Just nu är jag lite besviken. Satt för en stund sen och vaktade en tioveckorsvalp medan dess matte, bloggvännen Illika, var inne i en affär och handlade. Och inte en enda gång stannade det en snygg tjej och utbrast ”Men guuud vad söt! Vad är det för ras?”
Jag fick med andra ord aldrig tillfälle att svara”Tack! Ras och ras… Jag är infödd stockholmare.”
Den minnesgode läsaren kommer ju ihåg att vi i den här bloggen fastställde deltagarna i 2012 års Så mycket bättre, i ett inlägg redan under november 2011. Nu börjar TV4 själva få klart med vilka som ska vara med – senast i raden att signas är Miss Li – och vi kan konstatera att hittills har TV4 lyckats få med sig åtminstone ett av namnen på min lista.
Nu letar man efter ”en kvinna från den mer glamourösa delen av artistvärlden”, enligt Expressens artikel. Och… ja, glamourös eller ej, men det blir ju Carola, dårå, om man utgår från min lista.
För några fler avvikelser ska vi väl inte behöva se?
Känner att ju längre jag väntar, desto mer sammanfattande blir det angående de senaste dagarna, så det är väl lika bra att skjuta från höften. Eller nåt.
Torsdagen firades i födelsedags- och vitlökens tecken. Fröken Pralin fyllde år och ville fira detta genom att säkerställa att ingen av hennes kompisar skulle få hångla nåt i helgen, så hon bjöd in oss till middag på Bröderna Olssons.
Och, för den som inte vet, är Bröderna Olssons en restaurang på Söder i Stockholm, vars affärsidé går ut på att ha vitlök i allt. Den här gången var det ingen vitlök i ölen, som det var sist jag var där, men i maten var det tillräckligt för att ett försumbart antal förkylningar skulle kunna lämna restaurangen levande. Och, som sagt, att det även stod klart på förhand att det inte skulle bli nån vidareutgång efteråt, med tanke på allas andedräkter. Men det blev en trevlig kväll, med många skratt och nya, revolutionerande upptäckter, allt från att det tydligen var fantastiskt att man kan trycka på en knapp på sidan av telefonen när man ska fota sig själv, till det faktum att grävlingar muttrar när de är sura och dansar och gör tummen upp när de är glada.
Fredagen gick åt till att förbereda inför Vallentuna Volleybollklubbs femtioårsjubileum, och eftersom jag skulle vara ljudtekniker under middan och barchef och livebandspausmusikansvarig* under senare delen av kvällen, så var min förberedelse mycket av inköpskaraktär.
Förutom det på bilden hade jag även handlat diverse sprit och läsk att blanda drinkar med, och satte därefter ihop en drinkmeny med lite egenkomponerade drinkar som Passare, Center, Spiker, Libero och Coach.
Lördagkvällen inleddes med välkomstdrink för oss i arrangemangsgänget, och sen dök gästerna upp vid 18:30, och till slut hamnade vi till bords runt halv åtta. En hel del tal hölls, massor av god mat åts, tårtan var också god, och Glenns Orkester var rolig underhållning mellan rätterna.
Därefter var det dags för dans, mingel och barhäng. Tydligen hade jag överskattat åtgången på en del av grejerna i baren, så det blev en del överblivet som ska lämnas tillbaka till Bolaget. Ändå gick drinkarna riktigt bra, tyckte jag – men det hade också lite att göra med att jag mesta delen av tiden var ensam i baren att servera 160 pers, vilket ju gjorde att jag hela tiden hade mycket att göra.
Jag fick i och för sig hjälp ett tag med att sälja öl och vin, men de flesta ville ha drinkar, så mina assistenter rymde ganska snart när det tunnades ut i öl- och vinkön… Jag hade förvisso en assistent/praktikant i form av Sarah, som dessutom komponerade en egen drink som hon, i all ödmjukhet, döpte till Förstepassare och sålde in rätt hårt hos bargästerna – men när hon hade gjort slut på all Passoá så gick den ju inte att blanda längre, och då blev jag övergiven. Men även om jag hade en hel del att göra (det finns ju alltid saker att göra i en bar, även när det inte kommer några beställningar), så var det en väldigt trevlig kväll. Det var lite synd att inte hinna umgås med så många, mer än att konversera kring drinkvalet, bara. Nästa gång (60-årsjubiléet?) ska jag nog se till att vi är konsekvent lite fler, så att man kan gå ifrån ibland. Men kvällen gick fort, och när de sista började gå hem var klockan närmare tre. Jag som hade en bit att åka från Vallentuna in till stan, var ju evigt tacksam att jag i alla fall var nykter och kunde åka bil, istället för att behöva åka kollektivt. Jag kom ändå inte i säng förrän vid halv fem, så det blev lite begränsat med sömn, eftersom vi skulle ses klockan 10 på söndan och städa.
