Jag är lite skeptisk

Jag fick frågan i dag, via min mamma, från kusinen D som har en treåring hemma och som undrade om mamma trodde att jag ville vara tomte när vi firar jul ihop.

”Nja, det är inte så att jag hoppar och dansar av lycka inför tanken”, svarade jag mamma i telefonen, ”Men jag kan väl göra det, då…”

Sen är jag ju dessutom lite skeptisk till hela grejen. Inte bara för att jag ska klä ut mig i fånigt skägg och ta fram ”Bamse-berättarrösten” (ni vet han ”det här… är inte alls bra… säger Bamse” i de tecknade filmerna), utan mest för att jag bidrar till att ljuga för ett oskyldigt barn.

SKA man verkligen lura barn att det finns en skäggig farbror som bor på Nordpolen/i Finland/i Mora och klär sig i röda kläder och hinner besöka alla barn i hela världen under ett och samma dygn? Jag är inte säker på det. Jag tror nog inte att jag kommer att försöka få mina barn att tro på det, i alla fall.

Förmodligen kommer det resultera i att snipiga tanter som gillar att rufsa småpojkar i håret (”akta min frisyr, kärringjävel!”) kommer att klaga i högan sky: ”men oooh, inte ska du väl ta ifrån honom hans fantastiska barndom!?”

Men nja, jag är ändå skeptisk…

Är det bara jag som inbillar mig…

…eller är alla sommargrejer ovanligt jättetidiga i år?

Rhododendron brukar väl inte vara fullt utslagen i slutet av maj? Och syrener? Vad händer härnäst? Äpplen lagom till midsommar?

Hinner vi få uppleva allting en vända till sen, innan det slår till och blir höst, eller kommer hösten i juli i år?

Hoppas inte det, för i mitten av augusti åker jag ju till Mallorca i tre veckor för att bli en fin bartender. Fick klasslista (hej, högstadiet) i går, tillsammans med en lista på 43 olika drinkar (hej, gymnasiet?) som vi kommer att kunna utantill efter de tre kursveckorna, om allt går som det ska. Nu känns det som om det verkligen är på gång! Och det här kommer för övrigt att bli den i särklass bäst dokumenterade resan jag någonsin gjort, tror jag. Kommer förmodligen att ha med mig två stillbildskameror och minst en videokamera med ett gäng kassetter. Kommer ni ihåg sketchen i Nöjesmassakern där Sven Melander och Åke Cato är bartenders i en variant på Werner & Werner? Lite sånt skoj har jag också tänkt försöka göra från kursen…

Semifinal 2 i ESC

Kroatien – gäsp… eh, va? Oj, jag råkade visst somna…
Irland – ett Sahara Hotnights frontat av Joan Jetts okända dotter. Bäst hittills. Vilket i och för sig inte säger så mycket eftersom vi bara har hört det här bidraget hittills (vi somnade ju under Kroatiens bidrag).
Lettland – inte så konstigt att de inte direkt är i topp bland bettingbolagen…
Serbien – kunde man inte ha en sorts intagningskommitté som sållar bort och diskvalificerar alla de här kalkonbidragen?!?
Polen – Agnes med större bröst? Hon lät som Sheena Easton. Ni vet, ”for your eyes onlyyyy… only for youuuuu…” Hyfsad för att vara en ballad, men gäsp ändå.
Norge – verkar vara de flestas favorit, så den lär väl vinna, dårå. Okej, jag kan leva med det.
Cypern – om Hannah Montana görs i en cypriotisk version vet jag vem som ska spela titelrollen som Hannelea Montanoglou… Falskast sång hittills, i alla fall.
Slovakien – men om ni är irriterade över att ha kommit på så dåliga placeringar så får ni väl se till att inte skicka sånt här skräp, då?!?
Danmark – kul att få sjunga en låt som blivit över när nån skrivit till ett helt album…
Slovenien – kvällens längsta intro i alla fall, va? Man började ju undra om hon var så ful så att hon inte fick synas för länge…
Ungern – det är nästan värt att skaffa ett sånt där märkligt linne, om det gör att tre snygga tjejer kommer och gnider sig mot en hela tiden… Hyfsad låt.
Azerbajdzjan – ganska enformig låt, men… hm, fulare tjejer har man ju sett.
Grekland – märkligt det där när publiken spontanjublar ibland… Jag kan inte FÖRSTÅ varför… Hm… Men låten är om inte annat ganska lätt att glömma. Ändå var den en av de bättre i den här semifinalen…
Litauen – hatten borde ha dött som klädesplagg i samband med du-reformen. Låten var dessutom inte mycket att lyfta på hatten för, så… Gäsp!
Moldavien – varför har inte Moldavien vunnit nån gång, kan man ju fråga sig… Eller, hm, det kanske man inte kan. Plus i kanten för att hon var lik Shirley Clamp, i alla fall.
Albanien – hm, är det Spindelmannens okände gay-kusin? Men när sångerskan får in tonerna så sjunger hon ju riktigt bra, så den här duger.
Ukraina – det är tydligen nåt speciellt med Ukraina och stora trummor. Men jag gillar ju låtar med lite mera drag i, så det här är nog min grej.
Estland – verkar som om jag hade fel om den irländska sångerskan… Joan Jett fick visst tvillingar.
Nederländerna – Take That’s ’Shine’ var betydligt bättre, kan jag ju säga. Minns ni Melodifestivalen 1996, där Lasse Kronér, Nick Borgen och Peter Lundblad, bland andra, sjöng ’Gör nån glad’? Det här var ungefär samma sak fast en rätt mycket sämre låt.

