Om ni undrar vad jag har gjort sedan sist

Jajjemen, det blev en resa till Tierp i söndags, elva komma sju mil från redaktionen, för att bevaka finalspelet i Svenska cupen i volleyboll. Och jag måste erkänna att för att vara så underbemannad som jag var i produktionsteamet, så blev resultatet ganska bra. Ingen direktsändning den här gången, men det gör å andra sidan att man kan få ut ett lite mer genomarbetat inslag (eller okej, det blev totalt åtta inslag från söndagen, om man ska räkna noga). Nackdelen är att det dröjer ett tag innan man får allting klart, istället. Redigeraren är noggrann, kan jag berätta (för jag känner honom väldigt väl).

Apropå direktsändningar så var jag på ett möte i onsdags som kan ge ganska trevliga resultat framemot årsskiftet, nånting. Jag är lite hemlighetsfull än så länge, men det handlar om ett samarbete med en av de mer kända sport-tv-kanalerna i Sverige (nej, inte Volleykanalen den här gången). Vi får se vad det blir av det, men det ser ut som om det finns flera vinnare i sammanhanget, och en av dem är förstås alla de som gillar volleyboll.

Man skulle kunna sammanfatta det hela ganska enkelt

Sinnestillstånd just nu: trött. Kan bara tänka på reklamen med Bosse Bildoktorn som glömde t’afikfö’säk’a sin bil, och det blev dy’t, dy’t, dy’t!

Själv är jag t’ött, t’ött, t’ött!

Men så blir det om man får ett busskörpass som börjar 04:03. Don’t try this at home, folks. Funderar just nu på om jag ska sova middag en stund och riskera att komma in i andra andningen i kväll och inte kunna somna då istället, eller om jag ska hålla mig vaken och gå och lägga mig tidigt i kväll och sova tills i morgon.

Ett tredje alternativ är ju att jag trycker i mig ett glas vin nu och sen går och lägger mig redan nu och sover tills i morgon, haha!

Om nån vet nån som behöver anställa en duktig administratör under normala kontorstider så är det bara att hojta till…

Ser däremot fram emot att volleybollsäsongen drar igång på allvar den här helgen. Svenska cupen avgörs med finalspel för både damer och herrar, och medan det mest är spännande vilka som tar andraplatsen efter Sollentuna i damernas finalspel, kan det bli riktigt intressant i herrslutspelet. Följaktligen åker Volleykanalen till Tierp för att bevaka bronsmatch och final för herrarna på söndag!

Äntligen, I say!

Skrattar så jag gråter…

Det här måste vara det roligaste hittills den här månaden, helt klart.

På shoppingstråk

Har man inget vettigare för sig en lördagsförmiddag så kan man ju alltid ta cykeln bort till Sveriges största inomhuscentrum och gå runt i alla de butiker som finns på i stort sett alla andra ställen också… Förutom att det råkar finnas två Stadium-butiker här, av nån anledning…

Men i dag har jag shoppat. Det kommer ingen ”dagens outfit”-bild (även om jag faktiskt håller dörren öppen för en ”dagens klädsel” nån dag, vilket jag tycker känns mer Sverige), men väl ett par stulna lånade bilder.

Jackan är midjekort och mer brun än beigegrå; det känns inte riktigt som om det framgår på bilden…

Skulle ha lagt in en bild på skjortan jag hittade också, men hittade ingen, så ni får helt enkelt tänka er en figursydd vit skjorta med gråa kritstrecksränder. Inte särskilt komplicerat ens för att vara lördag, va?

Vilken fantastisk fredagkväll

Inne på fjärde vinglaset här och har sedan ganska länge kommit in i den där trevliga sinnesstämningen där man gärna tar plats och syns och hörs. Lite så där lagom utan att sluddra. Ärligt talat så är det sån här jag skulle vilja vara jämt. Minus den där lite tryckande känslan i huvudet, dårå, och oförmågan att köra bil på ett vettigt sätt.

Lutar åt att det blir en tur till den lokala puben i kväll. Tegelbruket is the shit. Hm, verkligen. Eller i alla fall the only place.

Fast det får bli per cykel då, av förklarliga skäl… Fast jag vet inte hur sugen jag är på att stå och olja kedjan på den nu i kväll, även om det skulle behövas. När cyklade jag senast? Typ 2007. Man blir osannolikt lat när man skaffar bil, det är en sanning som är lika gammal som… ja, som bilar.

