Jag är lite skeptisk

Jag fick frågan i dag, via min mamma, från kusinen D som har en treåring hemma och som undrade om mamma trodde att jag ville vara tomte när vi firar jul ihop.

”Nja, det är inte så att jag hoppar och dansar av lycka inför tanken”, svarade jag mamma i telefonen, ”Men jag kan väl göra det, då…”

Sen är jag ju dessutom lite skeptisk till hela grejen. Inte bara för att jag ska klä ut mig i fånigt skägg och ta fram ”Bamse-berättarrösten” (ni vet han ”det här… är inte alls bra… säger Bamse” i de tecknade filmerna), utan mest för att jag bidrar till att ljuga för ett oskyldigt barn.

SKA man verkligen lura barn att det finns en skäggig farbror som bor på Nordpolen/i Finland/i Mora och klär sig i röda kläder och hinner besöka alla barn i hela världen under ett och samma dygn? Jag är inte säker på det. Jag tror nog inte att jag kommer att försöka få mina barn att tro på det, i alla fall.

Förmodligen kommer det resultera i att snipiga tanter som gillar att rufsa småpojkar i håret (”akta min frisyr, kärringjävel!”) kommer att klaga i högan sky: ”men oooh, inte ska du väl ta ifrån honom hans fantastiska barndom!?”

Men nja, jag är ändå skeptisk…

Är det bara jag…

…eller är det nån fler som läser det som ett lite aggressivt omdöme om papperet? Nån med makt över skyltmaskinen på Willy’s i Arninge gillar nog inte riktigt julen…

Och jo, det är ett stavfel på skylten, också – såvida inte folk står och sjunger intill, vilket jag inte märkte att nån gjorde.

Tur man inte skäms så lätt…

Jag har gjort bort mig lite. Inte så att jag dog (bevisligen, eftersom jag skriver det här. Döda män klär inte bara dåligt i rutigt, de skriver dåligt, också), men lite lagom så där så det gick över gränsen för icke bortgjord.

Jag var på gymet. Detta i sig är i och för sig inte så skamligt, snarare borde jag skämmas över hur sällan jag är där. Men hur som helst, efter ett stenhårt (nåja) pass på löpbandet så satt jag och stretchade så där noggrant som jag alltid gör. På gymet finns det ett speciellt avgränsat stretch-”rum” med glasväggar runt, i anslutning till de fria vikterna. Där satt jag, klar med stretchingen, i skräddarställning och drack lite vatten. Och tänkte på annat.

Plötsligt insåg jag att för en tiondels sekund sedan, så började en högljudd rap lämna min mun. Alltså inte en sån där ”brrp” som knappt märks, utan typ en sån där som Kalle i ‘Kalle och Hobbe’ brukar rapa vid matbordet.

Då är det liksom lite sent att låta bli. Jag vill gärna poängtera att jag aldrig rapar högljutt när jag är bland folk, däremot brukar jag aldrig hålla igen när jag är ensam hemma. Tyvärr var min hjärna tydligen övertygad om att de åtta personer som satt omkring mig i det där utrymmet som kanske är 4 x 4 meter, bara var fantasier och att jag egentligen satt hemma och stretchade.

Jag reste mig ganska snabbt och gick därifrån, kan jag säga. Jag tror inte att nån tittade alltför konstigt på mig, men jag var ändå glad att jag inte hade ätit vitlöksbaserad mat innan…

Mitt nya godis är nyttigt

Så här ser det ut på mitt skrivbord just nu. Efter åratal av skepticism till denna håriga frukt, har jag insett att man aldrig är bättre än att man kan bättra sig, vilket innebär att jag numera har kiwi som min nya favoritfrukt. Inte illa när nåt som är nyttigt också visar sig vara himmelskt gott. Kan inte minnas att jag har ätit kiwi förut i såna här mängder, men bättre sent än aldrig.

Om inte annat så är det ju nyttigare än de bullar som en av spelarna i Örebros damlag i volleyboll hade lovat bjuda mig på när jag kom till Idrottshuset i Örebro i lördags för att bevaka deras match mot Elverket till Volleykanalen. Till saken hör att hon dessutom hade glömt att ta med dem… Gissa om hon kommer att få äta upp det (!) framöver… Moahahaha!