Söndan blev med andra ord ganska laid back. Städning på förmiddan (vilket i och för sig inte var tid för att lata sig), och sen hann jag hem lagom för att äntligen få en spekulant på den eldrivna fåtöljen som bara stått oanvänd och samlat damm sen mamma dog. Nu verkade det i alla fall som att damen som kom och tittade på den och provade den, också kommer att köpa den nån gång nu i veckan. Hon skulle höra av sig när hon visste vilken dag hennes bärhjälp kunde ställa upp.
Sen åkte jag återigen ut till Vallentuna för att sätta ljus på mammas och pappas grav, eftersom det också var årsdagen av mammas död.
Sen var det skönt att avsluta en lång och trevlig helg med att gå och lägga sig tidigt. Det blev totalt ungefär elva timmars sömn i natt – och jag är ändå lite gäspigt trött just nu…
Och P.S. – det blev också mycket riktigt en hångellös helg…
————————
* Det vill säga se till att det fanns musik i pauserna mellan livebandets set.
Fest med mustaschtema i går, och jag hade ju tänkt att komma dit med en alldeles egen, ekologiskt odlad mustasch, men dessvärre tröttnade jag på kliandet av skägget redan i tisdags. Plus att jag hade en del rätt seriösa grejer inplanerade under resten av veckan där jag kände att jag inte ville gå runt och känna mig fånig, så i tisdags rakade jag bort skägget. Följaktligen fick det bli en diskret fejkmustasch istället, men som man kan se på bilden så råkade den visst hamna lite snett…
Men jag hade trevligt ändå! Värdinnan Frida (som säkert också kommer skriva ett inlägg om det och dessutom publicera en massa mer eller mindre komprometterande bilder) hade sejfat och förberett med reservmustascher till dem som inte fixat egna eller som inte hade de naturliga förutsättningarna att fixa egen – vilket många inte hade med tanke på den övervägande majoriteten tjejer på festen. Så då kunde jag fixa en Errol Flynn-liknande gnuggismustasch istället. Tyvärr förblev jag oförskämt mycket mer oantastad än vad original-Errol säkert blev på sin tid…
En trevlig kväll innebär ju ofta en rätt seg förmiddag dagen efter – och så också i dag. Med lite tur får jag en Blocketförsäljning genomförd i dag, men då måste jag ju fixa till mig så jag ser lite mer representativ ut först… Plus att jag behöver peppa mig själv lite (mycket) så att jag orkar ge mig ut på en löprunda i eftermiddag.
Som en del kanske noterade på Facebook så var jag under torsdag och fredag på Webbdagarna, ett tvådagarsseminarium i Stockholm, med diverse olika människor som på nåt sätt använder nätet i sitt yrke och i sin kontakt med kunder, klienter och annat löst folk. Med andra ord en ganska brokig samling människor. Med det gemensamt att de utan att skämmas kunde sitta och pilla med dator eller telefon medan någon pratade på scen.
Nu uppmuntrades det ju i och för sig genom att arrangören redan i inbjudan skrivit ”ta gärna med egen dator för att kunna interagera under dagarna – fri wifi finns”. Vilket väl i och för sig var en sanning med modifikation, för den fria wifi:en tog sig också friheten att koppla bort en med jämna mellanrum, och under övrig tid fungera ganska knackigt, så det var ofta lika bra att stänga av wifi-anslutningen och surfa på det egna abonnemanget istället.
Men totalt sett var det två ganska trevliga dagar, om än med väldigt varierande kvalitet både på föredragshållare och framför allt ämnesrelevans, sett utifrån mina egna behov. En überspeedad modell höll till exempel ett föredrag om hur hon etablerat sitt företag i Kina, och det kan man väl kanske inte riktigt applicera på mina personliga behov. Överlag kände jag väl att det var föredragshållare som i princip var där för att inspirera och typ säga att ”titta vad bra vi är och vad bra det har gått för oss – så kan det gå för er också om ni bara jobbar hårt”, medan jag mer hade hoppats på lite mer handfasta tips på hur man skulle göra får att bli (framgångs)rik.
