Ett noggrannt konstaterat faktum

Det har sagts förr och jag kan ju lika gärna säga det igen – det är ett gissel att vara bloggförfattare när det inte blir nåt skrivet när det inte händer nåt, och man inte hinner skriva nåt när det händer nåt. Busy vecka har gått, och gångna helgen i korthet ser ut så här:

Fredag
Revanschdags i TP för oss som förlorade häromveckan, tyckte man ju. Men icke. Trevlig kväll, men revanschen återstår fortfarande att hämta.

Lördag
Upp klockan sju för att åka ner till Skåne och sova i Ängelholm inför direktsändningen av matchen mellan Örkelljunga och LUGI på söndagen. Passade dels på att göra första delen av ett nytt Volleykanalen-program vid namn ‘Mitt i Soffan’, som förhoppningsvis kommer upp inom kort, dels lyckades jag bli inbjuden på fest med stora delar av damlaget i Ängelholm. Tänk så det kan bli…

Söndag
Över till Örkelljunga för att förbereda inför sändningen, och konstaterade att det – som vanligt – alltid är nånting som strular. Känns jätteproffsigt. Verkligen. Ljuspunkten i mörkret var att mitt val av landslagspassaren Kalle Sandberg som expertkommentator gav en hel del extrapublicitet till Volleykanalen i bland annat de lokala tidningarna i Skåne. Sånt gillar vi.

Den här veckan har gått åt till att mest hoppas på att sändningen från Linköping på söndag blir desto bättre. Därifrån har vi ju sänt förut och det är alltid lite lättare när man vet vad man ska vänta sig.

rutor2I övrigt kan jag nöjt konstatera att jag nästan är klar med julklappsinköpen redan. Måste definitivt vara rekord! Men en tur in till stan och bara gå lite planlöst i affärer får det nog bli ändå, framöver…

Annonser

Dagen då plånboken jublar

Jag har det nöjsamma uppdraget att berätta att billigast är bäst. Nu handlar det förvisso inte om några jättepengar här, men i det långa loppet så gör det ju naturligtvis skillnad.

Jag pratar förstås om aprikoskräm, för den som inte redan räknat ut det. Jag har hittills provat tre olika sorter, Södergården från Lidl, och Ekströms och Willys från Willys. Och det har, för en gångs skull visat sig att billigast är bäst. Södergårdenkrämen är två kronor billigare än Willys egen som i sin tur är runt två kronor billigare än Ekströms. Och jag tycker att Södergårdenkrämen är godast.

Otroligt.

I dag är jag dessutom lite stolt över att jag ätit just aprikoskräm, istället för att sätta mig i min nydekorerade fina bil och åka upp till Ica Stop och köpa godis för trettio kronor eller mer. En klapp på axeln ska jag ge mig när jag reser mig sen.

Sådärja!

081117-bildekor

Har precis varit och hämtat ut bilen från dekorföretaget, så nu syns jag igen. Och råkar ni se den här susa förbi nånstans nere i Skåne i helgen så är det bara att tuta och vinka glatt!

Vad har jag gjort för ont?

081114-trott-blommaJag har två stycken likadana blommor varav den på bilden är den ena. Av nån anledning verkar det som om ”för lite vatten” inte är bra, och det visste vi ju redan, men tydligen är de jäkligt petiga när det gäller åt andra hållet också. Nu har jag hällt ut det lilla vatten som var i botten på krukan, och nu får de ett dygn på sig att återhämta sig.

Annars finns det nog anledning att stifta lite närmare bekantskap med Farbror Soppåse ganska snart…

Tolv år – en tillbakablick del 2

En annan sak som blev både rolig och lite olycklig var under femte och avgörande semifinalen mot Katrineholm 2004. I den andra semifinalen hade Örebro slagit Sollentuna med 3-0 i matcher och återigen satt stopp för drömmarna om ett stockholmsderby i finalen. Till saken hör att matchen i Tellushallen mellan Elverket och Katrineholm spelades den första april, vilket förstås krävde ett aprilskämt. Efter att ha funderat ett par dagar innan, hade jag kommit på en rätt bra idé, tyckte jag.

I den första setpausen förklarade jag därför att jag ”precis hade fått in lite nyheter från Svenska Volleybollförbundet” där förbundets tävlingskommitté hade granskat papperen för Örebros dåvarande utländska spelare Tammy Mahon, som nyligen anlänt till laget, och ”kommit fram till” att hennes övergång inte hade skötts på rätt sätt och att Örebro följaktligen spelat semifinalerna med en ickelicensierad spelare, vilket ”hade tvingat” tävlingskommittén att diskvalificera Örebro ur SM-slutspelet och tilldöma Sollentuna finalplatsen.