Kvällens Täby-jury röstar således rätt motvilligt fram hela tio låtar enligt följande: Irland, Polen, Norge, Danmark, Ungern, Azerbajdzjan, Grekland, Albanien, Ukraina, Nederländerna. I kväll var den officiella omröstningen till 70 procent överens med mig, således. Det gjorde de bättre än i förrgår.

Semifinal 1 i ESC

Montenegro – medryckande och glad, men hallå sjuttiotal, varför det?!?
Tjeckien – va?!?
Belgien – en flamländsk (?) Henrik Åberg… Det är inte ’Sikta mot stjärnorna’, det här.
Vitryssland – hur kommer det sig att de östeuropeiska artisterna blir så diviga så fort de får uppträda utanför Vladivostok?
Sverige – för få närbilder på Malena, och då tänker jag inte på utseendet, utan mest på att hennes minspel och blick säkert fångar övriga Europa också.
Armenien – en blek kopia av Ofra Hazas ’Im nin alu’.
Andorra – tuggummipop meets Olsen Brothers. Nåja, efter Sverige och Montenegro är den bäst hittills.
Schweiz – introt är en blandning melan Alannah Myles ’Love is’ och U2:s ’Where the streets have no names’.
Turkiet – det finns säkert sjutton andra likadana låtar som också skulle ha kunnat tävla för Turkiet. Turkisk dussinpop.
Israel – hm, folksång är väl… ett stort nja.
Bulgarien – sjunger de i olika tonarter, eller? Seriöst?!? Och båda sjunger som en tjej…
Island – om Britney Spears var isländska så skulle det där vara hon, tror jag. Fick i alla fall flest spontana jubelrop hittills (fast frågan är om det berodde på låten eller på nåt annat).
Makedonien – om Magnus Uggla var makedonier så skulle han nog se ut så där.
Rumänien – det där är de fem tjejer i Rumänien som inte ser ut som kulstöterskor, va? Inte dåligt, men heller ingen vinnare.
Finland – den här låten har ju faktiskt gått rätt mycket på Radio 107,5 här i Stockholm (fast jag kan inte minnas den finske rapparen…). Den gillar vi.
Portugal – det där är ju hon från den där tv-komediserien där hon är assistent åt en amerikansk tv-programledare eller nyhetsuppläsare eler vad han är. Men låten? Hm, den har jag redan glömt.
Malta – bra röst, i alla fall. Men låt inte en ballad vinna hela alltet, pliiiis!
Bosnien & Herzegovina – så där ser ju Hitler ut i filmerna om hans sista tid när han var trött och sliten.

Måste alla programledare alltid skrika? Jag tror jag har ställt den här frågan förut… de har ju faktiskt mikrofoner för att slippa skrika. Jag kommer att ställa mig upp och applådera när en Eurovision Song Contest-programledare kan vara lågmäld och seriös och inte leverera färdigskrivna skämt på ett uselt sätt och inte höja rösten i slutet av varje mening för att få publiken att jubla.

Täby-juryn sa i alla fall Montenegro, Belgien, Sverige, Andorra, Schweiz, Turkiet, Island, Rumänien, Finland, Malta. Utan inbördes ordning annat än startordningen. Den officiella omröstningen var i alla fall till 60 procent överens med mig. Hyfsat godkänt.

