En promenadsöndag

För en gångs skull bestämde jag mig i går för att åka till Sollentuna och filma lite volleyboll. Av olika orsaker har det ju inte blivit särskilt mycket Volleykanalenjobb den här vintern, men nu var abstinensen lite för stor, plus att övriga tilltänkta planer tydligen inte blev av och således gav mig en helt oplanerad lördag. Och så kan man ju inte ha det. Istället tillbringade jag några timmar i Arena Satelliten i Sollentuna och besåg en dam- och en herrmatch. Dammatchen blev en enkel affär för hemmalaget, medan herrmatchen gick till ett femte och avgörande set. Helt okej underhållning en lördag, med andra ord.

Falkenberg (t v) och Sollentuna laddar inför avgörande set. Foto: Jag

Hann precis lagom hem för att missa Charlotte Perellis låt i Melodifestivalen, men hann i alla fall twittra en del om de andra. Jag har egentligen ingen direkt uppfattning om huruvida Danny och Lisa var rätt val till final, jag börjar ärligt talat mest tycka att ”kan de inte gå direkt på det roliga” och bara ha en final, eller max två semifinaler. Det blir lite för mycket cirkus över det för min smak, som det är nu.

Anyhow, i dag har det varit en lat dag på riktigt. Tack vare det fina solskenet blev det en mysig promenad i Alvik med någorlunda nyfunna vännen HA, där vi hittade både fint solsken-på-is-blänk…

…och några vårknoppar i en häck…

Och här kan man konstatera att jag behöver öva mig lite mer på att fota med kameran i nya telefonen, så att skärpan hamnar på rätt ställe…

När vi sen hade promenerat färdigt fick jag låna lite nål och tråd hemma hos henne och laga alla tre knapparna i min jacka jag köpte i höstas! Trådarna gick sönder nästan direkt när jag knäppte knapparna, så jag har mest gått runt med den oknäppt (som tur är har den dragkedja också, men ändå). Skönt att få det fixat. Sen åt vi lite blandad mat, bytte samma propp ett par gånger och konstaterade att det är dags för en ny vattenkokare för henne, och sen var det konstiga Madagaskar-djur (riktiga, inte animerade) på tv.

Sen åkte jag hem.

Hur har er söndag varit?

På tal om skidor…

För den som eventuellt inte riktigt har koll på vad det egentligen är jag gör, så kan ni få ett exempel här. Ibland lånar (nåja, hyr) jag ut min röst till att exempelvis säga saker om Marcus Hellner:

Att träna inför nåt stort

Två hårda träningspass i dag. Det ena gick av stapeln på gymet i förmiddags, i vanlig ordning. Min PT körde benstyrka med mig i dag (eller det var mest jag som körde, även om han sa att ”vi” skulle göra åtta till, och sånt där), och den här gången tog jag i så jag blev alldeles snurrig ett par gånger. Det blev en lång och skön bastusittning efteråt…

Det andra träningspasset körde jag vid halv fyra på eftermiddan. Och även om förmiddagens PT-träning mycket riktar in sig på den pågående volleybollsäsongen så hade eftermiddagens träning ett lite annat mål i sikte. Ett väldigt nära förestående mål. Ett mål som till och med står officiellt tryckt i kalendern.

Fettisdagen.

Jag övade förstås på att äta en semla, så att jag klarar att göra det så smidigt, graciöst och effektivt som möjligt på Den Stora Dagen i morgon.

Återkommer med rapporter om hur stor nytta träningen har gjort.

Borta bra men hemma julafton

Jotack, det har varit lite av julafton här i kväll. Paketet från ett av telebolagen med nya telefonen och 4G-modemet kom i dag, och som ett litet barn sitter jag förstås och leker med mina nya leksaker. Dels tar det ju ett tag att få ordning på telefonen så att den funkar ungefär som jag vill – det lär väl bli en pågående process som med det mesta – dels ska man ju mata in ett gäng kontakter från den gamla telefonen. Inte alla, som tur är. En del kontakter har ju blivit inaktuella, så det är ungefär som att flytta; man städar och rensar i samma veva. Och installerar Twitter av bara farten (se högerspalten)…

Och att uppgradera datorn till 4G i Stockholms innerstad är så här trevligt:

Ibland har man så roligt så att man knappt hinner tänka på att det är fredagkväll och att man kanske borde gå ut nånstans…

Tja, det kan man ju kanske tycka…

Skeppargatan, Stockholm, en vanlig torsdagseftermiddag:

Det här hotet, alltså…

Vi har ju tidigare konstaterat att min medverkan i diverse sportevenemang varit hotad lite då och då, och förra veckan blev det där hotet till och med verklighet, när jag blev tvungen att stå över volleybollmatchen på grund av mina stukade fingrar på högerhanden. I dag hade vi träning inför morgondagens match, och mina fingrar mår fortfarande inte riktigt bra. Den här gången var det i och för sig bättre än vid förra veckans match, så nu kunde jag i alla fall vara med, men fingerslag var fortfarande tillräckligt smärtsamt för att jag skulle låta bli dem, och det gjorde lite ont efter varje anfall och serve också, men inte så att jag blev alltför hämmad.

