Den lille hemmahantverkaren

Fick hjälp av JJ att montera upp de här skåpen bakom soffan i går kväll, och till slut blev det riktigt bra! Det syns inte så superbra på bilden, men dörrarna är högglansiga så vitrinskåpen speglas lite i dem om man tittar noga. Visserligen betydligt dyrare än att ha vanliga vita dörrar, men likaledes betydligt snyggare!

Stjärna i kanten till oss också, eftersom skåpen fortfarande sitter kvar…

I går var jag dessutom och införskaffade den sista pricken över i:et i julpyntandet, nu när det inte blir nån riktig gran i år:

Jag fick lära mig för en massa år sen att varje gång man har pussats under en mistel så ska man plocka ner ett bär. Nu finns det bara tre bär på den här, jag vet inte om det betyder att man inte får pussas mer sen, eller? Nu är jag ju lite rebelliskt lagd, så om möjligheterna dyker upp kommer jag nog inte låta bärbrist hindra mig.

Det får bära eller brista, skulle man kunna säga…

Jag fick förslag på Facebook när jag la upp bild på den, att bygga en ställning jag kunde gå runt med så jag ständigt hade den över huvudet, och det påminner mig om internskämtet med ex-J där en hand över huvudet med spretande fingrar neråt symboliserade en imaginär mistel och följaktligen innebar en uppmaning till hångel. Helst skulle handen liksom studsas lite i vertikal riktning, också. Det funkade året runt.

Rymling med dödslängtan?

Dagens närahjärtattack bjöd katten på när han smet ut genom ytterdörren när jag öppnade den, och galopperade nedför trappan. Självklart var ju porten öppen precis just då, så han tog sig ut på gatan! Själv kom jag springande efter, med andan i halsen, och högg närmsta kille som kom gående och frågade om han hade sett katten.
– Under bilen, svarade han och pekade på en SAAB precis vid trottoaren utanför porten.
Som tur var hade katten insett att Stockholms innerstad inte var nån vidare bra lekplats när man är katt och stannat ganska snabbt, och efter lite lockande kom han faktiskt fram så vi kunde gå in igen…

Puh.

Där hade man kunnat bli en katt fattigare. Hoppas nu bara att de där beställda grejerna från nät-zoobutiken kommer snart, så vi kan gå ut under lite mer ordnade former, med koppel.

Julpynta utan pepparkaksdeg

Traditionen bjuder ju i det Gustafssonska hemmet att man julpyntar på första advent, så nu i kväll har jag dränkt lägenheten i tomtar, känns det som. Förutom mitt eget julpynt så har jag ju det från mamma också, och hon hade dille på små konstiga tomtar med luddigt skägg.

Såna där som katter tycker om att döda.

Med andra ord hamnar de flesta tomtarna på höga platser dit inte ens spänstiga katter kan ta sig:

Det är några tomtar… Men sen har jag ju allt julgranspynt, också, som jag fått packa ihop i en egen låda. Jag har ju inte direkt nån bra plats att ha en gran på just nu, så de grejerna får vila till nästa jul. Eller när det nu blir en riktig gran nästa gång. Jag får nöja mig med en sån här liten minigran så länge:

Men det blir ju å andra sidan inte så många julklappar att lägga under den i år, så det får väl kanske funka ändå. Tyvärr funkar dock inte lamporna i den, vilket är lite surt… Ni ser ju hur missnöjda tomtarna till höger ser ut bara för det.

En annan sak jag är lite sur över är att jag som hade tänkt ha en riktig riktig julpyntarkväll här, med julmusik och glögg och pepparkaksdeg, fick nöja mig med ischoklad, för den lokala Konsumaffären hade slut på pepparkaksdeg. ”Vi får in i morgon” sa killen jag frågade. Men i morgon är det ju för sent, era klåpare! Sånt borde ni ha koll på, tycker jag. Men nu vet ni det till nästa år, i alla fall.

