Man ska aldrig säga aldrig

Ja, alltså… det här att jag har lyckats gå ett helt frikkin kalenderår utan en endaste liten bloggpost får väl räknas som nån form av (förvisso tvivelaktigt och ytterst trofélöst) rekord. Ni vet hur det är. Livet går i vågor. Ibland blir bloggdalen* riktigt djup, medan andra saker växer sig starkare. Det är ju så många olika saker man ska hävda sig på numera för att vara en av de coola. Twitter. Facebook. Instagram. Och sånt. Och då har jag inte ens tittat på Pinterest och Tumblr och hejochhåvaddetnuhetersomkidsenmisshandlarsvenskaspråketinumera.

Det finns ju ett liv, också.

Så att försöka ge mig på att rekapitulera allt som hänt sen… ehrm, Hässelbyloppetinlägget från oktober 2013, vore dömt att antingen misslyckas eller tråka er till döds. Kanske båda. Så vi kan väl helt enkelt bara konstatera att 2014 var ett omvälvande år:
– Familjen har utökats (visserligen redan under hösten 2013) med ytterligare en katt, så nu bor jag med en Parre och en Digge.
– Jag har flyttat. 39 kvm vid Hötorget byttes under sensommaren mot 115 kvm i Flemingsberg. Något otillgängligare och ocoolare adress, men å andra sidan betydligt mer plats – plus att det väckt min hantverkarådra i och med att jag insåg att jag faktiskt kan renovera (nästan) hela lägenheten själv.
– Jag gjorde comeback som beachvolleyspeaker i somras, och fick dessutom tillfälle att lägga till ytterligare en bokstav i körkortet i samband med det, eftersom nån ju måste köra lastbilen med utrustningen mellan de olika tävlingsorterna.
– I våras tangerade jag all time high vad gäller kroppsvikt, och då inte på grund av exceptionell styrketräning, utan det diametralt motsatta. Därvid insåg jag att nåt verkligen behöver göras, så sen i september har jag numera en hälsocoach.
– Volleykanalen är så smått up and running again, dock fortfarande utan livesändningstillstånd, så det blir en sorts back to the roots-variant med inspelade inslag från matcher, och planer på studioprogram och liknande.

Alla dessa punkter förtjänar att utvecklas i egna blogginlägg, men det får förstås bli framöver.

Totalt sett kan man väl säga att 2014 har varit ett faktiskt ganska jobbigt år på olika sätt, men det har också funnits ljusglimtar, såklart. Hur som helst känns det som om det finns potential att 2015 ska bli ett riktigt bra år. Utvecklingskurvorna på de flesta fronter pekar åt rätt håll eller tycks vara på väg att snart peka åt rätt håll, så förhoppningen är förstås att kunna leverera fler positiva än negativa inlägg här under under året!

Tjoho!

———————

* Det låter för övrigt som en Astrid Lindgren-plats: ”I Bloggdalen bodde Jorma. Precis under det där stora äppelträdet man kan se uppifrån den lilla höjden bakom speceriaffären.” Eller nåt sånt.

Att bo in sig

Nu har jag hunnit bo i nya lägenheten i en och en halv vecka, och det går sakta men säkert åt rätt håll. Med organiseringen, alltså. Sålde gamla lägenheten i måndags och i går kväll hämtade jag vinterdäcken ur förrådet, vilket var det sista jag hade kvar att flytta ut, så nu kan jag börja koncentrera mig på att flytta in, istället. Tidigare har det mest varit att jag mofflat in alla grejer i nya lägenheten och försökt ställa dem så att det går att komma fram, men nu kan jag fokusera exakt på var jag ska ha allting, vad som ska hänga på väggarna, och vad som ska upp i förrådet. Det är skönt att äntligen ha allting på ett och samma ställe.

Eller, nåja… Förutom alla de där grejerna jag har i M:s förråd söder om stan och som jag måste försöka få därifrån, och förutom alla de möbler från mammas lägenhet som står i Shurgard-förrådet och som jag måste försöka sälja på Blocket. Grejerna i M-förrådet är ju mest sånt som ska gås igenom och sorteras och eventuellt arkiveras (en hel del gamla foton som ju skulle ta mycket mindre plats på en hårddisk, t ex), och allt sånt är ju egentligen evighetsplaner och långtidsprojekt. Det vore fantastiskt skönt när det är gjort, men fatta hur jobbigt och tidskrävande det är att tanka ner till exempel en massa vhs-filmer till hårddisk. Om jag ens måste göra det. När ska jag titta på de filmerna, liksom?

