En vecka ledigt = hemma

Jag är av den där motvalls-typen. Så där så att jag tillbringar jobbtid hemifrån och ledig tid hemma. Eller… En del skulle väl kanske inte kalla ”att sitta på en läktare och bli solbränd, dricka kaffe och titta på vältränade tjejer i bikini” för att jobba, men ändå.

Jag hinner faktiskt knappt titta. Och kaffet får jag klara av till frukosten. Och hälften av tiden är det vältränade killar i bar överkropp som ger mig komplex för att de har ungefär fem magrutor fler än vad jag har, så jävla behagligt är det faktiskt inte!

Anyway, det var inte riktigt det jag ville komma in på, utan mer på att rekapitulera den gångna helgens SM i beachvolley på Skrea strand i Falkenberg. Och totaltintrycket är att det gick bättre än det gjort tidigare under sommaren. Tänk vad mycket en fungerande höghastighetsinternetanslutning kan göra. Förutom att delar av arenan drabbades av strömavbrott i slutet av den absolut första matchen, och att några av de som var avsatta till att hjälpa mig med poänggrafiken var lite trötta och svårlärda, så har i stort sett allt funkat. Till och med ett skyfall som kom på trettio sekunder och fick 95% av publiken att fly i panik från läktaren, blev ett mindre problem för mig tack vare min stora blåa presenning som jag hade monterat som taket på en cab och som bara var att dra över elektroniken på ett sätt som skulle göra banchefen på Wimbledon grön av avund om han såg det.

Så sista dagen kunde jag i stort sett bara koncentrera mig på det jag gör helst och bäst:

Att det är jag till vänster behöver jag kanske inte berätta. Min bisittare och expert under SM-finalerna var Josef Pernholm, eller ”Succé-Josef” som jag döpte om honom till efter att han och hans partner slagit ut de regerande svenska mästarna från 2011 redan i åttondelsfinalen. Sen var de hyggliga nog att förlora kvartsfinalen så att Josef kunde sitta hos mig under finalerna istället. Sånt uppskattar jag. Josef var dock – inte helt oväntat – lite mer tvehågsen i frågan.

Och hemresan blev anmärkningsvärt odramatisk (till skillnad från nedresan där jag faktiskt höll på att krocka tre gånger med olika saker på vägen), och det var skönt att komma hem till sin egen säng. Och nu ska jag sova i den i en dryg vecka (eller okej, jag ska ju vara vaken på dagarna, tänkte jag), för det är speluppehåll på elittouren i helgen, och sen åker vi till Umeå den 7:e.

Och jag var också väldigt tacksam att jag omprövade mina planer för måndagen, som jag först skapade när jag kom hem till ett ösregnigt Stockholm vid midnatt, när det sedan visade sig att måndagen blev väldigt solig. Planer på tvätt, städning, videoredigering, kontorsarbete med mera, fick vänta, till förmån för sol och bad. Välbehövligt.

Annonser

SM i beachvolley

Första dan av beachvolley-SM för min del har gått alldeles utmärkt. Som de flesta kanske vet så är det mitt jobb att med hjälp av Volleykanalens utrustning se till så att den svenska beachvolleytouren syns på nätet världen över via livestreaming, och hittills under sommaren har det väl gått med varierande resultat. Har det inte varit internetanslutningskrångel så har det varit långa strömavbrott eller brist på grafikhjälpredor eller nåt annat. Men i dag har det rullat på med bara några små detaljproblem som förmodligen ingen mer än perfektionist-jag märker. Om man bortser från ett kort strömavbrott i slutet av första matchen.

Dessutom visade det sig att det hade varit inbrott i sekretariatvagnen under natten, och en dator hade blivit stulen – men själv klarade jag mig från att bli av med nåt från min förvaringsplats. Skönt. Jag har inte riktigt råd att bli av med nåt av utrustningen, känner jag… Och det måste för övrigt kännas surt som nattvakt att det har hänt under ens eget pass. Jag skulle själv i alla fall bli sjukt frustrerad om det hände mig och jag missade det.

Och det har varit kanonväder i dag! Det syns för övrigt på mina armar, som har blivit en aning rödare än de borde… Jag kommer att ha en sån absurd t-shirtbränna efter den här sommaren så att jag knappt kommer att våga visa mig på nån strand. Men jag kan ju inte riktigt gå runt i bar överkropp på arenan. Dels för att jag vill vara någorlunda prydlig (hur det nu går med en tröja som är minst en storlek för stor), dels för att jag än så länge har för få magrutor för att vara bekväm i bar överkropp…

Speciellt när man rör sig bland tighta elitspelare.

Men vi kan ta den diskussionen igen i oktober, då kanske vi har ett annat resultat…

Stockholm Kvartsmarathon

Stockholm Kvartsmarathon blev för min del en helt okej tävling. Det kändes bra under dagen, och det kändes även bra under loppet. Jag var inte så mycket ute efter en bra tid – för det visste jag att jag inte riktigt skulle göra – utan mer ett kvitto på att det kändes bra i kroppen även när jag tog i lite. Och det gjorde det. Jag hade en plan på att ligga på sexstegsandning (d v s sex löpsteg per fullbordat andetag) fram till 4 km, sen gå upp på femstegstakt – och så avsluta på fyrstegstakt efter 8 km. Nu visade sig första halvan vara väldigt kuperad, så det blev lite mer högfrekvent andning emellanåt, men på det stora hela lyckades jag hålla planen.