Och ja, det är helt okej att förse media med hembakta mutor för att försöka ge det egna laget några fördelar i bevakningen. Jag säger inte att det hjälper, men jag vill ändå framhäva att skulle det vara nån annan volleybollspelare som vill bjuda Volleykanalens medarbetare på bullar eller kladdkaka eller något annat gott att äta så kommer det inte att behandlas som någonting negativt, i alla fall…

Lättja är inte helt obehagligt

I kväll har jag en lat kväll. Kan inte säga att det är jättekul att gå upp före sex varje morgon en hel arbetsvecka. I eftermiddags under de sista kör-timmarna kände jag verkligen bara hur smala mina ögon var och hur trött och tråkig jag såg ut, och jag var övertygad om att det inte var speciellt trevligt att kliva på min buss just då. Så trots att jag närde en tanke om att ge mig ut och springa efter jobbet, så ändrade jag mig, eller jag omprövade mitt beslut, som det heter på lite finare kanslisvenska. Summan av koriandern är ändå att jag har tillbringat kvällen i sällskap av en påse Solchips och en förpackning med… tadaa – pepparkaksdeg!

You heard me – pepparkaksdeg har börjat säljas igen.

Jäkla skit, jag som behöver bli av med lite kalorier, inte bygga på mig…

Arkivbild från november förra året, men fortfarande lika aktuell.

Men i helgen blir det i alla fall fokus på lite roligare saker än stora rattar (som förvisso är roligt om det inte är den typen av rattar som jag… ehm… rattar), för helgen är bokad för volleyboll och fest. Och en hel del bilkörning, för Volleykanalen-mobilen susar både till Örebro och till Habo, och totalt blir det väl runt 110 mil på två dar.

Inget för en yrkesförare, i och för sig. Jag behöver ju dessutom (förhoppningsvis) inte stanna och plocka upp passagerare vid en enda hållplats på vägen…

Jag är ert nye svenskaläraret

Någon på Volvo glömde kolla betyget i svenska när de anställde gränssnittstekniker i bussfabriken…

Intressant för övrigt att man kan välja att man vill frysa, men inte att man vill svettas.

Fotnot: Den som känner igen rubriken har helt rätt. Den  kommer från en gammal klassisk sketch med Roffe Bengtsson och Sten Ardenstam från 1969. En del som träffar mig live med jämna mellanrum har säkert hört mig använda uttrycket ”inkentinken” också, och det kommer från samma sketch:

Krama varandra i trafiken

Jag har ett gott råd, eller snarare ett fantastiskt råd till alla som kör nån form av fordon i trafiken.

Blinkers.

Blinkers är en fantastisk uppfinning som fler borde låta installera på sina fordon. Framför allt underlättar det för omgivande trafikanter, som sannolikt till största delen inte består av tankeläsare, och därför inte har en aning om att du ska svänga vänster när du inte blinkar vänster.

Framför allt är det här en bra grej att använda i rondeller, detta djävulens påfund som begagnas på helt olika sätt av olika förare. Normalt tycker man ju att det vore självklart hur man tar sig igenom en rondell. Ska jag vänster så blinkar jag vänster. Ska jag rakt fram så blinkar jag inte. Ska jag till höger så blinkar jag höger.

Ändå finns det de som inte blinkar alls när de ska till vänster, blinkar höger när de ska rakt fram, blinkar först höger och sedan vänster, när de ska rakt fram, inte blinkar när de ska höger, och så vidare. När det svenska vägnätet numera i princip bara består av en mängd rondeller i nära anslutning till varandra, tycker man ju att det borde kännas rätt viktigt för… låt säga infrastrukturministern eller trafiksäkerhetsdirektören eller nån sån, att se till så att alla gör samma sak.

Speciellt besvärligt blir ju det här för oss som kör buss ibland. Det handlar oftast om 18-20 ton med en accelerationskraft motsvarande den man skulle ha om det satt en Nissan Micra-motor i åbäket, vilket gör at man behöver planera sin körning ganska noga för att komma fram samma dag. Det är inte heller särskilt bekvämt för någon i bussen när föraren tvingas tvärbromsa. Därför försöker man anpassa hastigheten in i en rondell utifrån den trafik som är inne i eller på väg in i rondellen, och vart de är på väg nånstans.

Och där kommer bristen på tankeläsarförmåga in. Jag vågar inte köra in i rondellen när det kommer en bil från andra sidan, som inte blinkar, för han/hon kan ju lika gärna vara på väg både åt vänster och åt höger, förutom rakt fram som vore det naturliga att anta när det inte blinkas. Så jag stannar. I onödan, ofta, och gör av med mer bränsle än jag hade behövt, eftersom jag måste få upp farten igen, och har gjort av med mer tid än jag hade behövt, vilket är dumt eftersom tidtabellen ofta inte är anpassad efter bussens prestanda och jag ofta blir försenad. Plus att jag har slitit på bromsarna i onödan och på däcken och asfalten. Allt som inte är bra för miljön, alltså.

Så installera gärna blinkers i ditt fordon så att du kan blinka nästa gång du ska svänga i en rondell.

Plis?