Sitter och har Sing-a-long på på tv:n i vardagsrummet (jo, man ser tv:n i vardagsrummet från där datorn står; det är ingen enorm lägenhet, det här) och fascineras över Linda Bengtzings Pink-frisyr. Och en annan sak: Har Renée Nyberg haft så där stora tuttar förut?

Jamen kom med nåt nytt

Sitter och ska skriva in min träning på diverse sajter (och sträcker för övrigt lite stolt på mig när jag börjar närma mig 1 000-poängsnivån för första gången på… jävligt länge) och passar på att läsa lite på Expressen.se om gamla favoriterna Ace of Base och deras comeback. Det pratas om ”nya låten” och man får höra en remix på gamla Wheel of fortune som gavs ut… 1992. Men kom med nåt nytt så ska jag också kalla det för comeback.

Men ärligt, jag tycker att det vore fantastiskt om de faktiskt gjorde nåt nytt. Och helst ska det vara mer av det gamla Ace of Base man gillar, än att göra som Basic Element och komma med ett helt nytt slätstruket dussinsound som bara gör oss hardcorefans jättebesvikna…

Hmmm… Betyder det här att det bara blir sämre och sämre hela tiden, ju fler förhållanden man går igenom?

Höstmörker och bloggmilstolpe

Det här är apropå ingenting mitt hundrade blogginlägg på den här bloggen. Yay för mig! Det ska firas med en chokladboll till eftermiddagsfikat om en liten stund.

Nu är det för övrigt också bestämt att datumet för intervjun och fotograferingen till den där sportkalendern jag nämnde förut, är satt till den femte november, på första hemmamatchen för volleybolltjejerna i Vallentuna. Apropå den matchen så ska det bli väldigt intressant att se hur det tas emot att det är min sista match som speaker. Undrar om folk verkligen vet det, förutom styrelsen. Jag tror inte det…

Fast jag… ehm, glömde att nämna det när han med kalendern ringde, för tydligen är det i egenskap av volleybollspeaker jag ska vara med, om jag fattar det hela rätt.

Vilket meck det har varit med de kommentators-headset jag har beställt till Volleykanalen, förresten! Jag beställde ett par rätt avancerade från en tysk sajt i början av september, men det ändrades snabbt till Abgeschlossen i orderstatus hos dem, och trots flera mejl fick jag aldrig nåt svar på varför och om det skulle göras nåt åt det. Så häromdan när det hade gått en månad utan kontakt, så gav jag upp och beställde likadana från en annan webbshop, men där skulle man betala i förväg för att de skulle skicka dem, så det gjorde jag i samband med att jag beställde. På kvällen fick jag sen ett mejl från dem där det stod att min order var cancelled eftersom tillverkaren inte kunde säga hur lång leveranstid det var på grejerna. Och det var ju förstås för sent att stoppa betalningen… Så nu måste jag försöka få dem att betala tillbaka det där…

Samtidigt dök det plötsligt upp ett mejl från den första som sa att i morgon levererar UPS ditt paket.

Jamen vad bra. Cash On Delivery och helt plötsligt har jag betalat två paket inom loppet av typ tre dar. Tjoho. Det handlar ju om ett gäng tusenlappar, trots allt…

Angelägenhet och sånt

Visst borde det väl vara så att om man är bilhandlare och har en bil som har stått på ens försäljningslista i typ ett år, så borde man hänga på lite grann om det kommer en sympatisk kille och verkar vara intresserad av att köpa nämnda bil? Nog borde man kolla upp saker man lovat kolla upp och inte glömma till och med att man över huvud taget diskuterat saken när den potentiella kunden ringer efter en vecka. Och nog borde man väl inte glömma att ringa tillbaka till kunden ”på det här numret senare i eftermiddag” när man sagt det, istället för att efter ytterligare en vecka fortfarande inte ha ringt?

Nog för att Windows Vista är ett rätt hyfsat program; jag har bland annat järnkoll på valutakursen mellan euro och kronor, och dollar och kronor, men man blir lite fascinerad när väderprognosgadgeten säger 12 grader och molnigt, medan jag tittar ut och ser sol och 15 grader här. Dessutom fanns inte Täby att välja som prognosplats, utan det närmaste var… Sollentuna! Hmmm…

Lagen om alltings überjävlighet

Varför kan inte saker bara fungera så där som man tycker att de borde? Ponera till exempel att man köper en ny stationär dator för att kunna sätta i ett visst videokort i den. Skulle man då inte kunna tänka sig att det kortet vore kompatibelt med nämnda dator istället för att man ska behöva skruva isär även den gamla datorn och ta loss de kort som sitter där och flytta över dem till nya datorn och sätta nya kortet i gamla datorn?