Så hotbilden kan vi ju säga finns där även inför morgondagens match, men det går ju att spela med handen som den är nu. Eftersom jag inte är passare så kan jag ju rent teoretiskt slippa undan fingerslagen under hela matchen i morgon, men då måste jag å andra sidan röra lite mer på mig så att jag kommer rätt till bollen för att slå bagger de gånger jag inte anfaller. Men å andra sidan konstaterade jag flera gånger att stillastående tydligen var min svaghet under typ hela träningen i dag. Det blir min läxa att spela på tå och med böjda knän hela matchen i morgon.

I morgon skulle ju faktiskt vara en utmärkt dag att bryta den där jobbiga förlustsviten vi är inne i nu… Speciellt med tanke på att jag avslutade dagens träning med att göra typ tio dåliga insatser i rad. Ett dåligt genrep ger en bra match, eller hur är det?

Alla kärlkransars dag

Okej, semla – du vet att du har rätt höga förväntningar på dig nu, va?

Jag vill inte säga ”vad var det jag sa”, men…

…jag kanske inte var så fel ute ändå, med att känna mig som en 28-29-åring?

Tack för den, Expressen! För det borde ju stämma även på oss svenskar? Elitserien i volleyboll 2013/2014?

Man SKA aldrig säga aldrig

De som känner mig vet att jag ibland är lite motvalls. Liksom inte går med strömmen. Gillar att ifrågasätta normer och att sticka ut lite från mängden. Ni som ser detta som normaltillståndet på mig bör härmed sätta er ner, för…

Fan också. Jag är på väg att bli en av dem!

iPhone-nördarna.

En och annan har hört mitt gnäll över att min Satio från tidigt 2010 är tröttare än tröttast, och på nåt sätt lever ett eget liv (och dör dessutom lite spontant när den inte borde), och jag har många gånger den senaste tiden konstaterat att jag borde se till att skaffa en ny telefon. Nu har jag precis beställt en ny telefon. En iPhone 4S.

Men jag kan i alla fall lova att jag aldrig kommer referera till den som ”min iPhone” istället för ”min telefon” utan att skämta. Alltid nåt.

Inte klädpoker

Lördagskvällens pokerafton samlade sex killar i köket hos JJ, som blev så här glad för att vi kom:

Kvällens värd gillar att laga mat, och vi andra gillar att äta, så det blev en utmärkt kombination. Vi fick en utläggning om det exakta innehållet och namnet på alla rätterna, men lite förenklat kan man säga att det blev pasta med rött jox till förrätt, kyckling med plommon inuti och bacon utanpå, och hemfriterad pommes till huvudrätt, och till efterrätt krämig jox med sockergrejs som live-flejmades på plats i köket (hur manligt är inte det, liksom?).

Efter att maten intagits var det så dags för The Main Event, som man säger i underhållningsbranschen.

Pokerspelande vidtog, eller snarare ska man väl säga att pokerspelande växte fram, för med tanke på hur sällan vi spelar poker och framför allt hur sällan vi spelar med varandra, så krävdes det rätt många regeldiskussioner innan alla var någorlunda överens om hur vi skulle spela. Och som ni minns från tidigare år (eller från gårdagens konstaterande) så har det inte gått så bra för mig förut. Men i dag var jag lite försiktigare och sejfade rätt mycket, och ibland gick det riktigt bra…

…och ibland förlorade jag.

Men totalt sett över kvällen så gick jag i alla fall hela 49 kronor plus. Inte så illa pinkat med tanke på att insatsnivåerna låg på minimum två kronor i varje giv… Bra kväll, med andra ord. Trevligt sällskap, mycket att dricka (vilket utnyttjades friskt här och var) och många glada skratt och minnesvärda citat:

- Ska alla få bestick, eller? (så kan man ju göra, men det är inte rätt)

- Den var ju lite potatisaktig fortfarande. (avsmakning av de friterade pommes fritesen, som uppenbarligen inte var riktigt färdiga)

- ”Smakerna gifter sig”, säger fina kockar. ”Det knullar i munnen”, säger vanliga människor.

- Oj, nu tog jag mig på näsan! (det gäller att vara uppmärksam när man blir fotad)

Och lite fler diverse bilder också, dårå:

P.S. För säkerhets skull frågade jag alla inblandade om det var okej att de figurerar i bloggen. De sa att det var det. Och det var innan vi blev glada i hatten.