Säsongen är slut nu

I kväll har jag gjort min sista match för säsongen som speaker i innebandy. Det var ju klart redan innan, oavsett hur det skulle gå i matchen, eftersom SM-finalen går i Malmö och jag inte blivit tillfrågad om att vara speaker där. ”Mina” tjejer i Djurgården hade hämtat upp semifinalen från ett 0-2-underläge i matcher till 2-2, och hade nu chansen att avgöra på hemmaplan. Men inte mycket stämde. Det såg nervöst och tafatt ut, och de flesta skotten sköts från nånstans i närheten av mittlinjen – och blev i princip plockpotatis för Rönnbys målvakt, som är alldeles för duktig för att kunna överlistas på det viset.

Och för min del var det också ganska nervöst före matchen. Ovanligt nervöst, faktiskt. Normalt brukar jag vara rätt oberörd, eftersom jag som speaker har en del att tänka på själv, kring matchen, med arrangemanget och sånt jox, och inte riktigt hinner vara nervös för själva matchen. Den skillnaden kände jag när jag, på styrelsens önskemål, satt på läktaren i semi #1 och agerade ordförande. Då var det riktigt nervöst när jag inte hade nåt annat att tänka på. men när jag själv har en uppgift (annat än att bara dricka kaffe och ha en namnskylt på bröstet), så brukar det inte vara nervöst.

Men i dag var det alltså det. Uppenbarligen med rätta, eftersom det till slut blev förlust med 3-5, och följaktligen 2-3 i matcher.

Så nej, det blir ingen SM-final för oss. Det blir ingen resa till Malmö, och det blir varken SM-finalbonus eller SM-guldbonus för klubben. Och i egenskap av ordförande kan jag ju förstås tycka att det är rätt synd, för det hade rent krasst inte varit några jätteproblem att hitta ställen att göra av de pengarna. Även om jag, som kommer från Sveriges kanske mest jämställda sport volleyboll, tycker att det är vansinne och ren och skär 1930-talsidioti att herrlagen som tar sig till SM-final får dubbelt så mycket bonus som damlagen, trots att man spelar exakt lika många matcher i exakt samma höga konkurrens. Kom in i 2000-talet, Svenska Innebandyförbundet!

Hur som helst, den frågan är en ickefråga för oss nu, och helt plötsligt har jag en oplanerad helg den här veckan. Jag som hade sett fram emot både att få uppleva SM-finalhelgen på plats i egenskap av klubbordförande för ett av de deltagande lagen, plus att jag har en väldigt long lost friend i Malmö som jag längtat mycket efter att få träffa.

Istället börjar jobbet inför säsongen 2013/2014 redan i övermorgon. Lite av ett antiklimax…

På tal om innebandy

Kvällens bestyr har varit att agera innebandyspeaker. Det är ju, som en del känner till, SM-slutspel i innebandy just nu, och ”mina” tjejer i Djurgården möter Pixbo Wallenstam i kvartsfinal. Som seriesegrare har Djurgården förstås ett visst favoritskap, men Pixbo har visat sig vara en ganska svår nöt att knäcka. Det var nämligen 1-1 i matcher inför kvällens möte, i och med att Pixbo vann sin hemmamatch i söndags. I dag var det dock inget snack – det blev 7-1 till Djurgården som var bättre i det mesta under större delen av matchen.

För min egen del lyckades jag i princip undvika att säga fel, vilket man väl får se som den största framgången jag kan uppnå i en enskild match. Jag råkade i och för sig säga 13:07 en gång när jag menade 13:20, men det är petitesser i sammanhanget. Dessutom lyckades jag balansera mina två uppgifter jag har under en match ganska väl. Förutom att vara speaker är jag ju klubbordförande också, vilket ju kanske inte är jätteenkelt att vara när man är låst vid speakerfunktionen större delen av matchen. Men man får ta tillfället i akt att mingla lite före och efter matchen och i pauserna, istället.

Nu står det ju 2-1 i matcher till Djurgården, vilket innebär att det finns chans att avgöra och ta sig till semifinal genom en seger på bortaplan på fredag. Och som av en händelse råkar jag vara i Göteborgstrakten på fredag, så planen är att åtminstone försöka se en del av matchen på kvällen. Vi får väl se hur det går; oturligt nog visade det sig att de inte kommer att spela i den hall som ligger 500 meter från där jag kommer att bo, utan mitt inne i Göteborg. Vi får väl se hur det funkar att ta sig dit när jag inte har nån bil med mig…

Bortförklaringar och yada yada yada

Okej. Det var en månad sen sist. Låt oss konstatera att en detaljerad redogörelse av den senaste månaden skulle bli alldeles för lång för att nån skulle vilja läsa – eller för den delen skriva – den, så jag konstaterar helt enkelt att beachtouren har hunnit ta slut och att det har gått alldeles för fort, plus att det har (uppenbart) varit en hel del att göra även efter detta, som har tagit tid från bland annat det här med bloggande.

Anyway. Nu börjar väl livet övergå mer i höstgöromål (även om det eventuellt kan finnas en del sommarrelaterade aktiviteter så sent som i slutet av oktober, men det kan vi återkomma till om det blir definitivt), och rent yrkesmässigt handlar det faktiskt om – innebandy. Jo, ni läste rätt. Undertecknad ska bli innebandyspeaker på regelbunden basis, är det tänkt, och tack vare min relativt långa historia som hockeyspeaker blev jag kontaktad med frågan om jag var intresserad av att återknyta bekantskapen med den där blå-gul-röda klubben och ta över som speaker för deras damlag i innebandyns högsta serie.

Och eftersom frågan var kryddad med diverse komplimanger får både min röst och min professionalitet på arenan, så var det förstås svårt att tacka nej. Så om allt går som det ska, så blir det debut* den 22 september i Eriksdalshallen.

Den lördagen kommer jag för övrigt också att springa Solsidan Runt, fyra timmar dessförinnan, så med lite tur kanske jag rent av kommer med ett nysatt personligt rekord på 5 kilometerstävlingslopp. Och apropå tävling är det redan nu på lördag dags för nästa lopp. Då handlar det om Kistaloppet, 10 km runt Kista och Akalla, bland annat in genom Kista Galleria. Ett coolt lopp som jag trivdes bra på redan förra året, och som blir en bra värdemätare för hur jag ligger till formmässigt just nu. Och jo, det känns för övrigt ganska bra i kroppen, så jag har ganska bra förhoppningar om en god möjlighet att sätta ett personligt mästerskapsrekord (förra året gjorde jag 53:18).

——————–

*Debut är ju egentligen att ta i eftersom jag gjorde ett antal tillfälliga inhopp redan för några år sen, men debut som ordinarie blir det åtminstone.