SM i ordvitsar

I kväll har jag varit iväg i mitt rätta element. Först ett glas vin på Judit & Bertil vid Hornstull, och sen SM-kval i ordvitsar på Bio Rio (ja, för finalen går ju, självklart, i Göteborg) i sällskap av ett gäng mensaner. Ingen av oss tävlade dock, även om det nog var en och annan av oss (inklusive mig själv) som satt och funderade ut lite egna vitsar, framför allt i finalomgångarna, när deltagarna fick se bilder med en massa saker på och improvisera fram ordvitsar utifrån dessa. Vi får väl se om det är några som vågar ställa upp nästa år.

Det var totalt åtta tävlande, och två av dem får representera Stockholm i finalen på lördag, och en av dem vann dessutom titeln som ordvitsmästare i Stockholm. Lite skiftande kvalitet på startfältet, men överlag var det förstås roligt eftersom det är min typ av humor. De som följer mig på Twitter fick ta del av några av mina favoritvitsar under kvällen, så jag undviker att upprepa dem här. Följ @TalkBack111 istället!

Det är jag, alltså, om man inte fattade det.

Nu ska jag försöka övertyga min katt om att inte bita mig i näsan på hela natten, så vi kan sova i lugn och ro.

Dagens raggningsmejl

From: 07t@live.de
To: magnus@volleykanalen.se
Subject: hej Man,
Date: Sun, 7 Oct 2012 19:52:00 +0400

hej Man,

Jag vet inte hur jag ska säga det, men jag har tryed innan en lång tid att skicka dig några bilder, men jag har trott att du inte är intresserad att se mig.
Men nu ska jag skicka dig foton i tillägg.
Ladda ner bilder och extrahera de, jag är säker på att du kommer att gilla de. Lösenordet är: 123456

Ha en bra dag.

Bifogade filer: En bifogad fil | Hämta alla som zip (162,6 kB)
DC4182.zip (162,6 kB)

En gräslig eftermiddag

Ibland händer det faktiskt att man får spontana sms med förfrågningar som den här: Hörru, du jobbar väl lite roliga tider? Är du ledig? Vill du äta glass?

Och när inomhustermometern säger 26,7 grader, och utomhustermometern säger 22,4 grader, då är det ganska enkelt att låta pappersarbetet vila en stund för att istället äta lite glass och ligga i en park och stirra på gräs en hel eftermiddag tillsammans med nya bekantskapen Lina.

Eller okej, vi stirrade inte bara på gräs – vi diskuterade vilken Barba vi skulle vara också, om vi var en. Själv skulle jag vara den röde, sportintresserade Barbastark, men nu när jag tänker efter så kom vi nog inte riktigt fram till vem hon skulle vara. Eller så kommer jag bara inte ihåg det. Däremot konstaterade vi garanterat att Barbaskön är den ende som är hårig, och att det borde finnas en Barbara – som förstås gör ra-barba-saft.

Hon var garanterat ingen Barbabok, i alla fall, med tanke på hur snabbt de där viktiga traumatologi-tentaböckerna åkte ner i väskan igen när det var på väg att bli förhör…

Dessutom är det nu fastställt att mitt boende här i stan består dels av själva lägenheten, och dels av de mer outsourcade ställena; Balkongen (Konserthustrappan), Trädgården (Kungsträdgården), Kolonilotten (Tegnérlunden) och Sommarstället (Observatorielunden).

Svar på ett litet opretentiöst e-mail

From: Gud Fader [mailto:gud@himlen.org]
Sent: Thursday, May 10, 2012 12:13 PM
To: TalkBack [mailto:speakpower@hotmail.com]
Subject: RE: Ang. framtiden
————————————————————————————-

Godmiddag, min son!

Jag vill börja med att be om ursäkt att mitt svar har dröjt så länge (med er människors sätt att se på Tiden). Det har varit lite jordbävningar och översvämningar och störtade diktatorer och sånt, som jag har varit tvungen att ägna lite uppmärksamhet åt.

Sen vill jag avfärda tanken på en dotter. Jag börjar bli lite till åren nu (även med mina mått mätt), så jag tror inte att jag skulle orka uppfostra en tonårsflicka, med allt vad det innebär, just i det här skedet av mitt liv. Du förstår säkert hur jag tänker; du är ju själv äldre i dag än vad du någonsin varit tidigare. För övrigt ser jag inte med blida ögon på dina övningar inom barnalstrandet innan du ingått äktenskap, vill jag bara påpeka.