Jamen glad påsk, dårå

Skåda ovan den samlade påskpyntningen hemma hos undertecknad. Eller, det där var inte riktigt sant, i matsalsfönstret står även två krukor med påskliljor, men de börjar bli lite trötta snart. Men jag har ju aldrig riktigt varit en stor påskpyntarmänniska, det ska erkännas. När jag bodde i förra lägenheten gjorde jag mig visserligen besväret att sätta fjädrar i björkris, i och för sig, men det var nog bara ett år. De där fjädrarna ligger i en liten låda ute i förrådet sen rätt länge.

Men glad påsk i alla fall. Godiset i påskägget jag fick, har jag redan ätit upp (och, for the record, förbränt genom två löprundor under påsken här, också, sådeså).

I morgon bär det av ner till Falkenberg för herrfinal 3:5 i volleyboll. Och vi är förberedda på ett jäkla liv i hallen och en hög temperatur även rent celsiusmässigt. Hittills har jag alltid använt kostym under sändningarna, men lokalarrangören hävdar att det riskerar att bli uppemot 28-30 grader varmt vid innerplan, så jag vet inte… Men jag ska nog härda ut. Dock antar jag att expertkommentator Aparicio lär vara en aning ledigare klädd, men hittills under våren har jag inte haft en enda bisittare som haft kostym på sig, så det vore ingen överraskning…

Lite allmänt jox och sånt

 

Måste bara dela med mig av lite vårtecken. Snödropparna på bilden ovan stod i en häck på Vallentuna kyrkogård i lördags. Aj lajk.

Och ja, jag var på kyrkogården för att det var årsdagen av pappas död, så mamma och jag var där med lite blommor och ett ljus (som förvisso inte syntes så bra vid två på eftermiddagen..). Helt otroligt att det faktiskt är två år sen!

För att övergå till lite roligare saker så är ju volleybollslutspelet inne i sin mest intensiva period just nu. Det innebär ju bland annat att undertecknad får åka land och rike runt och kommentera en massa bra matcher, och så värst mycket bättre än så kan man ju inte ha det. Det skulle vara om vi sände alla matcher då, istället för bara match 3 i varje slutspelsnivå. Jag hoppas i alla fall på att det ska bli lite oftare när det drar ihop sig till semifinaler och framför allt finaler – men det är ju Eurosport som avgör vad det finns pengar till. Det är väl hur som helst rimligt att anta att herrfinalspelet kommer att utspelas till stor del i Halland, så min tanke är att om vi sänder både match 3 och även de eventuella matcherna 4 och 5 från herrfinalen (vilket skulle innebära matcher sön-tis-tors 15-19/4), så kommer jag att bo kvar där nere nånstans, istället för att åka 120 mil i bil fram och tillbaka varannan dag… Så kan jag ju kanske passa på att hälsa på ex-J och luddskallarna också, och se om de känner igen mig fortfarande (ja, att ex-J ska göra det hoppas jag ju verkligen, men med katterna vet man ju inte… Roffe låg ju och kurade under soffan hela tiden när jag var där senast).

Dagens överdrift stod ventilationsfirman som ska sköta våra värmepannor här i huset för. ”Vi behöver tillträde till lägenheterna 08:00-16:00 med paus för lunch 11:00-11:45 under tisdag 24 mars”. Det kom en kille hit vid 09:25, och när klockan var 09:52 sa han att han var klar…

Seriöst, är jag den ende i universum som tycker att haremsbyxor är ungefär det fulaste och mest osexiga en tjej kan sätta på sig?!? Som ett par supersunkiga pyjamasbyxor, typ… Suck.

Skaffa aldrig! Lova det!

Det var ögonen som fällde avgörandet…

Det var ett rent nöje under lördagskvällen, att sitta och se Melodifestivalen på tv. Inte nog med att jag gjorde det i åtta glada vänners sällskap, det blev en riktig praktrysare i tävlingen också, till slut.
    Och visst kan man säga att rätt lät vann.