Kasta bort istället? Eller ge bort?

Den där Facebook-gruppen för byten och bortskänkes kommer nog att se en hel del fler grejer från mig, skulle jag tro. I går bytte jag en kruka mot en liter Bravojuice. Små steg mot en mer organiserad lägenhet. Bra! Synd bara att folk har lite svårt att få tummen ur ibland och verkligen se till att de där bytena blir av. För en sån som jag som helst vill att saker ska ske i går, blir det lite frustrerande ibland…

Men den där Bravojuicen kom väl till pass i dag, kan jag säga, för i går var MB och JJ här på en för-inflyttningsfest med lite käk, en hel del öl och ett gäng matcher i FIFA12. Vi var rätt usla alla tre i början, men efter ett tag lyckades vi i alla fall göra mål. Alltid nåt. Jag vet inte om vår stigande kompetens hade nåt samband med det krympande ölförrådet, men vi kan säga det. För då känns det mer värt att jag inte mådde speciellt bra när jag vaknade i morse. JJ gick hem vid tjugo över ett, så det blev inte jättemånga timmar att sova för min del. Nån morgonlöprunda blev det definitivt inte, det kan jag ju avslöja.

Det hade det väl i och för sig inte blivit ändå; jag vill bara illustrera hur illa det var.

Nåja, nya tag. Det känns lite bättre nu, i alla fall. Man kanske till och med kan borra lite hål i väggarna i kväll utan att huvudet sprängs.

Hej. Jag bor här borta nu.

Flytten är äntligen gjord! Eller, för att vara exakt: Jag har fått tillträde till den nya lägenheten, i alla fall. Själva flyttandet kommer nog att pågå hela veckan, skulle jag tro. Jag lämnar ifrån mig gamla lägenheten på måndag, så innan dess måste ju alla grejer ut och lägenheten städas. I går fick jag hjälp av MB, JJ och MN med flytten av de tunga möblerna som jag inte grejar ensam. Jag fick låna en bil tack vare HP och även om det blev en lite mindre än tänkt, så att vi fick åka två gånger för att få hit allt, så gick det bra att flytta. Vid tiotiden hade vi burit färdigt och då gick vi ner på stan för att jag skulle bjuda dem på mat som tack för hjälpen.

Och redan när vi hade gått ett kvarter bort och vek in på Drottninggatan började det kännas så där pirrigt-i-magen-bra att faktiskt ha så nära till allt. Jag gick mest och trivdes och njöt att att jag faktiskt BOR här! Det känns väldigt bra!

Och nu kan jag för övrigt bocka av en av de närliggande restaurangerna på utforskningslistan, för vi hamnade på Lion Bar på Sveavägen och efter att vi fick sitta ett antal minuter utan att servitrisen som stod och tittade på tv strax bredvid vårt bord, kom och hälsade oss välkomna, så tröttnade JJ som satt närmast, och gick fram till henne och påpekade att vi satt där och att vi var hungriga. Det verkade mest som om vi besvärade henne, och vi fick inte ett enda leende varken när hon gav oss menyerna eller när hon sen kom med maten. Visserligen fick vi in maten snabbt och den var billigare än på en genomsnittlig lunchrestaurang, men den var å andra sidan ingen gastronomisk explosion, så totalt sett får Lion Bar betyget 3 av 10.

När jag kom hem till lägenheten orkade jag mest bara bädda i ordning och gå och lägga mig, och då var klockan halv tolv. Men det var inte lätt att somna, dels på grund av en massa nya ljud och ljus, dels på grund av allt som snurrade i huvudet i form av saker jag behöver göra och hämta och fixa och sånt.

