Ny volleybollmatch i kväll, och ny förlust i avgörande set. 1-2 (27-25, 17-25, 9-15) är inte riktigt vad man längtar efter en onsdagkväll. Glädjande är dock dels att jag var där i god tid i dag, och därmed hann rigga kameran, samt att min personliga statstik ser betydligt bättre ut jämfört med förra gången jag analyserade. I sammanställningen av mina bollberöringar under matchen är -1 ett misstag som ger motståndarna poäng, 0 är att bollen kan spelas vidare, och +1 är direkt poänggivande insatser i serve, block och anfall, och perfekta framspelningar i servemottagning och försvar. Siffran efter likamedtecknet motsvarar snittet per bollberöring.
Serve: 0x(-1)/3x(0)/0x(+1) = 0,00
Servemottagning: 2x(-1)/4x(0)/6x(+1) = +0,33
Försvar: 4x(-1)/9x(0)/11x(+1) = +0,29
Block: 0x(-1)/0x(0)/1x(+1) = +1,00
Anfall: 3x(-1)/12x(0)/4x(+1) = +0,05
Det är ju faktiskt plussiffror på alla moment, vilket är ganska glädjande. Dock måste jag försöka sluta mesa i anfallet; tolv anfall som det spelas vidare på är lite för mycket av nitton totalt. Men en annan glädjesiffra är att jag fortfarande inte har missat en enda serve under match på hela säsongen. Visserligen har jag inte gjort speciellt många servepoäng heller, men ändå. Plus att jag inte längre ser ut som en konstig anka när jag servar. Nu ser jag bara aningen ankinspirerad ut… Det går i alla fall åt rätt håll. Även om jag saknade lite av den där fina känslan i armdraget som antyddes vid matchen i söndags.
Lagets poängstatistik totalt ser ut så här:
Serve: 3
Block: 5
Anfall: 20
Motståndarmisstag: 25
Egna misstag: 23
Att göra 23 egna misstag, det vill säga “ge” motståndarna poäng, är inte optimalt om man vill vinna en match. Det är 35% av motståndarnas totala poängskörd, i det här fallet. Nu hade vi lite tur och fick 25 motståndarmisstagspoäng också, men ändå.
Hur som helst spelade vi faktiskt rätt bra, till och från i matchen. Men ändå känns det som om vi liksom är inställda vid det här laget på att vi ska förlora andra och tredje set, för att det alltid brukar bli så… Vi skulle behöva en mental coach.
Sen ska det bli intressant att se (känna) hur mina hälsenor överlever kvällens match… Det kände faktiskt rätt okej under matchen, när de var uppvärmda, men jag anar att det inte är lika okej i morgon bitti när jag vaknar och har legat stilla med dem i några timmar…
Se det från den ljusa sidan, för ett dygn sen trodde du att du inte kunde spela… Nästa match blir bättre…. sa hon som är obotligt optimist!!
Du har nog rätt – hoppas jag! Nu har jag till 8 februari på mig att blir frisk och stark och spänstig. Och snygg.