Och jag hade också planerat att gå ut ganska hårt redan från början, för att känna hur det skulle kännas, och se hur långt det skulle hålla. Förhoppningen var att få ett snitt på runt 5:30 min/km, och med tanke på det så var det ett rent nöje att konstatera att första kilometern gick på 4:39. Men sen mattades förstås farten av en del, men till slut kom jag i mål på 57:20, vilket ger en snittkilometertid på 5:26.

Inte mycket att skryta om, i och för sig, men tanken med loppet var mer att få känna efter hur kroppen kändes, hur knäna kändes, och vad som skulle hända om jag tryckte på lite mer. Och allt kändes bra, så jag får vara nöjd. Det är ju trots allt i oktober jag ska vara som bäst, så det är fortfarande 2½ månad kvar att slipa på farten…

Sandkorn och sötnosar

Sommar, mycket att göra – och lite tid att skriva blogg. Har den hörts förut? Jag tror den har hörts förut.

Nevertheless, eftersom mycket vatten har flutit under broarna sen senaste inlägget så ska jag inte ens försöka rekapitulera allting som har hänt sen dess, utan jag sammanfattar helt enkelt det hela genom lite bilder och sånt. Bland annat har jag ju hållit på med sånt här.

Inte spelat, men däremot gjort mitt bästa för att de som vet bättre än jag hur man spelar ska synas för resten av världen via livestreaming. Med… tja, varierande resultat, får man väl säga. Ni vet hur det är, det där med teknik. Det finns de som är teknikfientliga – och det finns fientlig teknik. Sån där teknik som vill en illa hela tiden, trots att man pratar snällt med den. Lite så är det att försöka sända från beachvolleytouren.

Så då behöver man åka på semester emellanåt. Vila upp sig. Umgås med en massa fina kända och okända människor. Basta lite. Och det är ett inte helt obehagligt liv när man har den här utsikten från bastun.

Sen träffade jag också en riktig liten sötnos! En mjuk och fin liten sak som jag väldigt gärna skulle ha tagit med mig hem och spenderat resten av livet med. Dessvärre måste jag göra er som går och hoppas på att jag ska hitta mitt livs kärlek besvikna. Sötnosen var inte ens en hona.

Och det blev dessutom till slut inget av vår livslånga relation. Det kändes inte helt okej att ta hem honom när jag hade fyra av fem helger framför mig on the road…

Jag åkte direkt hem efter semestertrippen och vände, i princip. Ner till Tylösand för den fjärde deltävlingen på Swedish Beach Tour, och för första gången blev det enbart uppehåll och soligt hela helgen. Jag fick extraknäcka som speaker eftersom ordinarie speakern Olle var sjuk i början av helgen – vilket ju dessvärre gjorde att jag inte hann med allt med Volleykanalen som var tänkt. Ibland önskar man att man kunde klona sig själv…

Efter hemkomsten visade det sig att ingen städat i lägenheten medan jag varit borta – däremot har nån sett till att allting i kylskåpet åldrats, så det mesta behövde kastas. Nu ser mitt kylskåp ut som ett typiskt semesterkylskåp.

Och i morgon kväll bär det av igen. SM i beachvolleyboll i Falkenberg pågår som bäst, och först ska jag lämna Parre hos kattvakt #4 för den här sommaren… Efter mycket vånda och många nej fick jag till slut tag i en kattvakt även för den kommande helgen. Det är väl symptomatiskt för hur många jag fick fråga, att han kommer att få bo i Avesta…

Sen är det faktiskt en ledig helg, och den behöver jag, känner jag. Jag behöver både komma lite i ordning hemma, och vila upp mig lite på hemmaplan.

Och i morgon ska jag springa det som lite oväntat blir sommarens första tävlingslopp. Stockholm Kvartsmarathon står på programmet, och ja, det är exakt 10 549 meter långt. Bra värdemätare för hur långt jag har kommit med träningen inför sommarens prestigemässiga höjdpunkt, Hässelbyloppet. Vill man hålla tummarna för mig i morgon onsdag så ska man göra det mellan 19 och 20.

Vadå, jag nördig?

Nedresan till Båstad gick bra. Jag krockade inte en enda gång. Var framme vid halv fem efter att GPS:en lurat mig att åka via Ängelholm för att ”rutten omräknats på grund av trafiksituation”.

Eftersom jag hade kommit ihåg alla grejer jag skulle ha med mig så var det ju rätt mycket jag skulle lasta ur, så jag fick hjälp av tre lokala funktionärer för att bära, eftersom det dessutom var långt från parkeringen till själva arenan, som faktiskt ligger på en strand istället för mitt inne i stan. Tyvärr gav tydligen mina hjälpredor upp och försvann efter första vändan, så de åtta sista vändorna fick jag gå själv. Sen tillbringade jag närmare fyra timmar med att noggrant och systematisk rigga och regnsäkra allting inför morgondagen.