Och i dag har jag kört en vända till med lite mer kartonger, men sen har större delen av eftermiddan och kvällen gått till att packa upp och få saker på plats så att jag kan använda samma kartonger igen. Skulle egentligen ha åkt och hämtat ännu mera grejer under kvällen här, men eftersom min bil står kvar vid gamla lägenheten så hade jag fått åka kollektivt dit först, sen packat in allt och kört hit och packat ut – och sen kört tillbaka bilen för att slippa parkera inne i stan, och då hade jag ju fått åka kollektivt tillbaka hit igen. Så när jag kalkylerade tidsåtgången och matchade den mot orken jag har just nu, så blev det en promenad till Hemköp för att köpa kattmat och lite chips istället.

Och att konstatera att man har sju minuters promenadväg till T-centralen är ju inte heller helt obehagligt…

Dessutom har jag redan fått min första inflyttningspresent!

Grabbarna som hjälpte mig flytta klagade lite över att det inte fanns öl i kylen redan när vi klev in i lägenheten första gången, så jag lovade att bjuda hem dem på en för-inflyttningsfest med lite öl, och då blir ju den här perfekt! Tack för det, HP och LW!

I’m moving on!

Utflyttningsfest i lördags, och jag som skulle ta det lugnt eftersom jag skulle flytta tunga möbler på förmiddagen efter och sedan köra till Tierp på eftermiddagen, hade ändå lite för ont bakom ögonbrynen för att söndagen skulle vara riktigt bra. Ändå tyckte jag att det inte var så farligt under själva festkvällen, men tydligen var det det…

Trevligt var det lik förbenat under festen, och nu är det snart en stor del av mitt liv som byts ut mot cityslicker-liv. Eller nåt. Oavsett vilket så har jag ju bott i den här lägenheten i över åtta år – sen juni 2003 – och det sitter många minnen i både väggar och andra delar av lägenheten. En del bra som jag kommer sakna, och en del som det nog är rätt bra att gå vidare ifrån, har jag insett.

Det är hur som helst roligt att ha fina vänner som kommer och firar med mig när jag ska flytta ut. Och snart blir det dags att fira att jag har flyttat in – nu har ju baksmällan släppt, så… Nej, det kanske inte blir inflyttningsfest än på ett tag; jag behöver komma lite i ordning först.

Just nu är det mest panik med mammas lägenhet. Ägarbyte på torsdag, och det är fortfarande fyra-fem stora möbler som ska ut innan det går att städa. Om en stund får jag bärhjälp, och förhoppningsvis hinner vi ta de flesta av grejerna redan i kväll. Tyvärr är min bil lite för liten i det här sammanhanget, så man får bara in en av grejerna i taget… Tur att det ändå inte är överdrivet långt till det tillfälliga förrådet de ska in i.

Ska vi byta grejer?

Den där bortskänkes/bytes-sidan på Facebook har gjort att jag blivit av med ytterligare ett par grejer här hemma. Skönt! Gårdagskvällen var, eller hade i alla fall potential, till att bli rätt omfattande. Jag hade en dammsugare, en liten byrå med rottinglådor, ett sidobord och en hund att distribuera ut till olika människor. Den stora utmaningen låg i att distribuera rätt sak till rätt människa.

Hunden var dock ingen bortbyting utan en som jag var hundvakt åt. Och hon följde med rätt människa hem sen – även om det var en av de andra som hellre hade velat ta hunden än sin möbel. ”Men det gör väl inget? Hon får ju en flaska vin i utbyte!” Jag trodde dock att hundens ägarinna skulle vara rätt glad över att ha kvar sin hund istället för lite vin, så det blev inget sånt spontanbyte.

Och bytena gav totalt sett både bra och mindre bra utdelning. En flaska rosé och en liter whisky tyckter jag spontant är ett ganska bra byte mot en inte-alls-speciellt-fancy dammsugare. Men sidobordet är dock kvar. De kom aldrig och hämtade och hörde inte av sig, så risken är att det får gå vidare till nästa på listan. Sen har jag en tvättkorg, som en ville ha, men mejlade i morse att ”vi får inte tag i nån bil, du kan inte komma hit med den istället?”. Får se om jag orkar…

Nu är i alla fall datum för överlåtelse av mammas lägenhet spikat, och det blir nu på torsdag i nästa vecka. Hm, stora möbler måste ut och lägenheten ska flyttstädas innan dess, så vad sitter jag här för?