Okej, själv hade jag Alcazar som etta (och Lina Hedlund kan få mitt telefonnummer närhelst hon ber om det!), men tack vare framträdandet gick Malena Ernman upp som min tvåa (följaktligen är hon en riktig tiopoängare enligt mig, höhö) istället för EMD som jag hade tänkt före programmet.
    Vi röstade nämligen vi också, och resultatet av The Viggbyholm Jury ser man en bit ner här. Men först, håll med om att Malena Ernmans framträdande var något alldeles speciellt. Jag brukar inte tycka att det spelar så stor roll i vanliga fall, för man har ju oftast bara låten i sin mp3-spelare i alla fall – men i det här fallet får jag krypa till korset och erkänna mig besegrad.
    Blicken. Denna energi i blicken som bara fick en att smälta och vilja hoppa upp på scen och bara ta henne, plus det hela tiden lite småluriga ansiktsuttrycket som fick en att undra vad hon skulle hitta på härnäst, gjorde i alla fall att jag höjde mina poäng, och jag gissar att övriga Sverige inte heller är särskilt konstiga och också gjorde nåt liknande (okej, ni röstade in Caroline af Ugglas till finalen, så det där med konstiga, hm…).
    Så den svenska officiella uttagningen vann hon – välförtjänt, men inte den inofficiella Viggbyholmsuttagningen, för där fördelade de nio jurypersonerna sina röster så här:

  1. Alcazar – Stay the night………………………………….81 poäng
  2. Måns Zelmerlöw – Hope & Glory…………………….68 poäng
  3. Malena Ernman – La voix……………………………….60 poäng
  4. Caroline af Ugglas – Snälla snälla………………….58 poäng*
  5. EMD – Baby goodbye……………………………………….58 poäng
  6. Agnes – Love love love……………………………………55 poäng
  7. Emilia – You’re my world…………………………………48 poäng
  8. Sarah Dawn Finer – Moving on………………………26 poäng**
  9. Molly Sandén – Så vill stjärnorna…………………..26 poäng
10. H.E.A.T – 1 000 miles……………………………………..23 poäng
11. Sofia – Alla………………………………………………………17 poäng

* Tack vare fler 12-poängare än EMD
** Tack vare fler 10-poängare än Molly Sandén

Så var det dags igen…

Jaha, så blir man uttagen i strejk igen, då. Från och med torsdag och på obestämd framtid ska jag alltså strejka från busskörandet. Det är inte lätt att planera sin sommar här, inte…

Fast jag saknar ju ett krav från Kommunal när de förhandlar, och det är att det vore trevligt att få veta lite tidigare än bara två dagar innan, vilka tider man har under en viss arbetsdag. Men det verkar funka för de flesta andra, eftersom ingen säger något om det, så då får väl jag också rätta mig i ledet.

Nu vet jag ju i alla fall vilka dagar jag kommer att vara helt ledig under juli, oavsett strejk eller ej, eftersom jag häromdagen lyckades komma in på det ordinarie arbetsschema som jag skulle haft sedan 9 juni. Alltid något.

Ta nu inte detta som att jag är enbart missnöjd med bussjobbet, för det är jag inte. Jag gillar fortfarande skarpt det faktum att jag kan skriva ut ett A4, gå dit och göra exakt som det står på papperet, och sedan bara gå hem igen utan att behöva städa, tanka eller tänka på morgondagen. Dessutom får man vara ”ute” när det är soligt, men man håller sig ändå torr inne i bussen om det regnar. Plus att man får träffa en massa folk hela dagarna.

Hoppas nu bara att folk inte är alltför otrevliga under de här två dagarna som är kvar innan strejken återupptas, för det är ju trots allt lätt för dem att se oss förare som en naturlig klagomur när det gäller deras frustration över att inte kunna komma dit de ska. Så tänk på det när du åker buss i dag eller i morgon: det är högst sannolikt inte den förare som kör bussen du ska åka med som personligen har bestämt att det ska strejkas, så skäll inte på honom eller henne.

Det var ett tag sedan man hörde uttrycket ”fridens liljor”, men häromdagen fick jag det som fullt allvarlig avskedsfras när jag hade pratat med en kille med utpräglad stockholmsdialekt. Lite småcharmigt, faktiskt.

Nu är jag inte i strejk längre, och nu regnar det

Uppehåll i strejken och det var väl för väl. Visserligen visade det sig att jag faktiskt får ersättning för utebliven lön från mitt fack (som inte är Kommunal, vilket jag tydligen inte var tillräckligt tydlig med i förra inlägget – inget ont om Kommunal på något sätt, jag är bara inte med där för att jag är med i ett annat fack), så nu slipper jag börja förbereda flytt till koja i skogen för att jag inte kan betala hyra om strejken blir längre, men det är ändå bättre att veta vad man ska göra än inte.