Ett unisont sus gick genom de närmare fyrahundra åskådarna i publiken, och ett antal ditresta reportrar började gräva efter sina telefoner för att ringa sina redaktörer, innan deras bänkgrannar grep tag i dem och påpekade vad det var för datum. Många i Tellushallen insåg ju att detta var ett aprilskämt efter ett tag, medan en del trodde stenhårt på det ända tills jag efter matchens slut påpekade att det var den första april.

Jag lyckades till och med lura just nämnda Tammy Mahon, som råkade vara på plats med några lagkamrater i Tellushallen just den dagen för att se sina blivande motståndare. Dessvärre innebar ju det att hon blivit övertygad om att hon personligen hade kostat Örebro finalplatsen, vilket enligt utsago lär ha fått henne att bli jätteledsen… Så även om detta var det aprilskämt där jag lyckades lura oslagbart flest människor, så känner jag än i dag lite dåligt samvete för stackars Tammy som tydligen hade tagit det där rätt hårt…

Tolv år – en tillbakablick del 1

Nu när jag slutat som speaker i volleyboll kan det kanske vara på sin plats med ett antal tillbakablickar på speciellt minnesvärda tillfällen. Här är det första:

Det här utspelar sig under ett av mina tidigare SM-slutspel, det måste ha varit 1998, för på den tiden satt man som speaker uppe i den lilla kuren ovanför läktaren och hade alltid problem med publik som stod framför så man inte såg något alls, trots de allt annat än subtila lappar jag satt upp på räcket de lutade sig mot. Det här året hade jag införskaffat det som på den tiden var det allra modernaste – en MiniDisc-spelare – som dessutom kom med en fjärrkontroll där jag kunde styra musiken trots att jag stod nere på golvet! Sagt och gjort, under introt av en av matcherna, jag minns inte om det var semifinal eller final, startar jag musiken sittandes inne i kuren och springer sedan ut och ner för trappan till planen, med fjärrkontrollen i högsta hugg medan stämningen inför matchen blir allt högre bland publiken. Väl nere på golvet hälsar jag alla välkomna och presenterar matchen och försöker få igång publiken ytterligare genom att fråga om de är klara. När de pliktskyldigt svarat ”ja” så säger jag ”Då kör vi!” och trycker på fjärrkontrollen för att dra igång line up-musiken.

Men det händer inget.

Publiken undrar naturligtvis vad som är på gång och lite smått bekymrad trycker jag igen på fjärrkontrollen, men det händer fortfarande inget. Istället blir jag tvungen att peka på en kille som står uppe vid speakerkuren och säga i högtalarna ”trycker du på startknappen där uppe…?”.

Det är tur att man alltid haft en förmåga att ta alla potentiellt pinsamma situationer med glimten i ögat…

Det visade sig sedan att fjärrkontrollen hade legat dumt i väskan under den gångna veckan och haft ett par av knapparna intryckta hela tiden, vilket hade gjort att batteriet tagit slut… Sedan dess har jag aldrig riktigt litat på trådlös teknik när det verkligen gäller.

081112-speaker-1998
Undertecknad under SM-slutspelet 1998. Notera fjärrkontrollen i vänsterhanden.

Tänk hur saker utvecklar sig

Sitter konstant och planerar sändningar av matcher för Volleykanalen och jag har fått revidera en del sen i september, kan jag ju säga. Man vill ju sända matcher som är spännande och som många vill se, och hade nån sagt till mig för två månader sen att herrmatchen Falkenberg – Örkelljunga skulle vara den givna toppmatchen att sända den 21 december, så skulle jag nog ha varit lite skeptisk. Men Örkelljunga har överraskat positivt i år och vunnit de fem senaste tävlingsmatcherna utan att förlora ett enda set, så de är rätt givna när matchplaneringen ses över… Och Falkenberg är ändå regerande mästarna och tuffar på som vanligt, så det blir nog en bra match!

I övrigt lär det nog bli bokat med bara ett par veckors varsel, beroende på streckstrider och sånt där. Det kommer ju lite åsikter från förbundet också som behöver beaktas… Plus att det är vissa saker på gång för Volleykanalen och… öh, en del andra intressenter (hrm) efter nyår som har en hel del betydelse för vilka matcher som ska sändas, också. Lite hemligt hittills men riktigt spännande.