Låt oss därefter gå in på det där med dina önskemål om arbete. Tycker du själv att du har förtjänat ett välbetalt arbete bara så där? Vanliga hederliga människor skaffar själva sina arbeten, eller ser till att vara släkt med någon som kan skaffa dem arbeten. Och när jag inte ens hjälper min egen son med ett arbete – varför tror du då att jag skulle hjälpa dig? Nej du, det där får du allt ordna på egen hand.

Däremot ser jag gärna att du tar tag i det där med den negativa energin, och skapar ditt eget välmående. Du vet det där med att vara snäll mot sin nästa? Det gäller även mot sig själv. Om du visar att du kan styra upp ditt liv, ta tag i det du skjuter upp, och se till att vara en tydligare och bättre medmänniska, och dessutom fokusera på den positiva energin omkring dig – då kanske jag kan överväga att titta på det där med ett nytt jobb.

/Gud

P.S. Din mamma hälsar att du borde äta mer grönsaker.

———————————————————————————————————

From: TalkBack [mailto:speakpower@hotmail.com]
Sent: Sunday, January 17, 2010 10:26 PM
To: gud@himlen.org
Subject: Ang. framtiden
————————————————————————————-

Halloj, Gud!

Hur är läget? Mycket att stå i, kan jag tänka mig? Själv mår jag ganska hyfsat – men det vet du säkert redan. Jag har också en del att stå i, men mycket av det är ju rätt okej, trots allt.

Det är ju ett nytt år nu – men det vet du säkert också redan. Tänk att det är 2 010 år sedan du fick en liten grabb! Jäklar vad tiden går fort! Du har inte funderat på en liten sladdis? Eller det kanske skulle bli lite krångligt med tideräkningen då? Men visst vore det lite mysigt med en dotter, också? En Greta, kanske?

Nåväl, jag skriver väl inte till dig för att prata barnalstring (även om jag inser att du har koll på att jag har gått emot dina rekommendationer och övat på den processen innan jag gift mig, men det kan vi snacka om vid ett annat tillfälle, om det är okej). Jag har en annan fundering. Nu när det är nytt år och allt, skulle vi inte kunna göra en liten deal, du och jag? Du gillar ju folk som är fromma och glada och skötsamma, och så där. Jag skulle kunna tänka mig att ägna 2010 åt att rensa bort all negativ energi ur mitt liv, och ägna mig åt att vara tydligare gentemot min omgivning med mina egna goda egenskaper, och göra mig själv till en gladare, mer välmående och trevligare människa, om du i gengäld lovar att hjälpa mig med att fixa så jag får ett schyst jobb under det här året. Vad tror du om det?

Jag har inga jättehöga pretentioner, till att börja med. Jag vill ju, precis som du, omge mig med glada och positiva människor, som är ödmjuka och lätta att umgås med. Och jag vill ju vara sån, jag också, så om du fixar ett jobb som jag trivs med – låt säga ett med vettiga arbetstider, vettig lön, vettiga kollegor och arbetsuppgifter som ger positiv energi – så lovar jag att sprida glädje och trivsamhet bland mina nya arbetskamrater.

Det vore allra bäst om jag kunde börja på det där jobbet så snart som möjligt, så att våra ansträngningar så att säga matchar varandra i starttid, om du fattar hur jag menar.

Ha det så bra!

/TalkBack

Metamorfosernas mästare

I går var det dags att hänga hos ytterligare en bloggvän, närmare bestämt Illika, som bland annat hyser en stor fascination för Dr. Who, vilket hon delvis lyckats överföra på mig. Kanske inte till den grad motsvarande hennes egen…eh,  jag vill inte kalla det besatthet, men jag själv skulle i alla fall inte kunna yttra repliker som ”jag har ju redan sett det här avsnittet fyra gånger den senaste tiden, så det är okej om vi hoppar över det”. Oavsett vilket så har jag själv i alla fall jobbat mig igenom säsong ett av den senaste omgången, och nu avslutade vi säsong två och började lite på säsong tre.

Och jag fascineras bland annat över Doktorns förmåga att byta skepnad. Det vore ju fantastiskt att själv kunna förvandlas till en yngre och piggare version av sig själv när man känner att man börjat bli lite sliten. Och att dessutom kunna göra det utan att ens omgivning tycker att det är speciellt konstigt. För det kan Doktorn – endast överglänst av Miss Ellie i Dallas, som helt plötsligt dök upp och såg helt annorlunda ut, utan att en enda ur hennes familj ens kommenterade det.

