Så här i samband med årsskifte kan det ju vara lämpligt att summera det år som gått. Jag har gjort det förr (fast med andra år då, såklart), men det tål att göras igen. Med andra ord: Håll i hatten – det här var mitt 2011:
Den mest omvälvande enskilda händelsen under året var ju föga överraskande det faktum att jag blev föräldralös. Mamma dog i cancer i slutet av april, och även om sorgearbetet och den mentala förberedelsen egentligen redan hade hållit på sen 2006, så är det ju ändå en rätt stor grej. Efterarbetet i form av bouppteckning, försäljning av både lägenhet och lantställe, och genomförande av begravning, tog en hel del tid och egentligen kan man säga att allt är fortfarande, i skrivande stund, inte klart.
En annan avliden famlijemedlem blev ena katten, Sigma, som visade sig ha hjärnfel, förmodligen som följd av en försenad födsel, och blev allt konstigare och konstigare tills hon fick epileptiska anfall allt oftare, och sista dagarna flera gånger om dan. Dessutom gick hon ständigt runt som en zombie och dreglade sista veckan, så jag var tvungen att låta avliva henne i början av våren.
I samband med arbetet efter mammas död valde jag också att sälja även min egen lägenhet – som om jag inte hade nog med att rensa ur två andra ställen, liksom – och äntligen förverkliga en av mina långtida drömmar; att flytta in till stan. Tur och tålamod gjorde att jag hittade en helt okej lägenhet till ett bra pris (i sammanhanget är väl inget ”bra” med de vettlösa bostadspriserna i innerstan, men ändå) och i stort sett så centralt man kan komma. Standardskämtet när folk konstaterar att ”så mycket mer centralt än så här kan det väl inte bli” blev ”nej, det skulle vara att bo på Plattan* , men där får man ju rätt tvivelaktiga grannar, istället…”.
Volleybollen tog inte helt oväntat en stor plats i mitt liv under året. Framför allt under den första halvan av 2011. Volleykanalen livesände i stort sett en gång i veckan under grundserien inomhus, och ännu mycket frekventare under SM-slutspelet. Bevakningen av beachtouren blev också lite mer omfattande än året innan, och i stort sett samtliga matcher från respektive center court sändes från deltävlingarna i Uppsala, Linköping, Göteborg, Sundsvall och Falkenberg. Bevakning var också planerad från World Tour-deltävlingen i Mariehamn, men grusades en hel del av att arrangörerna inte alls såg det logiska i att Volleykanalen skulle få visa matchbilder över huvud taget. Och under höstens inomhussäong har sändningarna gått lite mer sporadiskt, i väntan på en förhoppningsvis bra överenskommelse med Svenska Volleybollförbundet med bland annat lite tydligare detaljer kring själva sändningarna.
Löptävlingsmässigt blev sommaren 2011 den intensivaste hittills i mitt liv, med ett marathon, två halvmarathon och tre millopp. Det var roligt att tävla, även om resultaten för det mesta blev en besvikelse, eftersom det täta tävlingsschemat gjorde att det inte blev nån kontituitet i träningen – speciellt inte med tanke på att tävlingsdistanserna varierade hela tiden. Även om det ”råkade” skickas in anmälan till två marathonlopp under 2012, så lär löpåret 2012 i övrigt mest präglas av millopp.
Dejtinglivet har som vanligt fått väldigt begränsat utrymme i bloggen. Jag är mest av typen ”don’t kiss and tell”, plus att jag ogärna skriver saker om folk som blir nån form av omdömen. Hur som helst, när det gäller dejtingen så kan vi lite snabbt konstatera att dels är världen ganska liten (vissa har en tendens att vara släkt med folk jag känner sen långt tidigare), och dels avslutar jag året som singel, även om ungefär hälften av året tillbringades med att inte vara det. Totalt sett kan vi ändå konstatera att målsättningen i förra årskrönikan, att 2011 skulle bli året då jag hittade den framtida mamman till mina barn, nog kan anses som misslyckat. Det är fortfarande ett välkänt faktum att det är en lång och mörk volleybolltjej jag nog borde ha, men det finns väl ungefär fyra i hela Sverige som motsvarar mer specifikt den profil jag letar efter – och minst två av dem är redan upptagna, så vitt jag vet…
Hösten har till största delen präglats av att bo in mig. Den nya lägenheten visade sig inte helt oväntat vara lite trängre än den gamla, och två olika externa förråd har fått tas i anspråk för att få plats med allting som inte går in direkt i lägenheten. Arbetet med att rensa ur dessa båda förråd går dock framåt, och snart är det dyra Shurgard-förrådet ett minne blott, och förhoppningsvis ska väl det andra förrådet, MD:s privata vindsförråd som inte kostar mer än lite dåligt samvete för att jag tar upp en massa plats, också vara urplockat snart. Själva lägenheten blir långsamt men stadigt också mer och mer min lägenhet. Under 2012 kanske det rent av blir en del större renoveringar.
En av 2011 års stora glada nyheter är att jag gjort comeback på volleybollplanen. Visserligen inte på elitnivå (det är svårt att göra comeback på en nivå man aldrig riktigt varit på), men på en lagom nivå där jag slipper känna mig usel från början. Kraven har förstås varit stora på mig själv från mig själv, och jag har i vanlig ordning gått all in och såväl volleybollanpassad styrketräning som filmning av egna matcher blev snabbt verklighet. År 2012 blir förhoppningsvis året då jag kan återutveckla volleybollkarriären till en nivå där jag själv är åtminstone ganska nöjd.
————————
* Plattan, för er utomsocknes, är detsamma som Sergels torg, där schablonbilden av de nattliga invånarna är knarkare, uteliggare och diverse andra kriminella.
Jag badade dock inte, men det var ändå tillräckligt kallt för att förmodligen ge förkylningen den där lilla extra skjutsen den ”behövde”. Och med tanke på att Den Lille Hemmafixaren i mig fick ett mindre frispel i går, och gjorde att jag ensam satte upp både väggskåpet och projektorduken, så blev det knappast så mycket bättre med förkylningen av det. Att hålla upp en ordinär tv-bänk mot väggen med ena handen och skruva i en skruv med skruvdragare med den andra handen, är kanske inte helt smart att göra när man egentligen är sjuk.
Annars har jag mest ägnat de senaste dagarna åt – förutom att inviga filmduken i går kväll – att övertyga den skeptiske killen på bilden till vänster att den mat han fick i går var exakt likadan som den han brukar få, så att den går utmärkt att äta, och att promenera bort till ”min balkong” och titta på en minikonsert (nåja, hon sjöng ”Euphoria” två gånger i olika versioner) med Loreen uppe på Filmstadens tak.
