Mitt kungarike för en kaffepanna

Finns det någon i hela världen som vet var man kan få tag i en kaffepanna? Alltså inte en till en kaffebryggare utan en sån där man ställer på spisen för att koka kaffe i.

 Det ska vara en julklapp, nämligen…

Kryssa lugnt? Inte med en massa ryssar…

Jag var på finlandskryssning i helgen. Det var Djurgården Hockey som bjöd eftersom flera tydligen hade framfört önskemål om att ändra den årliga julmiddagen till en julkryssning. Det märkliga var att det visst bara var en del av funktionärerna som hade skickats iväg på denna båt, till skillnad från ordinarie julmidddagar tidigare år där även klubbstyrelse och kanslipersonal och lite övrigt folk varit med. Plus motsvarande gäng från fotbollsklubben. Men så alltså icke i år.

Vi åkte i alla fall med Silja Festival, och på Siljabåtarna är det som bekant en avsevärd mängd ryska passagerare, av någon anledning. Tillräckligt många för att alla skyltar också ska ha text på ryska. Och att ryssar är av en lite annan kultur än jag, visade sig redan i avgångshallen. Vi var nämligen på plats väldigt tidigt eftersom det skulle distribueras biljetter till närmare hundra personer i vårt sällskap, så vi hade sedan lite tid att slå ihjäl innan man fick kliva ombord. Mot slutet bestämde sig jag och mina hyttkamrater att vi väl lika gärna kunde stå vid insläppet och vänta som att driva runt i avgångshallen. Så när vi klev fram en halvtimme innan öppning så var vi nästan först, men allt eftersom tiden gick så förpassades vi längre och längre bak av ett gäng bastanta ryska damer med vassa armbågar som prompt skulle först genom spärren. När vakterna öppnade hade vi tre rader av ryssar framför oss och alla dessa trängde sig fram och välte skyltar och stolpar när gaten öppnades – och betedde sig så vårdslöst att vakten till och med fick säga åt dem att ta det lugnt…

Väl ombord på båten var det buffén som kallade på oss först av allt, och erfaren finlandsbåtsbufféätare som man är, så var jag förstås väldigt sparsam med både för- och varmrätter, just för att få plats med efterrätten. Det fanns både chokladmousse och brieost, så min lycka var förstås gjord. Tyvärr tog brieosten slut rätt snabbt, och jag var tacksam att jag hade tagit en dubbel bit redan första gången jag var och hämtade…

Och ni vet ju att det är bra att äta ordentligt innan man ska dricka sprit, för att inte bli asplakat redan på första glaset.

För det blev en hel del att dricka under kvällen. Dels var det ju gratis i buffén, och sedan lyckades jag bli bjuden på både det ena (dock utan några som helst invit-relaterade motiv; jag förblev närmast osannolikt oraggad på under hela resan, faktiskt) och det andra under kvällens gång, så för mig blev det en ganska billig kväll, trots att den inte slutade förrän vid sextiden på morgonen – långt efter att jag tappat räckningen på vätskeintaget.

Men det var definitvt en trevlig kväll, som dels innehöll uppträdande av bland andra Mikael Rickfors (och man funderade över hur det måste kännas att ha haft en rätt hyfsat framgångsrik karriär, och numera stå inför sjuttio halvfulla kryssningsgäster på en Siljabåt) , dels en del komplimanger från övriga Djurgårds-funktionärer om min kompetens som speaker på hockeyn. Och sånt är ju alltid roligt att få höra.

Men efter en blöt kväll kommer ju förstås en torr morgon. Följaktligen blev söndagen en ganska jobbig dag, och om det är någonting jag tycker är jobbigt när jag är bakis, så är det cigarettstank. Och sånt kommer man ju inte undan på en finlandsbåt, dessvärre. Dessutom ligger ju Siljas tidtabell så att man kommer hem först 18:15, så det är en lång dags väntan på att få komma hem… Men som tur var så hittade vi i alla fall en tv där vi kunde titta på hockeymatchen mellan Sverige och Finland i Channel One Cup, så där gick i alla fall två och en halv timme lite snabbare.

Men sedan var det skönt att få komma hem och få lite massage av sambon. Huvudvärken släppte nästan helt under kvällen efter det. Tyvärr kom den tillbaka i natt igen så första timmen på radion i morse var rätt jobbig, men efter lite kaffe och lite kex med mjukost så kändes det bättre.

Och nu är ju vintern här på allvar, också. Nu saknas bara den där halvmetern med snö, som i alla fall vi i Stockholm inte har fått…

Jag är nog lite konstig – eller förbannat smart?

Jag drömmer ganska konstigt ibland. Vissa perioder drömmer jag inget alls som jag kommer ihåg, andra tillfällen radar drömmarna upp sig som ett pärlband av knasigheter. Som i helgen, till exempel.

Jag blev ombedd av kompisen M (som jag personligen kallar för Vörtan; ett internskämt, för er som ruskar oförstående på huvudet) att köpa en flaska Mackmyra i lördags när den släpptes på Systemet och han jobbade hela dan. Nu visade det sig förvisso att det hade stått hundra personer i kö sen typ åtta på morgonen, och den lokala butiken jag var i hade fått in 48 flaskor, så expediten bara skrattade åt mig när jag frågade efter den när jag var där en knapp timme efter öppning. Men det medförde däremot att jag fick en ny konstig dröm.

Jag drömde att jag var på Systemet och frågade efter denna Mackmyra, och först kom en expedit ut med en flaska Henkell Trocken-mousserande vin (Mackmyra är svensk whisky, för er som inte orkade följa länken) och tyckte att jomenvisst, här har du den. Sen ryckte jag tag i en annan expedit för att få rätt flaska, och hon drog istället med mig ut i deras personalrum, där butikschefen satt på en golfvagn med ett par anställda och drack whisky. Jag frågade efter Mackmyra, men fick till svar att ”inte på den här sidan nyåret, i alla fall”.

Sedan visade det sig dessutom att allt snack om att det borde säljas sprit i vanliga livsmedelsbutiker hade gett effekt på Systemet också, för butiken i min dröm var fylld med livsmedel, och det var i princip som om Systembolaget hade köpt upp Statoil och införlivat deras sortiment i sitt eget.

Ganska smart, egentligen. Modern företagsekonomi skulle väl kalla det för en ”helhetslösning”.