Jag vill bara berätta en sak

Skälet till att det är roligare att köra buss än att köra bil när det regnar, är att det stänker mycket mera när man kör med bussen genom stora vattenpölar.

Ja, jag är fem år gammal ibland.

I morgon bär det för övrigt av till Norrköping för min premiär som fotbollskommentator. Klockan 16:00 söndag eftermiddag kan man se IF Sylvia mot LB07 via de sistnämndas hemsida, http://www.lb07.se, med undertecknad som kommentator och en för mig hittills okänd men enligt rykten riktigt duktig expertkommentator. Don’t you dare miss it.

Det enda som skiljer män från pojkar…

…är priset på deras leksaker.

Jag passade på att köpa en ny löparklocka i Kista galleria förra veckan, medan jag väntade på att Kej och Laj skulle dyka upp och fika med mig. Och det här är ingen löparklocka vilken som helst, utan en med både gps-tillsats och pulsmätare , så jag vet hur långt jag springer och hur jobbigt det är. Så nu har jag tre grejer på mig när jag springer, och känner mig mer som Gizmo-Kvack än som en vanlig löpare…

Nackdelen med gps:en är att den krossar mina illusioner i och med att det hittills har visat sig att alla sträckor jag hade mätt upp här hemma, i själva verket är lite kortare än jag trott. Så från att ha varit ganska kasst tränad blir jag nu plötsligt ännu sämre tränad när jag måste springa längre för att springa samma sträcka. Eller… eh, ja, ni fattar.

Men fördelen är att eftersom den automatiskt registrerar och sparar en mellantid för varje sprungen kilometer, så tar man ju i lite extra bara för att man vet att tiden blir obönhörligen registrerad hela tiden. Plus att statistiknörden i mig får sitt lystmäte med stora spreadsheets i Excel där jag för in alla dessa data efter varje löppass. Dessutom blir ju statistiken roligare att följa ju fler kolumner (=fler löppass) det finns att jämföra, så nu måste jag ju springa oftare för att fylla ut det där.

Men det har onekligen gått ganska bra med träningsdisciplinen de senaste veckorna. Nu är jag i alla fall redan uppe i den tänkta standardveckodosen – 7 km + 10-12 km + 16-18 km = tre pass per vecka. Sen är tanken att trycka in lite styrketräning de dagar jag inte springer, plus att 7-km-passet (som i själva verket visade sig vara 6,77) antingen kompletteras med en stunds rush i backe efter halva, eller byts ut mot ett pass med stegringslopp på löparbanorna borta vid Sportcentrum.

Sen ska bara de onödiga kilona bort och farten på löpningen öka, också. Men jag försöker intala mig att jag inte ska känna mig så stressad eftersom jag trots allt inte ska vara på topp förrän 12 september (Stockholm Halvmaraton), men det vore ju roligt om den senaste dryga månadens löpning syntes på vågen i alla fall lite!

Och PS: Ni hörde mig inte lova detta, men jag överväger allvarligt att, i ett obevakat ögonblick innan jag hinner stoppa mig själv, anmäla mig till Stockholm Maraton 2010, så jag blir tvungen att träna även under vinterhalvåret…

Vad hände med de andra fönstren?

IFK Göteborg är svenska mästare i fotboll. Jag måste erkänna att när jag var sju, åtta år, så började jag heja på IFK Göteborg. Skälet var enkelt, som det är för människor i den åldern. Jag hade en blåvitrandig tröja, och när jag hade den på mig så sa min mamma att det såg ut som om jag spelade i IFK Göteborg (sen att jag var typ 1,20 lång och inte alls såg ut som en 25-årig allsvensk fotbollspelare, det framgick tydligen inte i hennes mammaögon).

Följaktligen blev IFK mitt lag för några år framöver. Jag minns framför allt hur vi lånade klasskompisens pappas bilnycklar på lägerskolan i Össeby-Garn för att kunna lyssna på UEFA-cupfinalen 1987 på radion, och att Torbjörn Nilsson var Sveriges i mina ögon bäste fotbollspelare genom tiderna.

Fast numera är jag mest djurgårdare, av den enkla anledningen att jag jobbar åt hockeylaget och att det därmed ligger rätt nära till hands att hålla även på fotbollslaget. Men förlorar man mot Brommapojkarna i säsongens viktigaste match så kanske det är rätt att någon annan vinner guldet…

Sen är ju Norrlandsfönstret öppet igen! Åh, vad jag hatar detta idiotiska uttryck! Jag tror att det var 1986 jag hörde det första gången, i samband med att GIF Sundsvall kvalificerade sig till Allsvenskan. Sen dess har detta förhatliga fönster öppnats och stängts i takt med att GIF Sundsvall pendlat till och från Allsvenskan.

Varför säger ingen att Stockholmsfönstret är öppet? Det borde ju stått på vid gavel i år, med fyra Stockholmslag i Allsvenskan. Och Göteborgsfönstret? Det är väl i princip bortmonterat till förmån för en svängdörr, eftersom det ständigt tycks vara elva-tolv Göteborgslag i Allsvenskan varje år.