Hässelbyloppet – jag avled inte

Man får ju liksom fokusera på det positiva. Och en stor positiv sak så här efter Hässelbyloppet är ju att jag inte dog. Det hade varit skittrist. Tråkigt var däremot att min löpträning har varit i princip obefintlig den senaste dryga månaden, så varken den annars realistiska planen att ta mig runt under 50 minuter, och målsättningen från februari att ta mig runt under 45 minuter var ju till att tänka på. För att inte prata om den där kommeraldrighända-utopin om en sluttid under 40 minuter. Min egen tidtagning sa 55:27. Hyfsat för att vara ett mysträningspass i höstsol, men knappast nåt att skriva blogg om efter ett tävlingslopp.

Men jag är i alla fall nöjd med dispositionen av krafterna under loppet. Jag är inte nöjd med tillgången på krafter, men jag är nöjd med hur jag fördelade dem under loppet. Bara det faktum att jag var 36 placeringar bättre i mål än vid halva loppet, säger ju en hel del. Plus att jag hade kraft kvar de sista hundra metrarna att inte bara lägga på en hyfsad spurt, utan också att samtidigt som jag spurtade se så här glad ut mot Pillans kamera:

Och ja, det är helt riktigt. Jag sprang och höll i telefonen hela loppet, eftersom jag ännu inte hittat nån hållare som jag kan sätta på armen, och som är tillräckligt stor för en Galaxy Note.

Efter målgång fick jag välbehövlig massage av min personlige massageterapeut som var där och jobbade, så förhoppningsvis slipper jag alltför jobbig träningsvärk. Det är ju nu min nya, intensiva träningsperiod ska börja, så då vore det ju trist att behöva inleda den med att vila bort träningsvärk…

Annonser

En trevlig men frustrerande helg

Den där förkylningen som jag hade häromveckan har ju som bekant tagit ett nytt grepp om min hals, bokstavligt talat. Inte så mycket just förkylningsmässigt, egentligen, utan mer på så vis att jag hostar. Framför allt när jag ligger ner, så det gäller att inte sjunka ner för långt i tv-soffan. Eller att försöka sova i sängen (eller ligga med nån, för den delen).

Och man tycker ju att det borde ta slut snart, men det känns lite som en lunginflammation light, som inte ger sig i första taget. Egentligen borde man ju då bara stanna hemma under en filt i soffan och bli ompysslad av nån som är söt och killar en under fötterna efter att hon har serverat te med honung och whisky (undrar om det är gott!?). Men man vill ju vara lite social, också. När trevliga människor vill umgås med en, så vill man ju inte tacka nej, liksom. Så både fredag och lördag har jag trotsat mina lungor och hängt och myst med många trevliga. Sånt kan det vara värt.

Dock blev det ju till slut så att jag valde att inte ens starta i Hässelbyloppet i dag. Bittert, men säkerligen det smartaste valet, trots allt. Istället spenderade jag förmiddagen hemma i soffan, men sen åkte jag till Tierp på eftermiddan/kvällen för att göra inslag från herrmatchen i volleyboll. Volleybollabstinensen börjar ju bli allvarlig, eftersom det ju är snart två månader sen vi avslutade beachsäsongen i Halmstad. Så förhoppningsvis får jag klart ett bra inslag under dan i morgon. I kväll orkar jag inte; det är lika bra att det får bli en tidig kväll så jag är pigg i morgon istället och kanske till och med hinner sova bort lite mer av den där hostan…

Med 15 sekunders marginal

Nu är även Hässelbyloppet avklarat, och min målsättning att klara det under 55 minuter klarade jag med 15 sekunders marginal (enligt min egen klocka, 14 enligt den officiella tidtagningen), så jag får väl vara hyfsat nöjd, trots allt. Dessutom får det väl ses som ett officiellt årsbästa – men det beror ju lite också på att jag inte har sprungit nåt tävlingslopp på 10 km i år och inte har nån träningsrunda som är exakt 10 km.

Hur som helst kändes det rätt bra. Den där uppmjukningsrundan i går var alldeles perfekt, för jag var stel då, men jag var mjuk i dag. Och under loppet var det bra väder; mulet, 11 grader men vindstilla. Jag hade dessutom perfekt lagom kläder på mig. Det enda negativa var att det var lite trångt i början. Jag vet ju att man ska stå långt fram vid starten, men när jag hade lämnat min väska i väskinlämningen och kom tillbaka så var det redan rätt fullt i startfållan. Men som tur var så höll de flesta ganska bra fart trots trängseln i början av loppet, så det blev ingen så där överdrivet stor skillnad. Möjligen hade jag kunnat kapa 10-15 sekunder ytterligare om det varit fritt fram hela tiden.