Hurra!

Tänk att man kan bli så glad för en sån liten sak!

Jag håller ju på att flytta. Numera torde det vara ett vedertaget faktum likt det att jorden är rund och att bävrar har stora tänder, så jag ordar inte så värst mycket mer om det. Men jag håller ju i alla fall på att rensa ur mammas lägenhet på allt sånt som jag kan ta därifrån på egen hand, och nu i dag var jag där och hämtade en gammal symaskin, ett promenadband och tre delar av en hylla som hör till en stor vardagsrumsmöbelserie. Min tanke med framför allt de sistnämnda hyllorna är att en av dem ska få tjänstgöra som tv-bänk i nya lägenheten – eller åtminstone blu-ray- och tv-mottagarhylla. Förutsatt att de fick plats inuti, och inte var för breda.

Och de fick plats. Med typ två centimeters marginal. Hurra!

Det betyder ju att jag kan ha den där lilla hyllan som ett litet sidobord bredvid soffan och få undan alla grejer där, och slipper faktiskt ha en traditionell tv-bänk framför soffan, eftersom jag kommer använda projektor och då bara har en duk att rulla ner när jag ska titta på film eller tv.

Bra där. Ytterligare lite yta frigjord. Nu gäller det bara att bli av med den tv-bänk jag har i dag. Synd att den är så dyr, för det skulle göra ont i mitt samvete att bara byta bort den på den där bytessajten mot lite vin. Inte ens en fin bag-in-box är egentligen tillräckligt… Men vi får väl se. Till slut blir jag väl så trött på skiten att jag gör så i alla fall.

Här är i alla fall symaskinen.

Jättefin, plus att det en gång i tiden fanns en bok i den där lilla lådan med en avbetalningsplan som visade att min farfars far betalade av fem kronor i månaden för maskinen… Tyvärr har jag inte hittat boken. Funderar på vad jag ska göra med själva maskinen, om det är nån annan i släkten som kanske vill ha den. Sälja den på Blocket känns rätt meningslöst; det finns redan tre likadana ute och den billigaste går på 400 kronor. Och den har ju trots allt lite mer sentimentalt värde…

Promenadbandet hoppas jag dock kunna bli av med till ett rätt hyfsat pris; det kostade ju 2 500 kronor som nytt förra året och är använt max fyra månader…

Hela min lägenhet känns som en enda stor flyttkartong just nu! Jag som tycker jag har gjort mig av med en massa grejer!

Mycket meck är det…

En av flyttarna jag är involverad i börjar i alla fall gå mot sitt slut. Mammas lägenhet är snart tömd på ganska mycket grejer, och preliminärt ägarbyte är satt till 14 oktober. I dag har jag haft en av mammas kompisar i lägenheten och hämtat en massa (och då menar jag en massa) smågrejer, typ glas, prydnadssaker, lampor och sånt, till en second hand-affär hon är involverad i. Och i helgen kommer förhoppningsvis ett par olika personer som jag fått kontakt med via en bytessida på Facebook, och hämtar både skrivbord och bänk och vad det nu är. Det mesta är ju grejer som är för jobbiga att lägga ut på Blocket i förhållande till hur mycket man kan få för dem och hur lång tid det skulle ta att bli av med dem, så det känns smidigast att i princip ge bort dem bara folk kommer och hämtar dem. Jag kommer typ bli alkis på kuppen för jag föreslår alltid att de ska ge mig vin i utbyte, eftersom jag varken behöver eller framför allt inte har plats för några grejer i utbyte.

Men det gör ju verkligen skillnad när man blir av med allt småjox. Samtidigt som hon var och plockade ihop grejer till second hand, så lastade jag in alla de saker jag sorterat ihop för att ”titta på sen”, det vill säga gamla foton, diverse papper, och lite andra grejer som inte får plats hemma hos mig varken nu eller förmodligen inte i nya lägenheten heller. Inte till att börja med, i alla fall. Så jag ska få ställa dem i vindsförrådet hos M lite söder om stan ett tag. Jag som trodde att det inte var så mycket, men jag fick precis lagom in det i bilen när jag fällde ner baksätet… Hoppas det där vindsförrådet är tillräckligt stort!

