Rise from the om inte dead så i alla fall silent

Jodå, jag ser att det var ett tag sedan sist… När man har som mest att skriva om har man som minst tid. Faktum är att den här veckan är helt fullklottrad med en massa olika saker i min kalender; jag har till och med planerat in träningspassen för att vara säker på att hinna med dem.

Nåväl, en lite rekapitulation är väl på sin plats, då. Jul och nyår förflöt som de brukar göra, med en hel del presenter och alldeles för lite snö. Julaftonen firades hemma hos mamma i Vallentuna, medan nyårsafton tillbringades på fin middag hos P och J i Sollentuna. Och jag råkade ju avge ett nyårslöfte där också, som jag i och för sig inte är säker på hur många andra som kommer ihåg, men som jag ändå tänker att det inte skadar att försöka uppfylla. Jag lovade nämligen att jag ska väga 77 kilo den 1 juni – vilket i vanliga fall är den vikt jag brukar ha när jag är som mest vältränad i slutet av sommaren. Med tanke på att jag vägde 83 vid årsskiftet, så har jag en del att jobba bort.

Men det har gått ganska bra. Kunde jag bara låta bli att äta så jäkla mycket på fredagar och lördagar, så kunde det gå ännu fortare. De senaste två helgerna har jag gått upp två kilo från fredag till måndag, och sen har jag tränat bort det till fredagen efter igen. Men jag springer i alla fall nästan varannan dag på löpbandet och det har i alla fall blivit över 80 kilometer sedan nyår. Och mer ska det bli.

Sedan är jag på väg att ta D-körkort, också. Jag klarade teoriprovet i fredags (även om perfektionisten i mig inte var riktigt nöjd eftersom jag inte hade alla rätt), och får massor av beröm av körlärarna, som tror att det inte ska behöva dröja särskilt länge innan jag kan köra upp. Håll tummarna.

Det har säkert hänt mer som är värt att redovisa, men nu ska jag iväg och vara speaker på hockeymatchen Djurgården – HV 71. Det är kul nu när det går bra för Djurgården!