Träffade Skägget som hastigast efter loppet; han och hans syster hade sprungit och vi hade ju sagt att vi skulle ses i samband med loppet, men inte gjort upp nåt innan så det var mest tur att jag fick syn på honom bland allt folk. Vi hann prata lite hastigt, bara, för hans syster gick vidare utan att säga hej och Skägget ville inte tappa bort henne, så vi hann mest konstatera att vi båda hade klarat våra respektive målsättningar med ungefär samma marginal.

Sen hade jag en annan som jag också gärna hade velat träffa på när jag var där, låt oss kalla henne Fagersta-Expressen, som ju sprang i tävlingsklassen och faktiskt kom i mål innan jag hade startat (absurt, jodå), så när jag väl kom i mål hade jag fått ett sms från henne att hon tittat efter mig och inte sett mig, och på frågan om hon var kvar så svarade hon att hon ”satt på en pizzeria och frossade”, så vi fick inte tillfälle att ses den här gången heller (det har blivit en del inställda både löpar- och fikadejter de senaste åren…). Nåväl, 2014 kanske vi ses, eller nåt.

Nu ska jag hitta en bra plats på väggen för medaljen.

I dag gäller det (också)

Just det, go’ vänner – i dag är det dags för Hässelbyloppet! Detta flacka asfaltslopp som tydligen mest drar till sig rätt duktiga löpare (minns att jag fick anmäla mig i sämsta startgrupp på grund av de hysteriskt låga ”kvalgränserna”) och som förmodligen är mitt sista tävlingslopp i år. Det sägs att många sätter personliga rekord på den här banan, men med tanke på att jag är bokstavligt talat miltals från min form 2006, så är den chansen ganska liten för min del. Men ett prydligt årsbästa kanske det kan bli, i alla fall? Håll tummarna för mig!

Det sjuka i det hela är att jag redan på förhand inte har den minsta chans att vinna loppet, oavsett hur bra jag springer! Jag startar nämligen femtio minuter efter första startgrupp! Det är sju olika startgrupper – en tävlingsgrupp som startar 12:00, och sen könsuppdelat Herr 1-3 och Dam 1-3 som startar varannan gång med tio minuters intervall, vilket innebär att Herr 3 – min startgrupp – startar 12:50. Med andra ord borde rätt många från tävlingsgruppen 12:00 ha hunnit gå i mål redan innan jag får komma iväg. Snacka om handikappsystem!

T minus tio dagar

…and counting. Nu är det bara 10 dagar kvar till Hässelbyloppet, och i dag fick jag min nummerlapp och allt sånt där grejs.

Detta firades (?) med ett dubbelpass på gymet: en timmes styrketräning följt av 45 minuters CykelPuls. Jag var rätt mör i kroppen efter det, kan jag berätta. Det var riktigt skönt att avsluta med att sitta en stund i bastun efteråt…

Värt att notera är också att nummerlappen nästan matchar tröjan jag har på mig (som jag inte tänker ha på mig när jag springer så why bother, egentligen?). Dock ett stort minus till snåljåparna i organisationen, som skriver i infon att ”Har du möjlighet så vänligen ordna egna säkerhetsnålar” till nummerlappen. Skandal!

Sådärja!

Den minnesgode läsaren kommer säkert ihåg att jag köpte ett par nya terränglöparskor för ett tag sen. Tanken var ju att jag skulle ha dem till Hässelbyloppet, som går om en knapp månad. Och nu är jag också officiellt anmäld till loppet:

En del reagerar säkert över vilken klass jag är anmäld i, men det var helt sjuka prestationskrav på de olika klasserna!

Herrar tävlingsklass – för dem som springer 10 km på <40 minuter;
Herrar motion 1 – för dem som springer 10 km på 40-46 minuter;
Herrar motion 2 – för dem som springer 10 km på 46-50 minuter;
Herrar motion 3 – övriga.

Det är inte ofta jag springer i den sämsta startgruppen i ett lopp, kan jag säga…