Är jag inte barmhärtig, så säg?

Har legat hemma med en kraftig förkylning i ett par dagar. Jag gissar att det var hockeymatchen i söndags som hjälpte den redan då latenta förkylningen att bryta ut, så jag, som så sällan går hem från jobbet bara för att jag är lite sjuk, fick avvika efter lunch i tisdags för att jag hade för ont i huvudet och för mycket feber, och sedan tillbringade jag både hela onsdagen och hela torsdagen med att slöa i soffan med datorn i knät, bakom ett ständigt växande berg av snorpapper.

Dock ska jag bespara er högupplösta bilder på detta berg (se rubriken).

Fördelen med att vara sjuk just nu är att man kan vara vaken (nåja, jag var ju sjuk, så ”dåsigt vaken”, då) långt in på natten och titta på OS utan att bekymra sig över att man behöver gå upp jättetidigt på morgonen efter.

Men i dag är jag i alla fall hyfsat frisk, och i kväll blir det middag och poker hemma hos Skägget, som nyligen fyllde år. Möjligen att en eller annan whisky slinker ner, men det är i så fall givetvis enbart i medicinskt syfte, för att driva ut de sista förkylningssymptomen ur kroppen.

Annonser

Blivit av med ännu en oskuld

I dag har jag gjort en debut. Det kan tyckas märkligt ur objektiv synvinkel att just detta är en debut, min nästan tjugo år långa speakerkarriär till trots, men i dag gjorde jag faktiskt debut som hockeykommentator.

Och man ska skilja på speaker och kommentator, vilket inte alla gör. När jag var hockeyspeaker fick jag ofta frågan från mindre sportinsatta personer om jag ”forfarande var kvar som kommentator”, och fick då snällt för hundraelfte gången förklara att jag var speaker, inte kommentator. Men nu kan jag konstatera att i dag var jag kommentator, inte speaker.

Speaker är, i Sverige, den som sitter i en sportarena och informerar publiken på arenan om händelser i sportevenemanget de bevittnar – i det här fallet hockey, och i det fallet vilka som till exempel gör mål eller blir utvisade. Paradoxalt nog är det enegska uttrycket speaker inte nåt som används i hockeyns mekka Nordamerika. Där är man istället en PA announcer, och en speaker är istället en som håller tal (eller är talman i nån kongress eller liknande).

Kommentator är den som sitter i en sportarena (eller kanske i en liten varm, vadderad studio i Sundbyberg) och berättar för radio- eller tv-publiken i detalj vem som gör allting som händer i det sportevenemang de bevittnar – i det här fallet hockey, där en spelare omnämns så fort han eller hon har pucken, vem spelaren passar till och en massa andra detaljer som arenapubliken ser, men som inte tv-publiken nödvändigtvis uppfattar.

I dag var jag alltså det sistnämnda, i en webb-tv-sändning på den inte helt välkända sajten sigtunabygden.se, där Wings HC Arlandas bortamatcher sänds. Jag var dessutom ensam, vilket inte gjorde saken lättare. Annars brukar man ju oftast ha en expertkommentator med sig, som kan analysera lite och skapa lite dynamik. I dag var jag ensam med enbart mina laguppställningslistor med för mig idel okända spelarnamn. Vilket ju gjorde att det gick halvdassigt i första perioden, enligt min egen känsla, och det var inte förrän i tredje perioden – då matchen dessutom blev lite spännande – som jag tyckte att jag kom upp i acceptabel standard.

Men det var kul, det går inte att komma ifrån, så jag hoppas att jag får möjlighet att göra det igen inom en snar framtid. Gärna på en vardag, dock, så att det inte konkurrerar med Volleykanalen…

Blött och trevligt

Man kan väl sammanfatta min födelsedagsfest ungefär med rubriken. Plus lite till. De sista gick hem vid strax före fyra på natten – vilket var en stor framgång eftersom det alltid brukar vara sista Roslagsbanetåget som styr när folk går, och det går vid strax efter ett. Men nattbussen funkar ju alltid, om man inte är för lat för att gå till den…

Minnena från festen handlar bland annat om ”grön lampa”, att jag hade betydligt bättre koll på exakta förhållandedatum än vad jag borde som kille, frozen strawberry margaritas, ostbågar i behån, dyr tårta, colgate-shots, att jag och A ägde på sångspelet, och en hel del ytterligare. Kort sagt, en bra kväll.

Nu är det dags att börja planera för den 13 mars, när Melodifestivalfinalen avgörs.

För övrigt fick jag en hett efterlängtad grej alldeles nyss: den tredje nyckeln till lägenheten! När jag flyttade in här var husen alldeles nybyggda, så hyresvärden sa att de skulle behålla allas tredje nyckel 2-3 veckor för att kunna göra klart det sista som de inte hunnit färdigt med. Sen skulle vi få ut dem.

Det var 2003.

Tydligen var de färdiga nu, då… Nu blev ju det här bostadsrätter i somras, så det var väl på tiden, kan man tycka.

Jaha, så var det dags igen

Okej, allihopa tillsammans nu:

”Ja må han leva, ja må han leva, ja må han leva uti hundrade ååår…”

I kväll blir det fest! Jag har lime, jag har is och snart ska jag bygga en bardisk – nej, det är inte så komplicerat som det låter. Eller, jag menar OJ vad komplicerat det är! Det kräver en riktigt händig och fokuserad kille.

Ehm.

Men hur som helst ska det förhoppningsvis bli en bra och trevlig födelsedag. Nu ska jag skriva glada tack till de som grattat mig på fejjan.