Följaktligen svävade jag iväg i egna tankar ibland, under de föredrag med mest distans till min egen verksamhet – och jag lyckades i och för sig komma på en del egna idéer för framtiden, men det är förmodligen idéer som jag lika gärna hade kunnat komma på hemma på kontoret utan att betala de där 5 900 kronorna plus moms. Det bästa handfasta tipset jag fick under de här två dagarna var när det sista föredraget var slut och alla var på väg hem, och jag högg en av de som hade suttit under båda dagarna och byggt en demo-app och avkrävde honom på förslag på program som jag själv skulle kunna bygga en app med…
Som ni säkert vet vid det här laget har jag varit på kurs. Jag lärde mig en del av Stockholms innerstadsbusslinjer, och nu är det tänkt att jag ska köra dem ibland, också. Det var premiär i lördags, eftersom jag blev uppringd och tillfrågad om jag ville ta en tjänst som ”hängde”, enligt killen i andra änden. Så det blev några varv med 4:an och ett med 70:an. Utmärkt arbetstid, för en gångs skull, mellan 9 och 17:30. Och jag tog mig igenom hela dan utan att varken krocka eller köra fel en enda gång. ”Succélördagen”, skulle kvällstidningarna ropat ut om det varit en tilldragelse med lite mer allmänintresse.
Sen var det bara att ställa sig i duschen och göra sig i ordning för födelsedagsfest hos Vörtan i Enskede. Och vi konstaterade också att man märker att folk börjar bli lite äldre… För 10-12 år sen gick festerna ut på att välta bokhyllor fulla med böcker och att spela spel som gick ut på att dricka sprit eller få andra att bli nakna, lurade i varandra utspottade drinkar och matlagningsvin, och en vit vardagsrumsmatta fick fjorton olika färger i takt med att olika drinkar spilldes på den. Numera sitter man lugnt runt köksbordet och pratar altanbyggen och pappaledigheter. Vet inte riktigt hur jag ska tackla detta, eftersom jag varken har hus eller barn och fortfarande tycker att det är trevligt med tjejer utan kläder. Det är ju trevligt ändå, såklart – men på ett… tja, lite annat sätt, kan man säga.
Icke desto mindre blev det en sån där halvsen kväll; jag kom väl i säng vid halv tre, nånting – hyfsat salongsberusad. Det blev en resorb och lite vatten innan jag somnade, eftersom jag var tvungen att ta mig upp någorlunda tidigt i och med att jag skulle få pannkaksbrunchbesök på söndagsförmiddagen och var tvungen att hinna handla innan dess. Men jag fick sova runt sex timmar, i alla fall… Det var väl ändå kanske inte supermysigt att masa sig upp och ut till affären vid niotiden på förmiddan… Men sen fick jag lite extratid att vakna till och vila upp mig, eftersom det visade sig att mitt besök aldrig dök upp. Så en lat dag i tv-fåtöljen gjorde att jag faktiskt fick lite energi att ge mig ut och springa på kvällen.
Jag behöver ju få lite ordning på mina knän innan jag kan ta ut stegen ordentligt, så det var knappt joggingtempo, men det kändes ändå bra att vinna resonemanget mot mitt lata jag och ta mig ut. Även en kort och långsam runda ger mer än motsvarande tid i soffan, det går ju inte att komma ifrån.
Ägg har jag ätit i helgen också, tackar som frågar. Och för inte så länge sen lyckades jag glömma kaviartuben framme under natten, vilket gjorde att katten fick en ny leksak. Effekterna av det visade sig inte förrän jag skulle försöka ta kaviar igen…
Det där är ju jättepraktiskt när man är tio stycken som ska ta kaviar samtidigt. Men eftersom jag inte är det, så blir det ju extremt opraktiskt för mig…
Okej, låt oss få det rubricerade målet överstökat. Mitt kök har lila som accentfärg. Jag har gått och väntat på att Åhléns City ska ringa mig och be om att få sponsra med en grytvante och grytlapp i lila. De har inte gjort det. Så nu har jag fått köpa dem för egna pengar ändå. Och här är de nu:
Annars ägnar jag mest söndagen åt att äta lite ägg med kaviar och vara lite missnöjd över att det är lite, lite för kallt för att ge sig ut och springa. Men å andra sidan så får jag ägna eftermiddan åt att redigera inslaget från gårdagens volleybollmatch mellan Sollentuna och Gislaved istället. Det behövs ju det också – även om jag inte blir direkt smalare av det…
För den som eventuellt inte riktigt har koll på vad det egentligen är jag gör, så kan ni få ett exempel här. Ibland lånar (nåja, hyr) jag ut min röst till att exempelvis säga saker om Marcus Hellner:
Har tillbringat stora delar av eftermiddan med Kej fikandes och letandes efter gröna grejer till mitt vardagsrum, och mjukgörande duschkräm till hennes… tja, kropp. Allt från fikondoft, rosmarin och andra konstiga dofter har utvärderats, och bland annat dök den här upp i hyllan:
De frågor som givetvis infinner sig i sammanhanget (det vill säga när två rätt flamsiga människor befinner sig på samma ställe) är ju bland annat:
- Gör denna att man får Happy Time?