Otroligt nog fungerade allting som det var tänkt, och det saknades inte ens några grejer. Wohoo!

Sen blev det en snabb sväng till hotellrummet för att lämna av väskan med kläder, och då dök min rumskompis P upp, som jag även delade rum med i Göteborg. Så vi gick ut på lite mat från en korvkiosk och en öl på ett av ställena utanför hotellet, och nu sitter vi i varsin säng med varsin dator i knät. Ingen av oss har sagt nåt på en och en halv timme.

Inte det minsta nördigt.

För övrigt är det nu officiellt dokumenterat hur snabb min frisör är. I går bestämde jag mig för att ta tid på henne, så när jag satte mig i frisörstolen startade jag lite diskret tidtagningen i telefonen – och när jag hade betalat och var på väg ut igenom dörren så stoppade jag den enligt bilden till höger. Det är uppenbarligen inte direkt komplicerat att klippa mig…

Hallå, äller?

Helgen tillbringades i Göteborg. Första deltävlingen av sex på Swedish Beach Tour spelades på Kanaltorget, så jag susade ner redan i torsdags för att kunna rigga alla grejer i lugn och ro och sova ut innan det var dags för sändning. Betydligt trevligare än att gå upp vid halv tre på natten för att köra ner och vara framme på fredagsmorgonen…

Och det var definitivt kul att vara igång igen. Volleykanalen har ju legat lite i träda under vinterhalvåret, av olika anledningar, så nu blir jag lite som ett barn på Gröna Lund när det äntligen är dags att köra fullt ut igen. Speciellt när vädret ser ut som här till höger, när man kommer fram. Och när man dessutom möts av en massa glada människor som tycker att det är roligt att man är där.

Nu visade det sig i och för sig dels att det där fina vädret inte höll i sig under hela helgen, och att jag i ivern att komma iväg hemifrån (och att komma undan flocken av p-vakter som kretsade kring min bil när jag packade inför avresan) lyckades glömma en av de färdigpackade lådorna. Jag höll på och riggade grejerna, och letade efter en förlängningsdosa, och tänkte att ”men jag vet ju att jag packade ner den!”, och efter ett tag så insåg jag att jodå, jag hade packat ner den – den ligger i samma låda som all ljudutrustning och fyra av fem videokameror, samt stillbildskameran – femtio jävla mil härifrån! Så det blev lite specialkopplingar och sådär, för som tur var så hade jag en del extragrejer med mig som jag normalt inte borde behöva, men som nu kom ganska väl till pass.

Så det blev sändning, i alla fall, även om det inte alls blev på så sätt som jag hade tänkt. För egentligen skulle jag ju ha gjort en flerkameraproduktion under finaldagen, plus spelarintervjuer efter varje match under hela helgen, och lite andra grejer runtomkring, som jag hade några lösa planer på. Men å andra sidan fick jag ingen som kunde hjälpa mig med grafiken till sändningen, och se till så att rätt poängställning fanns i rutan hela tiden, så det fick jag ju göra själv, och då hade jag ju ändå inte haft tid att göra nån av de andra grejerna eftersom jag var tvungen att vara inom armlängds avstånd från sändningsdatorn så länge det spelades matcher.

Jag fick planera mina toabesök noga, kan jag avslöja…

Men fördelen med en lite knackig inledning är ju att det finns utrymme för förbättringar. Min personliga målsättning för vad jag än tar mig för, är ju att alltid vara lite, lite bättre än gången innan, så nu i kommande helgen i Båstad kommer jag förstås att sikta på att toppa insatsen från Göteborg.

Förhoppningsvis resonerar vädret likadant, för det var rejält regnigt vid vissa tillfällen. Så mycket så att jag beslutade mig för att dra lite kablar in i ett tält bakom läktaren och stå där istället.

Det var rätt ensamt ibland, och man fick inte alls samma känsla för matcherna, men när regnet smattrade mot taket var jag rätt glad för mitt val ändå. Men under finaldan blev det soligt efter ungefär hälften av matcherna, så då bestämde jag mig för att chansa och flytta ut på läktaren igen. Och jag klarade mig faktiskt från regn.

Och jag hörde inget alls från min kattvakt Hanna, förutom att jag fick den här bilden i torsdags, så jag antar att allt har gått bra. Jag ska hämta hem honom i kväll, tänkte jag. Om han nu vill följa med hem; Hanna hade visst mutat honom med godis. Nu är ju tanken i och för sig att han ska bo i Märsta ett par veckor framöver (min katt kommer att bli en globetrotter), men vägrar han flytta från Hanna så får han väl stanna där…

Själv kom jag hem till Stockholm vid halv tolv i går kväll och möttes av en ganska trevlig syn när jag kom upp på Västerbron:

Den här synen när jag kom hem var ju kanske inte riktigt lika trevlig…