Jag överlevde helgen – och klåparna tycks fortfarande regera

Födelsedagsfesten i lördags gick rätt städat till. Ändå hade jag för säkerhets skull satt upp en lapp i porten, där jag erkände för grannarna att vi kanske skulle kunna bli lite högljudda – men där jag samtidigt lovade att vi skulle vara desto tystare på söndagen. Vilket jag tror att vi höll. Inte för att lördagkvällen blev så där überpackad för varken min eller sambons del, men jag undvek i alla fall att gå upp klockan sju och springa runt sjön (för det brukar jag ju alltid göra på söndagar i vanliga fall…).

Jag är i alla fall riktigt tacksam att jag har köpt en sån här bordsalmanacka, där man har en vecka per uppslag och man kan planera sina dagar per timme, för så mycket som det har varit de senaste veckorna hade jag aldrig lyckats hålla i huvudet utan hjälp. Sen var det i och för sig någon (undrar vem) som hade klottrat i min almanacka om att köpa presenter till sin sambo både på torsdagen (alla hjärtans dag) och på söndagen (hennes namnsdag). Men jag suddade det och valde den offensivt romantiska taktiken att gå på hockey på torsdagkvällen istället… Jag har ju trots allt ett kontrakt på hockeymatcherna och det finns ingen undantagsklausul som omfattar alla hjärtans dag. Men det blev faktiskt inte så mycket protester mot det där med hockeyn – faktiskt mindre än antalet kommentarer om att jag hade suddat presentpåminnelserna i almanackan.

Men apropå det där med hockey så undrar man ibland hur samordningen mellan hockey och övriga evenemang är. Alla hjärtans dag kan jag leva med, det är ändå mest bara en dag då blomsterhandlarna och de som säljer snuttepluttiga töntgrejer gör big business. Men däremot kan man ju ifrågasätta hur jag ska lyckas ha min melodifestivalsfest på kvällen den 15:e mars när det är planerat en hockeykvartsfinal klockan 18:30… Man får helt enkelt hoppas på att mina grabbar blir sämst fyra och därmed spelar på bortaplan den kvällen.

Lördagsmatcher som i princip alltid brukar börja 15:00 annars…

Och nu börjar det närma sig ett avgörande även på andra fronter. På tisdag eftermiddag ska jag visa att jag är lämpad att köra buss (och då menar jag inte något som är relaterat till den gångna lördagskvällens aktiviteter). Bara en körlektion kvar innan dess, så de som har ett par tummar över får gärna hålla dem för mig vid 15-tiden, nånting.

Vid regnbågens fäste betalar man skatt

Sitter och sliter med bokslut för 2007 och kan konstatera att jag, trots mina 40 högskolepoäng i ekonomi, inte fattar riktigt om jag gör rätt eller inte. Man begriper att revisionsbyråerna borde tjäna en rätt rejäl hacka på oss stackars egenföretagare… Problemet med att ha enskild firma är ju att jag vill särredovisa firmans förehavanden från mina personliga mjölkinköp, men när beskedet kommer från Skatteverket så slår ju de ihop allting eftersom jag och firman är samma juridiska person, och hävdar att vi ska betala en viss summa (för så är det ju som egenföretagare; man får i princip alltid betala – inte få tillbaka) som inte stämmer riktigt med min bokföring, och då undrar jag ju förstås var jag ska anse att avdragen görs; på mig eller på mitt företag?

Skitsamma, det brukar ändå alltid bara bli som Skatteverket säger, så jag förstår inte varför jag lägger ner så mycket jobb på att få det att se snyggt ut.

Var på kryssning i den gångna helgen, och fick äran att representera ”familjen” eftersom sambon låg i soffan och kved (dock icke av vällust, utan av magont) och inte kunde följa med. Och med lite bad i bubbelpool och bastu och en hyfsad buffé bakom sig, blev kvällen på båten helt okej. Inte perfekt (”Och här ska du skriva att det var för att inte jag var med” skulle sambon säga om hon satt bredvid nu), men det berodde på att det dels var typ 70 procent killar på dansgolvet – varav en betydande del var snygga eller hyfsat snygga, vilket gjorde att de 30 procenten som var tjejer var rätt hett villebråd. Inte för att jag var där för att ragga på något sätt, men det är betydligt roligare att säga nej till ett antal snygga tjejer än, som i det här fallet, en av dansgolvets fulaste tjejer vars halvsnygga kompis släpat mig genom halva folkmassan för att hon ”måste presentera dig för nån”. Gäsp.

Sedan var kvällen inte perfekt också för att discjockeyn gjorde kanske totalt tre taktmixar under hela kvällen. Jag hade själv gjort ett betydligt bättre jobb, trots att det var tio år sedan jag spelade sist… Kanske den ordinarie DJ:n var sjuk, så killen i tax free-kassan fick hoppa in istället? Varför då inte hellre göra ett utrop som de gör i alla filmer med teatermord (”Is there a doctor in the house?”) och fråga om det fanns nån DJ på båten?

”Bästa passatjerare! Vi söker en DJ ti kvällän – anmel di djärna i rässeptjonen”.

Och så blev jag bokföringsmässigt äldre i går. Grattis till mig! Sambon går emellertid runt och berättar för mig hur gammal jag är, hela tiden, och jag funderar på att sälja henne på Blocket snart. Några spekulanter?

Men på lördag är det i alla fall fest. 29-årsfest, så det så!