Men julstämningen blir väl ändå lite halvdassig när det är fyra plusgrader och spöregn ute… Var gjorde jag av min sprejsnö?

Jamen mums, liksom

 

Vaknade i morse och gick i vanlig ordning på toa (jag ska bespara er detaljerna, men tänk er ljuv stråkmusik i bakgrunden och att kameran liksom panorerar ut över en fin sommaräng), och när jag spolade så tog det ett par sekunder innan jag reagerade… Men sen: Hm, vänta nu! Tanken fylls inte upp igen.

Vattnet var avstängt! Och det är först när man inte har nåt vatten som man inser hur ofta man behöver vatten. Både att tvätta sig med och att göra kaffe på. Jag som dessutom hade bokat tvättstugan insåg ju att det skulle bli en utmaning att tvätta utan vatten. Men jag gick i alla fall ner med tvättkorgen – och döm om min förvåning när vattnet rann som vanligt där nere! Så jag kunde sätta igång tvättmaskinerna som det var tänkt (dessutom utan att nån hade kapat min tvättid, som under debaclet förra veckan), men när jag kom upp till lägenheten fanns det fortfarande inget vatten hos mig.

Jag hann tänka både på selektiv terrorism och obetalda vattenräkningar, men uteslöt båda av olika orsaker. Jag är ju dessutom uppvuxen med ett lantställe där man var tvungen att gå 500 meter till en utomhuspump för att hämta dricksvatten, så tanken slog mig att ta nåt stort kärl och gå ner till tvättstugan och fylla på, men när de enda stora kärlen jag kom på var sophinken och skurhinken, så fick det vara.

Men efter ett tag kom vattnet igång igen – men då såg det ut så här, istället:

Halvt ofräscht. Inget man varken vill tvätta sig i eller ännu mindre brygga kaffe på. Men efter att det fått stå och spola i nån halvtimme så hade det där äckliga försvunnit, så jag fick äntligen göra allt sånt där man normalt gör på morgonen. Tänk att man kan bli glad för nåt så egentligen självklart.

 

Bara att bita ihop och ignorera

Mitt revben jag skadade på min comeback i volleyboll förra veckan är fortfarande skadat. Ingen jätteöverraskning, säger vän av fysiologi förstås, med tanke på att ett revbensbrott – eller vad det nu är – inte direkt går över på några dagar. Men nu har det i alla fall gått tillbaka så mycket så att det inte känns när jag går normalt (inte för att jag går onormalt speciellt ofta) eller sitter ner. När jag tränar känns det mest lite motsträvigt, ungefär som en jobbig träningsvärk, men det är värst när jag ska sova. Min favoritställning när jag ska somna i vanliga fall är att ligga på mage med huvudet vilande på vänster kind, men det går ju inte alls, eftersom det onda sitter på vänster sida rätt långt fram, och det är precis den delen som pressas mot madrassen när man ligger så.

Första natten fick jag sova enbart på rygg, sådär som Dolly Parton, men nu går det i alla fall att ligga på mage om jag vrider mig lite på höger sida. Så det känns åtminstone som om det går åt rätt håll.

Men jag kan ju inte låta bli att träna för det. Även om det gör lite ont vid situps, bland annat. Men det är bara att bita ihop; jag vill inte avbryta min fina trend som jag fick fart på förra veckan, med ett gäng dubbelpass. I dag blev det också ett dubbelpass, med överkroppsstyrka följt av en timmes spinning. Mitt träningsschema för den här veckan innehåller dessutom ett löppass, nu på onsdag, vilket jag är lite bekymrad över, för jag gissar att revbenet kommer att göra extra ont vid alla stötar som fotisättningarna innebär. Jag får helt enkelt ta de mest dämpade skorna och ta det lite försiktigt och prova mig fram.

