj som jag har använt en hel del nu under helgen, och förhoppningsvis ska det väl hjälpa lite. Men om det inte blir bättre snart så får jag nog ringa till en tandläkare (jag skulle förvisso behöva gå till tandläkare i alla fall, eftersom det var ett tag sen sist).

Problemet är att jag ju inte kan äta när jag har så här ont. Det var kräftskiva i Enskede i går och att tugga kräftor när man har ont i tänderna är inte det lättaste, så jag hade med mig tre fjärdedelar av dem hem igen. Jag får väl ha egen kräftskiva här någon dag när det känns bättre. Just nu föredrar jag flytade föda, typ filmjölk eller yoghurt – vilket väl i sig är ganska bra för man blir inte särskilt tjock av det.

Det gäller att alltid hitta någonting bra i allt.

Tips från chauffören, #1

Om du är, låt säga, en tjej i sjuttonårsåldern, och har tänkt ta bussen till din pojkvän eller någon annan kille, för att leka vuxenlekar med honom, se då till att inte stoppa kondomen i samma jackficka som busskortet, om du vill undvika att kondomen hamnar inuti busskortsfodralet så att du får upp och visar båda två för busschauffören när du kliver på bussen.

För övrigt verkar jag vara inne på det där med att avsluta saker just nu. Men så är det väl; ska man ta förändringar i livet kan man lika gärna ta flera på en gång. Jag var på möte med Djurgården Hockey i förmiddags och resultatet av det är att jag inte längre kommer att vara speaker för dem.

Inte för att jag inte vill, inte för att de inte vill, utan mest för att jag tyckte att det nya arvodesbudet som motsvarade knappt 29 procent av vad jag hade betalt förra säsongen, var lite för svårt att acceptera med hedern i behåll. Tyvärr. Hockey är kul när den är som bäst och jag har upplevt många stora och minnesvärda stunder under de här snart 20 åren som speaker för olika lag, så det känns jättetrist att inte fortsätta.

För nu verkar det alltså vara slut.

Såvida det inte kommer något sista-minuten-anbud från något annat lag som har behov av Sveriges kanske bäste hockeyspeaker, förstås. *hrm*

Det kanske kommer en rekapitulation av fina hockeyspeakerminnen här i bloggen framöver, vem vet…

Svårt tala allvar med maskiner

Försökte just inpränta i diskmaskinen att den är fel ute. Av någon anledning klarar den inte riktigt av att diska knivar ordentligt; jag plockade upp två ur lådan och båda var lite kladdiga. Men mina hånfulla kommentarer gentemot diskmaskinen verkade inte ha så stor effekt.

Trots att jag brukar kunna vara ganska vass i såna kommentarer…

”Hur svårt kan det vara? Du är diskmaskin – det är ditt jobb att diska saker. Det är typ det enda du gör här i världen och du har haft en timme på dig att diska den här kniven utan att klara det. Jag fick den ren på två sekunder. Klåpare!”

Ändå glor den bara stumt på mig utan att visa vare sig ånger eller sorg. Ouppfostrat.

Etapp ett av tre är avklarad

I går sprang jag Midnattsloppet, och det gick väl… så där, får man säga. Åtminstone med tanke på vilken startgrupp jag hade anmält mig i – 1C. Startgrupp 1C är för löpare som tänker sig springa distansen på mellan 41 och 45 minuter. När jag anmälde mig i våras hade jag högtflygande planer för min träning i år, men man kan väl lite diplomatiskt säga att det blev inte riktigt som jag hade tänkt.

Notera speciellt skillnaden mellan startnummer och slutplacering (som egentligen borde vara ungefär inom samma tusental, åtminstone). Enda trösterna är att det ”bara” gick 44 sekunder sämre än år 2006, då jag trots allt tyckte att jag var hyfsat vältränad, och att jag ändå inte var sist av de som startade i min startgrupp.

För övrigt inser man aldrig hur kuperat Södermalm är förrän man har sprungit Midnattsloppet. Jag har ju trots allt i alla fall gjort under 50 minuter på min milrunda här hemma, så en viss skillnad är det ju.

Men det är bara att erkänna. Nästa år går jag tillbaka till startgrupp 2…

Och nu är det bara två etapper kvar av årets tävlingslopp. Om två veckor springer jag halvmaraton, och om ytterligare en månad är det dags för Genomloppet, ett engångslopp i samband med invigningen av en nybyggd väg här i trakten (som dessutom mest lutar nerför under alla 16 tävlingskilometrarna = goda utsikter till en bra tid).

Hållna tummar och uppmuntrande banderoller längs vägen är alltid uppskattat.

Tänk vilka vändningar livet kan få…

Det kommer förmodligen aldrig skickas ut någon pressrelease om detta (som en del andra gör), men i går började mitt nya liv som singel. Jepps, sambo-J kommer att förvandlas till ex-J och flytta tillbaka till västkusten om några veckor. Och – för att inte göra någon eventuellt orolig – vi är helt överens om att det är rätt väg att gå. Inga porslinstallrikar har kastats, inga gräl har svärtat taket med svavel, utan det är en helt och hållet fredlig uppgörelse, ungefär som när Nykvarn bröt sig ur Södertälje och bildade en egen kommun. Vi avslutade kvällen i går med varsin pizza och öl för att dränka våra sorger under ordnade och onyttiga former.

Jag vet, vi är lite konstiga.

Vi har i och för sig inte gjort upp om inredningen här hemma ännu, men jag tvivlar på att det kommer att skapa några allvarliga motsättningar.