Jag går visserligen upp vid sju (de dagar inte sambo-J glömmer att sätta på mitt larm på klockradion när hon sätter in sitt eget) även om jag inte ska köra, bara för att inte sova bort hela dagen. Men även om lägenheten inte har varit så här välstädad på flera år, så känner man sig inte lika produktiv som när man har ett Officiellt Arbete.

Visserligen får man väl se det som en mindre plågsam bieffekt att strejken utlystes just under en vecka med soligt väder, för i dag regnar det ju…

Men onekligen saknar jag ändå ett jobb med fasta tider, där jag kan planera mer än två dagar i förväg, så om nån har ett välbetalt kontorsjobb, typ administrativ chef eller informationschef eller nåt, så ”känner” jag en schyst snubbe som är som klippt och skuren för det.

Så här ser det ut när det som en gång var ett 3×3 m partytält (det randiga t v) på vår uteplats, frotterar sig med alldeles för mycket skräp i sophuset här bredvid. Längst in till höger gömmer sig den lätt underdimensionerade grovsopcontainern. Behöver jag nämna att det inte direkt hämtas grovsopor varje vecka?

Jag fick spela hjälte häromdan. Det bor en fågelfamilj strax innanför hängrännan ovanför vår uteplats, och en plötslig hagelskur med centimeterstora kulor fick den stackars fågelbebisen att förskräckt flaxa till och ramla ner på marken. Han (?) kunde ju naturligtvis inte flyga, skrynklig som han var, så sambo-J fångade in honom i en godislåda (jo, det tycks finnas såna hos oss, men jag har ingen aning om hur de har kommit hit) och jag fick, efter mycket klurande på en vettig lösning, klättra ut på taket och återbörda (okej, kass ordvits, men vadå…) fågelbarnet. Två gånger, dessutom, eftersom han var korkad nog att flaxa ner på marken när jag försökte släppa honom i boet. Men sen var allt frid och fröjd.

Ett par dagar, i alla fall, tills det lät konstigt i stupröret. Det visade sig när jag klättrade upp och tittade efter (man är ju en rutinerad takklättrare vid det här laget, va) att fågelungen hade ramlat ner i stupröret och nu satt i kröken strax under hängrännan och kunde inte komma upp. Så jag försökte sträcka mig ner efter honom, men då blev han rädd och drog sig bakåt istället – och ramlade naturligtvis ner genom hela röret och bröt nacken.

Så sambo-J genomförde en mycket stämningsfull begravning, med sten och allt (och med katterna noggrant instängda innanför altandörrarna). Så min hjälteinsats ett par dagar tidigare var inte så mycket värd, trots allt…

Inget ont som inte har nåt ont med sig

Jahaja, nu är jag uttagen i strejk.

Kommunal har bestämt att alla bussförare i Stockholm ska strejka från och med i dag, och intressant nog innebär ”alla bussförare” även oss som inte är medlemmar i Kommunal. Hur man har gjort för att ta ut andra fackförbunds medlemmar och icke fackligt anslutna i strejk, har jag inte riktigt klart för mig, ska jag erkänna. Men ingen annan verkar ha något att erinra mot det, så jag förutsätter att det är juridiskt korrekt. Vi utanför Kommunal tas ju ut i någon form av obligatorisk sympatistrejk, där vår enda kompensation för detta blir att vi slipper ta ut lön för den här tiden. För utbetalningar från strejkkassan görs bara till medlemmar i Kommunal, om jag har förstått det hela rätt (men man hade till och med i går på sig att bli medlem och få möjlighet att få del av den där strejkkassan – how great isn’t that as a värvningskampanj?).

Så för oss andra blir det till att tulla på våra eventuella sparpengar.

Och det är ett intressant läge speciellt för oss som hade ställt in oss på att vara sommarvikarier och räknat med att jobba hela sommaren. Många av oss är säkert studenter vars enda inkomst under sommaren förväntades vara just från bussförarjobbet. Förmodligen är större delen av just den gruppen heller inte medlemmar i Kommunal och hör då antagligen inte till de som får ersättning från strejkkassan.

Okej, jag håller med om att de punkter som Kommunal vill förändra i avtalet till största delen är vettiga, jag bara känner att jag personligen får betala ett lite för högt pris för det. Dessutom vill de ta bort anställningsformen ”behovsanställd”, som är den jag har planer på att hålla mig till efter sommaren. Men tydligen är det ingen annan än jag som tycker att den är bra, så jag får väl försöka hitta på något annat.

Man kanske skulle börja köra taxi istället…?