Jul, gym och godis

För min del är ju julen lite speciell. På flera sätt. Speciell på ett sätt därför att jag gillar jul, jag gillar traditioner och jag gillar den stämningsfyllda… ja, stämningen.

Sen är julen numera lite speciell också eftersom jag firar den lite annorlunda än jag gjort tidigare. De flesta vet ju att jag blev föräldralös förra våren, och eftersom jag aldrig haft några syskon och dessutom är singel, så består ju min närmaste familj för tillfället bara av katten. ”Inte så bara”, tycker han, men eftersom han är rätt dålig på att köpa julklappar så förminskar jag hans betydelse i samband med just skapandet av julstämning (han klär granen på ett ganska destruktivt sätt också).

Hur som helst, den här tämligen minimalistiska familjesituationen medför ju att jag både förra året och i år har firat just julafton ensam hemma. Och, precis som vi konstaterade förra året, så är det ingen fara, jag känner mig inte ensam, så där som äldre damer kan göra när de inte har nåt sällskap på jul, utan eneligt min filosofi blir julafton vad man bestämmer sig för att den ska bli. Följaktligen bestämmer jag mig för att den ska bli perfekt.

Och det blev den, i stort sett. Förutom att köttet jag hade betalat dyra pengar för var lite småsegt och nån hade glömt köpa julöl, så var maten god, jag fick bara julklappar som jag hade önskat mig (fördelen med att köpa dem själv), och jag hade nära hem när julfesten var slut. I år hade jag dessutom plats för en gran, och fick därför möjlighet att verkligen överösa den med pynt, eftersom jag förutom mitt eget pynt även hade mammas alla julgranspynt, inklusive de smått fantastiska julgransljusen som pappa köpte till julen 1981, och som har en kartong där både uppsättnings- och nedtagningsdatum är antecknat tillsammans med lite kommentarer från i princip varje jul sedan dess. Numera inklusive årets jul, såklart.

Att läsa vad 10-11-årige Magnus skrev (för det är mest jag som har skrivit) är stor underhållning!

Och julhelgen i övrigt går mycket i socialiserandets tecken. Middag på annan ort i trevligt sällskap i lördags, uppesittarkväll i lika trevligt sällskap i söndags – och i kväll blir det ‘Hobbit’ på bio, och i morgon blir det annandagshäng med ytterligare ett gäng trevliga människor. Så det går ingen nöd på mig.

20121225-164753.jpgFörutom möjligtvis då att jag äter för mycket godis… Jag brukar av tradition alltid få en 400-gramsask After Eight i julklapp, men i år råkade det visst bli två. De… eh, är slut nu. Fast fördelen är ju att då blir det ju inget mer godis, vilket det ju hade blivit om jag hade haft nåt kvar…

Men jag var å andra sidan på gymet och tränade på julaftonsförmiddagen (en av mina starkaste traditioner de senaste fjorton åren, med undantag från de år då exet tittade med onda ögat på mig när jag nämnde nåt om det), så jag håller träningsfanan ganska högt även under jul- och nyårshelgerna.

Den otursförföljde

Hösten har varit lite märklig, ur sjukdomshänseende. Först var jag hostig och sjuk i 6-8 veckor i sträck, sen efter två veckors friskhet blev jag förkyld. Nu är jag frisk från den förkylningen också (och tycker att jag borde ha fyllt förkylnings- och hosta-kvoten fram till 2015), och den senaste veckan har jag kunnat träna fullt ut.

I går var det en av ganska få volleybollträningar för min del den här hösten – och vad gör jag? Jo, i första övningen lyckas jag stuka vänster pekfinger i en blocksituation, och håller ut sisådär 45 minuter ytterligare, innan jag inser att det inte funkar, och får avbryta träningen…

Och det var liksom ingen liten lindrig stukning, heller, utan jag går runt med fingret tejpat ganska ordentligt här och har ändå ont så fort jag försöker använda det. Tur i oturen var ju att det trots allt var det vänstra pekfingret – men man använder ju även vänsterhanden till ganska mycket. Framför allt inser man det när vänsterhanden är skadad.

Finger

Risken är ju med andra ord ganska överhängande att jag missar nästa veckas volleybollträning också (ja, vi tränar bara en gång i veckan). Kommer knappt ihåg när jag var på två träningar i rad, och tror inte att jag har varit på tre träningar i rad under hela säsongen. Kul. Verkligen.