Men det blir ju ett lite annorlunda liv, får man ju säga. Luddskallarna (katterna) följer båda två med henne, dessutom, så det kommer bli riktigt tomt här hemma, kan jag tro. Men å andra sidan var det exakt så det var när jag först flyttade in här, så jag ska väl överleva, hoppas jag. Det värsta blir förmodligen att betala hela hyran ensam, för den kan man ju inte förändra – till skillnad från ensamheten, som man kan få bort genom att bjuda hem nån kompis på lite öl, om tristessen blir för stor.

Så mycket mer finns väl inte att säga om det hela, utan att lämna ut privata detaljer som inte hör hemma här. Det enda jag kan säga är att det känns bra att vi är överens och att vi kan fortsätta att bo ihop under de kommande veckorna innan hon flyttar.

Att sätta saker i perspektiv…

Vid närmare eftertanke, om en späd tjej kan ro över Stilla Havet, så ska väl jag orka springa tio kilometer även när det regnar…

Två dagar i rad är inga problem

Torsdag eftermiddag. En lätt panikkänsla infinner sig när undertecknad inser att han faktiskt har tre dagar ledigt under helgen, och sambo-J är fortfarande bortrest. Vad göra? Måste styra upp lite social samvaro! Sagt och gjort, ett gäng telefonsamtal som till en början bestod av två som inte svarade och två som inte hade tid i helgen, gav till slut utgång med tillhörande öl och mat, både fredag och lördag kväll.

Fredagen med M och M började på August på Folkungagatan (”åh, carbonara var ju hur länge sedan som helst!”), och slutade på Lilla Kvarnen på Medborgarplatsen. Slutade ganska tidigt, för övrigt, eftersom ena M skulle upp och jobba klockan nio på lördagen. Så jag var hemma vid strax efter tolv, och hann till och med ta en öl ur kylen innan jag tyckte det var dags att sova.

Midnattsloppet är ju om två veckor, så det var med stor ångest jag konstaterade att det ymniga regnandet under hela lördagen vann över min inte tillräckligt starka vilja att ge mig ut och springa. Som tur är så blev det en hyfsad promenad på kvällen, hemifrån J i Vasastan till Kungsgatan, medan vi funderade över var vi skulle dricka öl. Hamnade till slut på Karlsson & C:o och satt under markisen utanför och tittade på alla som sprang förbi i regnet. Oss gjorde det inget med lite regn, för det var ju fortfarande så varmt att man kunde sitta i kortärmat hela kvällen, så den enda effekten det hade var att det inte var lika mycket folk ute och det var lättare att få plats någonstans (faktum är att vi dissade ett gäng ställen på vägen bara för att det var max fyra pers i hela lokalen vid nio på kvällen).

Sedan skulle J iväg på dejt med en tjej som skulle sluta jobba vid 23-tiden, så det blev en rätt tidig kväll i går också. Men det blev ingen öl för mig när jag kom hem, den här gången, däremot en hel kanna med hallonsaft (manligt!) för att undvika huvudvärk i dag. Och det lyckades hyfsat bra.

Ingen utgång i kväll, dock. Däremot ska jag ut och springa. Och i dag spelar det ingen roll om det börjar regna, för nu börjar dagarna bli lite väl få innan det är skarpt läge, här…

När J och jag gick från restaurangen vi ätit på, hade vi en diskussion om det där med att ge dricks på restauranger. Praxis säger väl att man ska ge dricks bara för att personalen har så dåligt betalt, och så vidare, men vad är det egentligen man ger dricks för? Oftast brukar man ju ge mer dricks när det är en trevlig servitör, och så där. Men egentligen, ingår det inte i deras ordinarie jobb att vara trevliga? Och om jag är trevlig tillbaka mot servitören, får jag rabatt på maten då? Det har nog aldrig hänt, tror jag.

Och borde det inte egentligen vara så att alla branscher med någon form av serviceyrke skulle kunna omfattas av drickspraxis? När jag kör buss, till exempel, och är extra trevlig mot mina passagerare – kunde jag inte få dricks då?

Ja, jag erkänner: Jag är bara avundsjuk…

Jag är inte den som lider när det är varmt

Bilden visar inte gräset någonstans inne i skogen här bakom, utan det är faktiskt det som en gång var en gräsmatta på vår tomt. Den behöver lite vatten, dert ser ju vem som helst (utom de som sköter fastigheten), men jag tycker att det känns liiite surt att man, trots att man betalar nästan 6 500 kronor i månadshyra, också ska behöva gå och köpa en vattenspridare för 350 spänn bara för att gräsmattan utanför lägenheten ska bli vattnad.

Kanske kan jag skicka kvittot till hyresvärden – och en räkning för tiden jag lägger ner på att vattna (för vattenspridaren måste ju bevakas hela tiden, och det gör man ju bäst från solstolen strax bredvid).

Annars lider jag inte speciellt mycket av att det är sommar. Tvärtom, det var jäkligt länge sedan jag tillrbingade så många timmar i solen som jag har gjort i år. Men så har jag blivit nästan mulattbrun, också. Jag var ju dessutom i Falkenberg i helgen och stod på Skrea strand i samma position hela dagen och filmade, så då fick jag ju en rätt rejäl solbränna. Precis så där lagom så att huden var alldeles varm hela kvällen efter, men det sved inte överdrivet mycket och det har inte flagat något ännu (förutom lite på näsan).

Enda stället som alltid är lika svårt att bli brun på, det är ju området från armhålan ner till midjan, liksom på sidan av kroppen. För hur bekvämt är det att ligga på sidan med armen upp över huvudet och sola? Nä, just det… Men jag har lyckats komma en bit på väg med det, i alla fall, genom diverse olika konstiga ställningar. Är man soldyrkare så är man…