För övrigt blev jag telefonintervjuad för en artikel i tidningen Volleyboll i dag, och såg till att både mitt efternamn stavades med f och två s, och att Volleykanalen slapp heta Volleybollkanalen… Nu ska jag bara komma på några extraroliga anekdoter att mejla över till han som skriver artikeln, och man skulle kunna tro att det är jättelätt att hitta nåt under tolv års tid, men det är nästan svårare att välja ut nåt så där riktigt riktigt bra… Men några ska jag nog kunna greja ihop, i alla fall.

Avslut och after work

Jodå, det blev en avtackning efter volleybollmatchen i onsdags (ni vet den som var min sista som speaker). Kort tal och ett fyrfaldigt leve (!!!) plus en blomsterkvast och lite applåder från publiken, men jag måste nog faktiskt jobba lite på mitt självförtroende i vissa fall (”hm”, säger ni nu, ”du som kan stå och prata inför tusentals människor i Globen?”, men det är inte det jag menar), för i samband med detta sa också Tommy som höll tacktalet att ”du får väl säga några ord själv efteråt” och det enda jag kände var att alla bara väntade på att jag skulle bli klar så folk kunde gå hem. ”Hur intressant är det för Leffe från Lindholmen att lyssna på mina minnen från de här tolv åren?”, liksom.

Men sedan värmer det ju när en av Sveriges mest meriterade volleybolldomare kommer ner efteråt och tar i hand och kallar mig för ”en legend”, så på det stora hela får jag väl vara nöjd. Plus att det kommer ett reportage i tidningen Volleyboll om mig i nästa nummer.

Och kommer ni ihåg kalendern jag skulle vara med i? De grabbarna kom också ner efter matchen och skulle fotografera och ställa lite frågor, och för er som har Pirellikalendern i åtanke så kan jag väl säga att, nja, inte riktigt. Åtta bilder med kompaktkamera ur samma vinkel (och inte en enda nakenbild, lyckligtvis) och tre valfrågor (”Globen eller Tellushallen?” och så vidare) var vad det resulterade i, men det är ju på sitt sätt ändå ett nöje att bli tillfrågad.

Gårdagskvällen tillbringades på After Work med Skägget och några av hans bekanta, och det är ju alltid roligt att göra lite nya bekantskaper. Bland annat hamnade jag i en rätt ingående diskussion med en RMI Berghs-utbildad marknadsförare om hur man skulle kunna få volleyboll att bli Sveriges största sport, och det fick förstås mina kugghjul i hjärnan att gå på högvarv. Förmodligen kommer det bland annat att resultera i ett inlägg om detta här i bloggen nån gång framöver, när jag har sorterat orden om det…

Och i kväll blir det tv-spelskväll! Lite öl och fyra grabbar och ett Pro Evolution Soccer 2009 på PS3 är precis vad doktorn rekommenderar.

Dags att ta itu med det man egentligen är

Hm, för att vara en kille som gillar musik rätt mycket, som har varit både discjockey och radioprogramledare, så känns det som om musik är en rätt underrepresenterad kategori på den här bloggen.

Tänkte råda lite bot på det.

Så här kommer det från och med nu att med ojämna mellanrum publiceras en högst personlig topplista över vilka låtar jag gillar bäst för ögonblicket. I dag ser den ut så här:

1. Kendi – Connected

2. Laurent Wolf – No stress
3. Global DJ’s – What a feeling (en video dessutom gjord med lite humor för den som kan sina Global DJ’s)
4. Hampenberg – Love in Siberia
5. Anna Grace – You make me feel
6. Mondotek – Alive
7. Star Pilots – In the heat of the night
8. Kid Rock – All summer long
9. Rimini Project – Why don’t you play it louder
10. Booty Luv – Som kind of rush

Den uppmärksamme läsaren noterar förstås att det är nästan bara dansmusik, och det är helt riktigt. Jag har alltid varit den typen, och har väl egentligen tre ballader över huvud taget på min All Time High-favoritlista.

Låtarna på listan ovan kommer förstås att gå minst en gång vardera under matchen i kväll. Som ju är den… s-s-sista matchen för mig som speaker [insert sorgliga stråkar här]. Jag ska ju dessutom till råga på allt bli fotomodell för en dag, i kväll. Återkommer förstås med rapport om hela evenemanget…