Är det förresten nån som har reagerat över samma sak som jag har gjort efter alla spinningpass den senaste veckan: att så många intruktörer envisas med att säga ”växel” istället för ”motstånd”. ”Lägg på en liten växel till!” och ”se till att hitta rätt växel”, och så vidare. Jag tycker det låter helt absurt, för det finns verkligen inga växlar på en spinningcykel. Får de lära sig sånt på S.A.F.E-kurserna?

Så mycket bättre 2012

Har suttit på eftermiddan här och tittat på senaste avsnittet av ‘Så mycket bättre’ på TV4Play, och insåg att jag hade en del idéer om en egen laguppställning i nästa års program, och sen eskalerade det (som det alltid brukar göra för mig) och blev en detaljerad genomgång av låtar, också. Så här blir det 2012. Varsågod, TV4, det här bjuder jag på:

Deltagare: Svante Thuresson, Magnus Uggla, Ulf Lundell, Dogge Doggelito, Carola, Kikki Danielsson, Veronica Maggio.

Dag 1 – Magnus Uggla
Trubaduren – Svante Thuresson
Nu har pappa laddat bössan – Ulf Lundell
Mälarö kyrka – Carola
Staffans matematik – Kikki Danielsson
Asfaltbarn – Dogge Doggelito
Sommartid – Veronica Maggio

Dag 2 – Carola
Främling – Dogge Doggelito
Säg mig var du står – Veronica Maggio
Mitt i ett äventyr – Magnus Uggla
Fångad av en stormvind – Svante Thuresson
Runaway – Ulf Lundell
Genom allt – Kikki Danielsson

Dag 3 –  Ulf Lundell
Oh la la jag vill ha dig – Dogge Doggelito
Gå ut och var glad – Kikki Danielsson
Stockholm city – Svante Thuresson
Öppna landskap – Veronica Maggio
Kär och galen – Magnus Uggla
Lycklig lycklig – Carola

Dag 4 – Veronica Maggio
Jag kommer – Carola
17 år – Svante Thuresson
Dumpa mig – Dogge Doggelito
Satan i gatan – Magnus Uggla
Måndagsbarn – Kikki Danielsson
I staden växer inga blommor – Ulf Lundell

Dag 5- Kikki Danielsson
Godmorgon – Ulf Lundell
Rädda pojkar – Carola
Vi låser dörren in till damernas – Dogge Doggelito
Papaya coconut – Veronica Maggio
Bra vibrationer – Svante Thuresson
Vem går med dig hem – Magnus Uggla

Dag 6 – Dogge Doggelito
Softa med din guzz – Svante Thuresson
Snubben – Carola
Gitta fort – Ulf Lundell
Rör på göten – Veronica Maggio
Det är knas – Magnus Uggla
Shonnar vet – Kikki Danielsson

Dag 7 – Svante Thuresson
En stockholmstjej igen – Dogge Doggelito
En man för varje öppet hak – Veronica Maggio
Johan B. Lund – Magnus Uggla
Lita aldrig på en man – Carola
Jag vill ha all din kärlek – Ulf Lundell
Lägg av med din gråtlåt – Kikki Danielsson

Hitpotential: Sommartid – Veronica Maggio; Främling – Dogge Doggelito; Kär och galen – Magnus Uggla; En man för varje öppet hak – Veronica Maggio

Ironiskt att reklamen med Lasse Berghagen och Petter kommer upp när jag letar på Spotify efter de olika låtarna…

Stressdag

Hela dan i går blev onödigt stressig – allt tack vare en egoistisk granne. Man känner sig ju välkommen till huset, liksom. Jag hade bokat tvättid i går vid åtta, men tog det väl kanske lite lugnt så där som man ibland gör på morgnar, så jag var inte nere i tvättstugan förrän strax efter halv nio. Men det borde inte vara nån fara, tyckte jag, eftersom reglerna säger att man har en timme från starttid på sig innan man måste ha börjat tvätta, annars får nån annan ta tvättstugan. Men när jag kom ner så var redan båda maskinerna igång sen ungefär en kvart!