- …eller kan man bara använda den vid en redan etablerad Happy Time?
- Ingår även Happy Ending?
Det noterades naturligtvis också att den i bakgrunden som bara heter Body Lotion ju såklart är den man använder i brist på Happy Time; när man ”är ensam”.
För övrigt går jag sen ett par dagar tillbaka, förbi den här som ligger nedanför sopnedkastet, varje gång jag går i trappan i min port:
Och jag vet ju att när det bara städas en gång varannan vecka, eller vad det är, så kommer det bli så att min pedantiska sida gör att jag tröttnar på att se den där och till slut tar upp den och kastar i sopnedkastet. Och det kommer bli jag som gör det, om någon.
Nu är det bäst att jag återgår till min redigering av Grand Prix-materialet. Det vore ju kul att få det klart innan nästa Grand Prix, liksom…
I går kväll var jag på gymet, i vanlig ordning. Den här veckan blir lite av en halvt-om-halvt träninglägervecka för min del, och jag har bokat in både lunchpass och kvällspass alla dagar till och med fredag, och sen blir det ett förmiddagspass på lördag. I går sålde jag en säng på förmiddan så då hann jag inte hem till lunchpasset, men på kvällen blev det dubbelpass. Först 45 minuters styrketräning, och sen premiär för min del på nåt som kallades SatsEnergy. Jag känner att jag vill variera träningen lite grann och inte bara nöta löpband och spinning, så därför har jag ett antal olika nya sorters pass inbokade den här veckan.
Hur som helst, SatsEnergy visade sig vara rätt likt de vanliga aerobicspassen som jag gick på för ett antal år sen när jag pluggade journalistik och var stammis på gymet på Regeringsgatan. Skillnaden var lite mindre koreografi och lite mer boot camp-jobbiga övningar (göra en armhävning, stå upp och sträck på tå, ner igen, och så vidare). Och för mig som ju faktiskt var ganska duktig på just aerobicspassen för alla de där åren sen och var en sån där som stod längst fram och fortsatte även när instruktören tappade koreografitråden, blev det en mindre angenäm upplevelse att inse att koordinationen inte alls var vad det en gång var, plus att jag ju vägde tio kilo mindre då… Jag kände mig smidig som ett kylskåp den 23 december, medan alla andra såg ut som kängurustyltor on acid.
Plus att jag hade fel byxor. Knäböj, höga sparkar och knäuppdragningar passar inte riktigt ihop med de vindbyxor jag normalt har när jag tränar. Men jag sparkade i alla fall högst fortfarande, och det är ju alltid nåt…
Sen var det desto mer angenämt att jag var den ende killen i salen, förutom en herre på cirka 50 och två killar i yngre tonåren. Som vanligt, när det handlar om den typen av träning. Jag klagar ju förstås inte, även om det blir desto viktigare att försöka bli av med den där kylskåpskänslan…
Men jag var helt slut i kroppen efteråt! Passet innehöll ju mycket övningar med böjda ben, och eftersom mitt styrkepass precis innan också innehöll många benövningar i och med att det är volleybollanpassat, så var det inte helt behagligt efter ett tag. Var tvungen att lägga mig lite på receptionsdisken i entrén efteråt och ”klaga” lite hos tjejen som jobbar där.
Därmed inte sagt att jag inte ska gå igen. Jag behöver ju den där typen av träning, för det är ju mycket kondition och förbränning. Men nästa gång ska jag inte planera in ett eget styrkepass precis minuterna innan…