Flytta flytta fly-ytta!

Det blir mycket snack om att flytta här. Men det beror på att jag ska flytta snart. Om nån har missat det. Och nu är dessutom min egen lägenhet såld*! Det var ju som bekant förhandsvisningar både onsdag och torsdag, och det resulterade i tre budgivare och att buden drog iväg rätt bra under dan i dag. Riktigt bra, för att vara ärlig. Och det där är ju alltid lite gambling, för ofta säger ju de som budar redan innan den ordinarie visningen att budet bara gäller om de får skriva kontrakt direkt och inte vänta till efter visningen, och då gäller det att avgöra om det är värt att chansa och vänta på ett eventuellt högre bud efter ordinarie visningen eller ta det man har fått i förväg.

För mammas lägenhet valde jag att vänta och chansa på att den ordinarie visningen skulle ge bättre utdelning, vilket gjorde att jag förlorade en del pengar. Inte jättemycket, men ändå. Den här gången valde jag därför efter mycket vånda att ta det bud som var högst redan nu på eftermiddan. Jag kommer så klart aldrig få veta om jag gjorde rätt, men en tröst är i alla fall att det pris jag får ut åtminstone är en rätt bra bit över det jag kalkylerat med.

Så nu är allt hustlande klart; alla papper är påskrivna, och nu väntar jag bara på att BRF:en på Olof Palmes gata ska öppna sina armar för mig så jag kan flytta in där. Ni som känner mig vet ju att jag helst vill att avgjorda saker ska ske i går, så jag vill förstås flytta nununu! Att bo kvar i den gamla lägenheten efter att den är såld och man har köpt en ny är lite som att göra slut med en flickvän men fortsätta bo ihop en månad extra, trots att man redan hittat en ny.

———————–

* Låt oss kalla det för såld även om några pengar inte har bytt ficka ännu. Köpekontraktspapper är påskrivna både för min nya och min nuvarande lägenhet, men ”min egen lägenhet är köpekontrakterad” klingar inte riktigt lika snärtigt…

Nu är det på riktigt!

Just nu firar jag att jag har skrivit på köpekontraktet på nya lägenheten på Olof Palmes gata. Det blir nog hyfsat snabba ryck (om man inte jämför med min personliga filosofi att allt som är bestämt lika gärna kan ordnas ”i går”) så tillträdesdag blir förhoppningsvis typ 17 oktober, eller nåt sånt. Innan jag var hos mäklaren och satte min signatur på sjuttifjutton olika papper så gick jag runt i kvarteren runt nya adressen för att kolla vad det fanns i närheten i form av butiker och restauranger och sånt, och hela tiden med ett litet småleende på läpparna. Äntligen! Jag som har drömt sen tonåren om att få bo inne i stan, och nu ska det verkligen bli av!

Det har känts som om det är ”nu eller aldrig”, med tanke på att jag förr eller senare kommer att få en familj och eventuellt hellre bor i typ Solna eller nåt sånt då, och sen kommer inte möjligheten att flytta in till stan förrän om ytterligare 25 år när barnen flyttar hemifrån.

Med andra ord: Tjoho!

 

 

 

Det går bra nu

Har precis lagt på luren i samtal med Danske bank, som har gett mig ett reservlånelöfte inför flytten, om inte min ordinarie bank låter mig behålla ungefär motsvarande det lån jag har hos dem. Så nu är jag garanterad att kunna flytta till Olof Palmes gata! Hurra!

Rent objektivt tycker man ju när det gäller lånet att Nordea, där jag har lånet i dag, borde kunna se att när jag väljer att behålla 90 procent av dagens lånesumma och dessutom får minskade boendekostnader på den nya adressen med 1 600 kronor i månaden, inte ska få några problem att klara av ekonomin. Tyvärr är ju bedömningen mer schablonbunden än verklighetsförankrad, så det känns väldigt bra att ha en backup om Nordea faller igenom. Speciellt med tanke på att backupen ger mig bättre räntevillkor än jag har i dag…

Hm, hur ska jag fira det här nu, då?