Så jag fick gå upp igen, och fick dessutom anstränga mig för att inte låsa tvättstugan med bokningspluppen, vilket man kan göra för att hindra andra att komma in när man har sin egen tvätt där (vilket ju också hade hindrat grannen att hämta ut sin tvätt). Efter nån timme gick jag ner igen, men då hade hon (som det senare visade sig vara) inte plockat ur sin tvätt, och därmed hamnade jag också i det här skriva-lapp-i-tvättstugan-träsket… [Tack för att du respekterar min tvättid. Det känns bra. /Magnus]

Först vid strax före elva när jag var nere en tredje gång, kunde jag köra igång min egen tvätt. Då tar ju tvättiden slut vid tolv, så jag hann ju inte torka den eller köra den andra omgång som jag hade behövt eftersom det var så mycket, så jag var tvungen att boka en ny tvättid bara för det. Till saken hör ju också att det inte är speciellt svårt att få tvättider; vi är runt 45 lägenheter som delar på tvättstugan så man behöver sällan vara ute mer än två dar i förväg om man inte tvunget måste ha en vardagkväll 17-21. Så jag bokade en ny tid morgonen efter, 8-12. Vilket jag ju tycker att grannen borde ha kunnat göra istället.

Problemet var ju att det jag hade planerat att göra under tiden tvättmaskinerna gjorde sin grej, fick jag ju skjuta på till efter lunch, och då hann jag inte med allt innan träningen, så hela dan blev liksom förskjuten i tid. Jag skulle ju vara på fest hos Kej på kvällen vid 19:30, men 18:48 insåg jag att jag inte hade slagit in presenterna, och ni kan ju räkna ut själva att det, tillsammans med det faktum att jag hade svårt att hitta till festlokalen, gjorde att jag blev en timme sen. Inte likt mig, men jag får väl trösta mig med att jag inte var sist, i alla fall…

Och det blev en mycket trevlig kväll med återupplivande av både gamla minnen och gamla bekantskaper, och skapandet av några nya av bägge sort. När lokalen stängde vid strax före två blev det efterfest hemma hos Kej och helt plötsligt var klockan halv fem och de sista började beställa taxi. Jag får väl gå hem jag också, då, tänkte jag, som min vana trogen inte direkt smiter först av alla… Jag fick åka med i taxin med J, C och C och blev avsläppt vid Fridhemsplan. 05:00 kom tåget, och 05:14 var jag hemma och hade borstat tänderna… För mig som är uppvuxen i förorten och van vid att det tar både två och ibland tre timmar att ta sig hem på natten från nån annan förort än min egen, tycker att sånt här är en otrolig lyx. Sånt gör att det är sjukt värt att bo i en lägenhet som trots allt är lite för liten.

Men så var det ju det där med tvättiden i dag, dårå. Att gå upp klockan åtta för att tvätta när man somnat halv sex, är inte att rekommendera. En snabb överläggning med mig själv när klockan var åtta resulterade i att jag stannade i sängen och sov några timmar till. Välbehövligt, for sure, för jag vaknade inte ordentligt förrän halv två… Men jag har fortfarande smutsig tvätt. Suck.

Trött och sliten

Jag kan inte komma på senaste gången jag hade tre träningspass under en och samma dag. Det skulle möjligen kunna ha varit under nån hockeyvecka på försäsongen i högstadiet, eller nåt sånt. Men i dag har jag haft det, och alla tre fokuserade för övrigt på benen: Gymträning benstyrka, följt av en timmes spinning, och så en och en halv timme volleyboll nu sist på kvällen. Det känns lite i kroppen nu, kan jag säga. Men det beror ju också lite på att jag var lite överambitiös på volleybollen och slängde mig efter lite för många bollar – och vid nåt av de där tillfällena landade jag lite olyckligt och verkar ha gjort nåt med ett revben på vänster framsida. Det gör lite ont nu, och jag gissar att det kommer kännas ännu mer i morgon när jag svalnat och stelnat. Dessutom gör det lite ont i baksidan av högerlåret, så jag tror att den muskeln nog får vila från träning ett tag.