Och apropå Dallas så har ju Dr. Who även en förmåga att behålla sina besa… eh, hängivna tittare trots att samtliga huvudrollsinnehavare byts ut med jämna mellanrum. Efter åtta säsonger av Dallas tyckte man att det ”inte var riktiga Dallas längre”, eftersom så många hade försvunnit och ersatts av nya karaktärer – och då var ändå 6-7 stycken av huvudrollsinnehavarna från avsnitt ett kvar i serien. I Dr. Who går det två säsonger så är samtliga utbytta.

Anyway, när Doktorn hade hittat en snyggare tjej än Billie Piper att ta med sig, så kände jag att det var dags att åka hem. Missade förvisso att den buss jag trodde skulle gå, inte gjorde det, men efter en frisk och stärkande promenad till Lidingöbanan så kom jag trots allt hem relativt snabbt. Plus att jag, nyfiken som jag är, passade på att läsa på om Ängbyvagnar och Norra respektive Södra Lidingöbanan, bland annat. Det är aldrig fel tillfälle att lära sig nåt nytt, och Wikipedia-appen i mobilen måste ju få göra rätt för sig, också.

Och för de Dr. Who-inbitna som vet vilka Daleks är och känner till deras (o)personliga framtoning, är det här ganska roligt:

När jag kom hem visade det sig dock att det där med avslappning inte var helt och fullt aktuellt. Jag hade ju hunnit byta sängkläder precis innan jag åkte hemifrån, och när jag kom hem upptäckte jag att katten hade kissat på dem… Möjligen tyckte han att de var dåligt strukna, eller nåt. Men det hade ju varit kul att få sova i dem åtminstone en natt först.

Som tur var hade jag tvättid bokad i dag, och hela dan i dag har mest gått åt till att städa och tvätta och stryka. När jag kom ner tio minuter efter att min tvättid hade börjat, upptäckte jag dock att någon hade kapat min tvättid. Samme någon som just hade åkt upp med hissen och gjort så att jag fick gå ner för trapporna istället, eftersom det gick fortare. Jag funderade ett tag på om jag skulle göra nåt med denne någons kläder när jag kom ner igen en knapp timme senare och plockade ur dem ur maskinerna för att kunna lägga in min egen, men de hamnade i en trådback bredvid, istället.

När jag kom ner nästa gång visade det sig vara ett korrekt drag, för nu var den skyldige där och bad så hemskt mycket om ursäkt för att han hade tagit fel på dag… Som tur var så hade jag inte så mycket att tvätta, plus att jag hade det långa (fem timmar) tvättpasset, så det var ju inga problem.

Och apropå sängvätning så har jag klurat ut hur jag ska lösa det nu. Men det kräver en ombyggnad av lägenheten, och jag sparar den redogörelsen till ett annat inlägg.

Det här är jävlar ingen modeblogg

Istället för att köpa nya skor så köpte jag nya snören. Och skrubbade skorna med spisrengöringssprej. Voilà.

Ja. Och som ni säkert begriper så är det ju den högra skon som är den rena. Vänsterskon, alltså. Fast den står till höger.

Ja, jag håller med – det är helt hopp-plös-t att hålla reda på dem. Helst vill man bara sula dem i väggen när man blir för frustrerad. Men det häl-per ju inte.

Att träna inför nåt stort

Två hårda träningspass i dag. Det ena gick av stapeln på gymet i förmiddags, i vanlig ordning. Min PT körde benstyrka med mig i dag (eller det var mest jag som körde, även om han sa att ”vi” skulle göra åtta till, och sånt där), och den här gången tog jag i så jag blev alldeles snurrig ett par gånger. Det blev en lång och skön bastusittning efteråt…

Det andra träningspasset körde jag vid halv fyra på eftermiddan. Och även om förmiddagens PT-träning mycket riktar in sig på den pågående volleybollsäsongen så hade eftermiddagens träning ett lite annat mål i sikte. Ett väldigt nära förestående mål. Ett mål som till och med står officiellt tryckt i kalendern.

Fettisdagen.

Jag övade förstås på att äta en semla, så att jag klarar att göra det så smidigt, graciöst och effektivt som möjligt på Den Stora Dagen i morgon.

Återkommer med rapporter om hur stor nytta träningen har gjort.