Och skulle man inte sedan kunna tänka sig att, när man väl förlikat sig med insikten att behöva använda den nya datorn till allt det man hade tänkt ha kvar den gamla till, de programvaror man hade i den gamla datorn går att ominstallera i den nya datorn så att man kan använda den på samma sätt som i den gamla datorn, istället för att till exempel behöva klura ut ett sätt att installera en gammal version av Word som man egentligen inte vill ha i den nya datorn men som krävs för att man ska kunna installera uppgraderingen av Office 2007 utan att den klagar över att det inte finns någon tidigare version att uppgradera från?

Och så vidare.

Boven i dramat heter förstås Windows Vista. Säkert ett skitbra operativsystem enligt många, men inte när man har grejer och program äldre än två år som inte vet vad Vista är för nåt och följaktligen lite snäsigt frågar efter XP när man försöker installera dem till Vista.

Man borde ha lärt sig vid det här laget att det man beräknat ska ta en timme i själva verket alltid tar minst fyra timmar eller mer.

Allmänt trött och bakis

Kan inte säga att dan har gått i så värst många knop. Gårdagkvällen blev lång och… öhm, relativt fuktig. Det var middag med efterföljande utgång med Skägget, Vörtan och tre andra grabbar av både det ”vanliga Enskedefestgänget” och inte. Känns som om det har blivit rätt många grabbkvällar den sista tiden, och faktum är att det är inte helt fel. För mig som ”alltid” haft mest tjejer som kompisar har liknande evenemang följaktligen inte ägt rum så särdeles ofta, så utan att bli särskilt sentimental känns det som det är about bloody time.

Kvällen började med indiskinspirerad middag hos Vörtan, med efterföljande Buzz-spelande på PS3 och fortsatte sen till Högbergs på Götgatan, där vi tillbringade ett par timmar, eller nåt. Personligen hade jag ingen så där detaljerad uppfattning om vad klockan var, av outgrundliga anledningar (jag skyller på samma anledningar som orsak till att jag föga graciöst lyckades välta ut mitt drinkglas över bordet vid ett tillfälle…), men till slut delade vi på oss i sällskapet eftersom några ville åka hem och några gå vidare. Jag och Skägget och vår ex-kollega Brad tog istället taxi till Undici, där vi spenderade tröstlösa tjugo-ish minuter i kön. Jag räknade till tjugo personer som gick ut medan vi stod där utan att någon blev insläppt, så då gick vi vidare till Sturecompagniet istället. Tydligen är det ordnat kaos som gäller i båda ställenas köer, så folk stod lite hur som helst och med några smidiga smitningar mellan lite folk lyckades vi komma in ganska snabbt.

Faktum är att det var första gången jag var där, men det lär inte bli den sista, för jag hade riktigt trevligt. Trots hutlöst inträde och dyr öl. Men det var bra stämning och trevliga människor, så helt plötsligt konstaterade jag att de tände upp och ville bli av med oss för att kunna stänga, trots att jag tyckte att vi precis hade kommit dit.

Nu konstaterade vi ju lite tidigare i inlägget här, att min tidsuppfattning kanske inte var i högform, men ändå…

Men det var nog rätt lagom att åka hem då, tror jag så här i efterhand. Lyckades undvika att somna på tunnelbanan och slumrade precis så där lagom på bussen så att jag vaknade till just när bussen stannade vid min hållplats hemma (tur att nån annan var vaknare än jag och kunde trycka på stoppknappen), plus att jag kom ihåg att ta en Resorb innan jag stupade i säng, så förutom att jag spillde lite redning på mina byxor vid middagen och den där utspillda drinken, så är jag riktigt nöjd med kvällen.

Men som sagt, dagen i dag har inte riktigt inneburit några direkt anmärkningsvärda arbetsinsatser från min sida. Mamma kom över på eftermiddagen och åt lite mat och då stekte jag kött och vispade vaniljsåsen, men i övrigt har jag tillbringat de flesta av dagens timmar i soffan med Stieg Larssons Flickan som lekte med elden och ett avsnitt av Dallas.

Men det är ju så en söndag ska vara, egentligen.

Fast helst utan huvudvärken, dårå…