Hm.

Men vad gör man inte för att bli vältränad? Det är bara att bita ihop och ignorera smärtan, för jag har ju kommit igång ordentligt nu med träningen, och har fyra-fem pass kvar den här veckan. I morgon är det överkroppsstyrka och spinning.

Och det gick för övrigt rätt bra på volleybollträningen. Jag hade ju räknat med att jag skulle vara rätt usel, och det var jag ju i viss mån, men jag var ändå inte usel som jag hade befarat. Sen kan det ju också bero på att det kanske inte var några världsstjärnor i laget jag tränade med, så det var ändå relativt lätt att platsa. Rent taktiskt var jag utan tvekan bland de bättre, för det var ofta problem med hur folk skulle stå, och förflytta sig, och vem som skulle gå på vilken boll, och så vidare. De avbröt en övning och började diskutera var försvararen till höger i baklinjen ska stå när det kommer anfall på den sidan och de i framlinjen blockar, och jag försökte gå in och påpeka att det beror ju på om blocket blockar parallellt eller diagonalt, och att det är den yttre blockaren närmast antennen som styr var blocket hamnar och också kan förvarna försvaret om det genom att göra tecken bakom ryggen innan. Men där blev jag avbruten och informerad om att ”det där är lite överkurs för oss”…

Men jag saknar trots allt en hel del hoppspänst, det känns ju. Plus att det var så halt på golvet för att det var så dammigt, så tajmingen blev ju alldeles konstig när man var tungen att planera alla rörelser långt i förväg. Men framför allt, hoppspänsten måste förbättras, och barlasten – det vill säga mina nio överflödskilon – måste ju bort. Sen kan jag nog gå in och ta en plats i startsexan, skulle jag tro. Men nästa vecka är det match för laget på träningstiden, så då ska jag bara dit och titta – och får förhoppningsvis sällskap av Kej, som var ”svinsugen” att följa med redan i dag (det är ett mixedlag som främst har brist på tjejer), och det vore ju jäkligt roligt att spela i samma lag. Vi har ju faktiskt aldrig ens spelat i samma klubb samtidigt förut, även om vi varit aktiva i samma klubb samtidigt en gång i tiden…

En efterlängtad comeback

I kväll kommer jag för första gången på jag vet inte hur många år att leta fram de där svarta, något slitna knäskydden och bege mig till Lärarhögskolans sporthall på Kungsholmen för att träna volleyboll! Senaste gången jag stod på en inomhusplan var nog 2006, i bästa fall, så det ska bli intressant att se hur mycket jag har glömt.

Jag har ju i och för sig hållit igång (nåja) med lite sporadiska beachvolleyturneringar i hallen i Södertälje, men det är ju trots allt inte riktigt samma sak som inomhusspel. Men jag är taggad! Dagen till ära har jag till och med köpt ett par nya, spänstiga (hoppas jag) shorts, eftersom alla mina andra shorts bara är surfshorts (jag som surfar så ofta, ni vet) och man kan ju inte komma i surfshorts med benficka till en volleybollträning! Hur skulle det se ut!? Man måste ju i alla fall se proffsig ut.

De jag ska träna med är ett mixed-korplag som kallar sig för ”Golvdraget”, och kom visst på nedre halvan av högsta serien i Stockholm förra säsongen. De hade en annons ute på Korpens Stockholmssajt, och med tanke på att deras enda önskemål i annonsen var att man ”har några års erfarenhet och klarar av att spela med enpassarsystem”, så borde jag väl i alla fall inte helt göra bort mig… Det skulle i så fall vara att jag är alldeles seg i benen efter att ha kört ett styrkepass och ett spinningpass tidigare på kvällen.

Vadå ”tre pass på samma dag”? Jag var ju träningstaggad, sa jag ju! Nu kör vi!